Vartefter man följer debatten kring handskakningsfallet förvånas man över hur det spinns till att handla om kvinnoförtryck medan det i själva verket var arbetsförmedlingen som stod för diskrimineringen
Är det så svårt för en del att fatta att det var arbetsförmedlingen som hade diskriminerat "handskakaren" och klippt av hans försörjning utan laglig anledning? Det var inte DO som fällde domen utan tingsrätten, en svensk domstol alltså.
Kvinnan som inte fick skaka hand hade tydligen inte känt sig speciellt förfördelad och menar att det fanns andra anledningar till att mannen inte fick jobbet på hennes företag.
Arbetsförmedlingen ville åt honom och påstod att han hade kränkt arbetsgivaren och sålunda vägrat ta jobbet. Det kunde de inte bevisa på något sätt. Alltså förlorade de målet och fälldes i domstolen.
Ändå ser man hur en assimilationsförespråkare som Nalin Pekgul (s) ondgör sig över religionsfriheten och vill tvinga folk att skaka hand genom skärpt lagstiftning. Andra som Erik Cornell sjunger i samma tonart.
Förr eller senare måste politiker och makthavare lära sig skilja på assimilering och integration. Varför inte låta folk praktisera sina religioner som de vill så länge ingen skadas av det. Det är bästa boten mot extrema krafter.
En rimlig inställning speglas i Carl Rudbecks mera sansade integrationsbild l Sydsvenskan nyligen.
Sydöstran har en tankevärd debattartikel inne nu. Vad ska hända om en muslimsk kvinna vägrar skaka hand med en man?
Men förresten... var det inte ett stort hallå för ett tag sedan när en av de muslimska flickorna i Halal-tv hade vägrat ta en snäll farbror i hand? Han blev ju rasande. Så egentligen är det fråga om att kränka en svensk, eller hur?
Muslimer får inte följa sin trosuppfattning - där har vi pudelns kärna!
måndag 15 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Kielans kvinnosyn
Publicerat i tidningen Dagen 2009-02-12
I går, den 11 februari, påstår riksdagsledamoten (S) Carina Hägg att Abd al Haqq Kielan försvarat talibanernas kvinnosyn.
Jag vill en gång för alla säga att detta är osant. Jag har aldrig på minsta sätt sympatiserat med, förespråkat eller försvarat talibanernas syn på islam, samhället, eller kvinnan.
Det är oroväckande att Carina Hägg på detta sätt försöker svärta ner en förespråkare för islam, som genom dialog, artiklar, föreläsningar och framträdanden i tv och radio försöker bidra till islams integration i Sverige. Vad vill hon?
Jag ser mig själv som en moderat, traditionell och ofanatisk muslim som företräder medelvägen. Jag är helt emot extremism och fanatism och förespråkar integration. Vägen dit går genom utbildning och inklusion i samhället.
Min uppfattning i kvinnofrågan, som jag visat genom åren i mitt arbete som imam och samfundsledare är baserad på följande principer:
Kvinnor och män är absolut jämlika.
Kvinnor har samma själsliga och andliga egenskaper som män.
Kvinnans trygghet är barnens framtid.
Misshandel och förtryck är förbjudet i islam, både av kvinnor och män.
Det är viktigt att flickor (och pojkar) får en gedigen utbildning som möjliggör en god ställning i samhället.
Kvinnor och män ska vara jämlika i arbetslivet.
Alla etiska regler i islam gäller lika för pojkar och flickor, kvinnor och män.
Och slutligen anser jag att kvinnor lika väl som män ska kunna utöva sin tro enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag anser heller inte att islam är oförenligt med demokrati eller teknisk utveckling.
Abd al Haqq Kielan, imam
redaktionendagen.se
I går, den 11 februari, påstår riksdagsledamoten (S) Carina Hägg att Abd al Haqq Kielan försvarat talibanernas kvinnosyn.
Jag vill en gång för alla säga att detta är osant. Jag har aldrig på minsta sätt sympatiserat med, förespråkat eller försvarat talibanernas syn på islam, samhället, eller kvinnan.
Det är oroväckande att Carina Hägg på detta sätt försöker svärta ner en förespråkare för islam, som genom dialog, artiklar, föreläsningar och framträdanden i tv och radio försöker bidra till islams integration i Sverige. Vad vill hon?
Jag ser mig själv som en moderat, traditionell och ofanatisk muslim som företräder medelvägen. Jag är helt emot extremism och fanatism och förespråkar integration. Vägen dit går genom utbildning och inklusion i samhället.
Min uppfattning i kvinnofrågan, som jag visat genom åren i mitt arbete som imam och samfundsledare är baserad på följande principer:
Kvinnor och män är absolut jämlika.
Kvinnor har samma själsliga och andliga egenskaper som män.
Kvinnans trygghet är barnens framtid.
Misshandel och förtryck är förbjudet i islam, både av kvinnor och män.
Det är viktigt att flickor (och pojkar) får en gedigen utbildning som möjliggör en god ställning i samhället.
Kvinnor och män ska vara jämlika i arbetslivet.
Alla etiska regler i islam gäller lika för pojkar och flickor, kvinnor och män.
Och slutligen anser jag att kvinnor lika väl som män ska kunna utöva sin tro enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag anser heller inte att islam är oförenligt med demokrati eller teknisk utveckling.
Abd al Haqq Kielan, imam
redaktionendagen.se
onsdag 3 februari 2010
Garanten för ett samhälles värdegrund
Här är några rader som jag skrev för ett par år sedan. Då trodde jag nog att vi var på väg mot bättre tider men i stället har samhället polariserats ännu mera än förut.
Det finns inget politiskt eller filosofiskt system som kan garantera samhällets etik på samma sätt som de värden och den vägledning som Gud en gång sände ned till Moses, David, Jesus och Muhammad, Guds frid vile över dem alla.
Religionen vilar djupare i människan och behövs som den yttersta garanten för ett samhälles stabila värdegrund, igår, idag och i morgon.
Samtidigt som man förnekar trons roll i samhällets sociala liv öppnar man portarna på vid gavel för destruktiva krafter med egenintresset som religion.
Ett samhälle vars etik styrs och manipuleras av media, lobbygrupper och politiker med ett alltid känsligt pekfinger uppe i opinionsvinden, ett sådant samhälle lever farligt. När ett sådant samhälles resurser sviktar, och ekonomin försvagas skrotar man först ned vård, skola och omsorg.
De etiska värderingarna blir ansedda som verklighetsfrämmande och ersätts av njutningstro och egennytta.
De fattiga blir åter synliga med trasiga tänder, slitna kläder och mössan i handen, medan de rika åker förbi bakom tonade cityjeepfönster.
Den processen har pågått i Sverige under ett halvsekel. Ingemar Hedenius höll hov på universitetskaféet Alma i Uppsala och förlöjligade religionen. Hans - i bakåtperspektiv - nästan barnsliga angrepp på kyrkan i filosofisk förklädnad ledde till att religionen gradvis kom att förlora sin auktoritet och trovärdighet som normbildare.
Men islams ankomst till Sverige har åter aktualiserat den levande trons genomgripande betydelse. Muslimer är inte rädda att ta sin tro på allvar.
Samtidigt erkänner islam andra religioners rätt att finnas med i verklig samexistens.
Islam vilar på tolerans och respekt för medmänniskorna, vare sig de är muslimer eller inte. Detta kan låta otroligt för personer som hämtar sin världsbild från massmedia i stället för från relevant forskning.
Det har funnits samhällen som fungerat enligt islams principer genom historien. Ett exempel är det muslimska Andalusien, alltså Spanien, där judar, kristna och muslimer från 700-talet fram till 1492 tillsammans skapade en guldålder av visdom, vetenskaper och kultur.
Dialogarbetet är en kartografisk uppgift. Det är som att upprätta ett sjökort. Vi troende sitter tillsammans i en mycket liten båt på ett stort och ofta stormigt hav. Under vattenytan finns grund och vassa rev, men det finns också stora öppna vidder där man kan segla fritt. Man måste veta var farorna lurar så att man inte styr upp båten på dolda klippor och går under i stormarna.
Blindskären är välkända. Är Jesus Guds son, är Muhammad en riktig profet? Är bibeln bluff? Är kristendomen, judendomen, islam, villoläror som måste utrotas?
Det är sådana frågor som genom historien framkallat konflikter och religionskrig, inkvisitioner och etniska rensningar.
Det är precis sådana frågor som sjökortet hjälper oss att undvika. Dialog handlar aldrig om trosfrågor utan om hur vi, från olika religioner och olika grupper inom våra respektive trossystem, ska kunna föra ett civiliserat och konstruktivt samtal och samverka för vårt gemensamma bästa.
Var kommer s.k. fundamentalism, terrorism och fanatism in i bilden?
Tillhör inte dessa företeelser religionernas ofrånkomliga avigsidor?
Nej det är snarare så att religiösa slagord genom historien utnyttjats av makthungriga politiker, samvetslösa ledare och krigsherrar, för att manipulera människor, skrämma dem till lydnad eller lura ut dem på olika katastrofala företag.
Lite skrapande på den retoriska ytan avslöjar lätt rötterna till de olika terroriströrelser vi har i världen idag. Under ett tunt lager fernissa framträder snart det vanliga mönstret med stormakternas jakt på makt och naturtillgångar – olja, guld och diamanter
Vi står nu vid ett vägskäl för den etiska utvecklingen i Sverige. Klart framstår att vi muslimer i samtal med judar och kristna måste finna en väg att återerövra den normgivande rollen i samhället och åter ta vårt ansvar för värdegrunden.
Då bidrar vi på ett konstruktivt sätt till det goda samhället.
Hur det ska gå till får vi se när vi möts i dialog, med respekt och god vilja.
Det finns inget politiskt eller filosofiskt system som kan garantera samhällets etik på samma sätt som de värden och den vägledning som Gud en gång sände ned till Moses, David, Jesus och Muhammad, Guds frid vile över dem alla.
Religionen vilar djupare i människan och behövs som den yttersta garanten för ett samhälles stabila värdegrund, igår, idag och i morgon.
Samtidigt som man förnekar trons roll i samhällets sociala liv öppnar man portarna på vid gavel för destruktiva krafter med egenintresset som religion.
Ett samhälle vars etik styrs och manipuleras av media, lobbygrupper och politiker med ett alltid känsligt pekfinger uppe i opinionsvinden, ett sådant samhälle lever farligt. När ett sådant samhälles resurser sviktar, och ekonomin försvagas skrotar man först ned vård, skola och omsorg.
De etiska värderingarna blir ansedda som verklighetsfrämmande och ersätts av njutningstro och egennytta.
De fattiga blir åter synliga med trasiga tänder, slitna kläder och mössan i handen, medan de rika åker förbi bakom tonade cityjeepfönster.
Den processen har pågått i Sverige under ett halvsekel. Ingemar Hedenius höll hov på universitetskaféet Alma i Uppsala och förlöjligade religionen. Hans - i bakåtperspektiv - nästan barnsliga angrepp på kyrkan i filosofisk förklädnad ledde till att religionen gradvis kom att förlora sin auktoritet och trovärdighet som normbildare.
Men islams ankomst till Sverige har åter aktualiserat den levande trons genomgripande betydelse. Muslimer är inte rädda att ta sin tro på allvar.
Samtidigt erkänner islam andra religioners rätt att finnas med i verklig samexistens.
Islam vilar på tolerans och respekt för medmänniskorna, vare sig de är muslimer eller inte. Detta kan låta otroligt för personer som hämtar sin världsbild från massmedia i stället för från relevant forskning.
Det har funnits samhällen som fungerat enligt islams principer genom historien. Ett exempel är det muslimska Andalusien, alltså Spanien, där judar, kristna och muslimer från 700-talet fram till 1492 tillsammans skapade en guldålder av visdom, vetenskaper och kultur.
Dialogarbetet är en kartografisk uppgift. Det är som att upprätta ett sjökort. Vi troende sitter tillsammans i en mycket liten båt på ett stort och ofta stormigt hav. Under vattenytan finns grund och vassa rev, men det finns också stora öppna vidder där man kan segla fritt. Man måste veta var farorna lurar så att man inte styr upp båten på dolda klippor och går under i stormarna.
Blindskären är välkända. Är Jesus Guds son, är Muhammad en riktig profet? Är bibeln bluff? Är kristendomen, judendomen, islam, villoläror som måste utrotas?
Det är sådana frågor som genom historien framkallat konflikter och religionskrig, inkvisitioner och etniska rensningar.
Det är precis sådana frågor som sjökortet hjälper oss att undvika. Dialog handlar aldrig om trosfrågor utan om hur vi, från olika religioner och olika grupper inom våra respektive trossystem, ska kunna föra ett civiliserat och konstruktivt samtal och samverka för vårt gemensamma bästa.
Var kommer s.k. fundamentalism, terrorism och fanatism in i bilden?
Tillhör inte dessa företeelser religionernas ofrånkomliga avigsidor?
Nej det är snarare så att religiösa slagord genom historien utnyttjats av makthungriga politiker, samvetslösa ledare och krigsherrar, för att manipulera människor, skrämma dem till lydnad eller lura ut dem på olika katastrofala företag.
Lite skrapande på den retoriska ytan avslöjar lätt rötterna till de olika terroriströrelser vi har i världen idag. Under ett tunt lager fernissa framträder snart det vanliga mönstret med stormakternas jakt på makt och naturtillgångar – olja, guld och diamanter
Vi står nu vid ett vägskäl för den etiska utvecklingen i Sverige. Klart framstår att vi muslimer i samtal med judar och kristna måste finna en väg att återerövra den normgivande rollen i samhället och åter ta vårt ansvar för värdegrunden.
Då bidrar vi på ett konstruktivt sätt till det goda samhället.
Hur det ska gå till får vi se när vi möts i dialog, med respekt och god vilja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
