Garanten för ett samhälles värdegrund

Här är några rader som jag skrev för ett par år sedan. Då trodde jag nog att vi var på väg mot bättre tider men i stället har samhället polariserats ännu mera än förut.

Det finns inget politiskt eller filosofiskt system som kan garantera samhällets etik på samma sätt som de värden och den vägledning som Gud en gång sände ned till Moses, David, Jesus och Muhammad, Guds frid vile över dem alla.

Religionen vilar djupare i människan och behövs som den yttersta garanten för ett samhälles stabila värdegrund, igår, idag och i morgon.

Samtidigt som man förnekar trons roll i samhällets sociala liv öppnar man portarna på vid gavel för destruktiva krafter med egenintresset som religion.

Ett samhälle vars etik styrs och manipuleras av media, lobbygrupper och politiker med ett alltid känsligt pekfinger uppe i opinionsvinden, ett sådant samhälle lever farligt. När ett sådant samhälles resurser sviktar, och ekonomin försvagas skrotar man först ned vård, skola och omsorg.

De etiska värderingarna blir ansedda som verklighetsfrämmande och ersätts av njutningstro och egennytta.

De fattiga blir åter synliga med trasiga tänder, slitna kläder och mössan i handen, medan de rika åker förbi bakom tonade cityjeepfönster.

Den processen har pågått i Sverige under ett halvsekel. Ingemar Hedenius höll hov på universitetskaféet Alma i Uppsala och förlöjligade religionen. Hans - i bakåtperspektiv - nästan barnsliga angrepp på kyrkan i filosofisk förklädnad ledde till att religionen gradvis kom att förlora sin auktoritet och trovärdighet som normbildare.

Men islams ankomst till Sverige har åter aktualiserat den levande trons genomgripande betydelse. Muslimer är inte rädda att ta sin tro på allvar.
Samtidigt erkänner islam andra religioners rätt att finnas med i verklig samexistens.

Islam vilar på tolerans och respekt för medmänniskorna, vare sig de är muslimer eller inte. Detta kan låta otroligt för personer som hämtar sin världsbild från massmedia i stället för från relevant forskning.

Det har funnits samhällen som fungerat enligt islams principer genom historien. Ett exempel är det muslimska Andalusien, alltså Spanien, där judar, kristna och muslimer från 700-talet fram till 1492 tillsammans skapade en guldålder av visdom, vetenskaper och kultur.

Dialogarbetet är en kartografisk uppgift. Det är som att upprätta ett sjökort. Vi troende sitter tillsammans i en mycket liten båt på ett stort och ofta stormigt hav. Under vattenytan finns grund och vassa rev, men det finns också stora öppna vidder där man kan segla fritt. Man måste veta var farorna lurar så att man inte styr upp båten på dolda klippor och går under i stormarna.

Blindskären är välkända. Är Jesus Guds son, är Muhammad en riktig profet? Är bibeln bluff? Är kristendomen, judendomen, islam, villoläror som måste utrotas?

Det är sådana frågor som genom historien framkallat konflikter och religionskrig, inkvisitioner och etniska rensningar.

Det är precis sådana frågor som sjökortet hjälper oss att undvika. Dialog handlar aldrig om trosfrågor utan om hur vi, från olika religioner och olika grupper inom våra respektive trossystem, ska kunna föra ett civiliserat och konstruktivt samtal och samverka för vårt gemensamma bästa.

Var kommer s.k. fundamentalism, terrorism och fanatism in i bilden?
Tillhör inte dessa företeelser religionernas ofrånkomliga avigsidor?
Nej det är snarare så att religiösa slagord genom historien utnyttjats av makthungriga politiker, samvetslösa ledare och krigsherrar, för att manipulera människor, skrämma dem till lydnad eller lura ut dem på olika katastrofala företag.

Lite skrapande på den retoriska ytan avslöjar lätt rötterna till de olika terroriströrelser vi har i världen idag. Under ett tunt lager fernissa framträder snart det vanliga mönstret med stormakternas jakt på makt och naturtillgångar – olja, guld och diamanter

Vi står nu vid ett vägskäl för den etiska utvecklingen i Sverige. Klart framstår att vi muslimer i samtal med judar och kristna måste finna en väg att återerövra den normgivande rollen i samhället och åter ta vårt ansvar för värdegrunden.
Då bidrar vi på ett konstruktivt sätt till det goda samhället.

Hur det ska gå till får vi se när vi möts i dialog, med respekt och god vilja.