Dagligen får vi genom massmedia kännedom om hur illa det är i mellanöstern och hur farligt Islam och muslimer är.
Vi blir itutade att muslimerna är terrorister, att de tvingar kvinnor att underkasta sig männen, att de hatar den ”goda” västvärlden och att de har en religion som är livsfarlig.
Fördomarna haglar över västvärlden. Det skapar stort tryck på muslimska familjer här i Sverige. Många har flytt hit från krig och förtryck.
De har inte alltid funnit den trygga tillvaro de drömt om.
Mer än hundra utsatta bostadsområden, med fattiga miljöer, rädsla och osäkerhet har upstått under 90-talet. Hopplösheten hos ungdomar, frustration, utstötthet, förödmjukelser och känslan av marginalisering i sin egen miljö, är den ideala grogrunden för utslagning, kriminalitet, missbruk och extremism i Sverige.
Kulturkrockar och rädsla
De muslimska ungdomarna riskerar en flerdubbel utsatthet, som leder till allt från dåliga skolresultat, konflikter mellan generationer, fram till arbetslöshet, knark och annan kriminalitet och kan leda till religiös extremism.
Föräldrarna lever inte sällan i rädsla för det nya samhället och det leder till att man tenderar att gå med på att segregera sig. Det är vanligt med krockar mellan det nya samhällets normer och de värderingar som muslimer tagit med sig från sina ursprungsländer.
Isolering och en låg allmän kunskapsnivå jämte arbetslöshet i vuxengenerationen ger ungdomarna ett dåligt utgångsläge för delaktighet i samhällsprocessen.
Framtiden ter sig mörk för många muslimer i utsatta områden.
De ansvariga för våra barn och ungdomar är vi vuxna, vare sig vi är invandrare eller födda här, vare sig vi bor i ”fina” områden eller i miljonprogrammets betong-getton.
Om vi inte tillhandahåller det våra unga behöver för att klara sig kommer vi att stå där svarslösa när vi får frågan om hur vi förvaltat vår tid i världen. Hur ska vi kunna förverkliga detta i familjeproblematikens Sverige av i dag?
Synen på vad föräldraskapet innebär och föräldrarnas roll varierar inte bara mellan olika länder utan också genom tiderna och bestäms av ekonomiska, sociala och kulturella skillnader. I Sverige har synen på familjen och föräldrarollen genomgått stora förändringar under de senaste 50 åren.
Om vi muslimer i rädsla försöker avskilja oss och gömma oss för världen kommer vi att bli utslagna och gå under. Vi kan inte göra vår värld mindre och mindre i tron att vi kan ha ett segregerat muslimskt rike i Sverige, som överlever någonstans utanför majoritetssamhället.
Det är viktigt att de svenska muslimerna deltar i de diskussioner som uppstår kring samhällsproblemen. Utmaningarna måste bemötas av ett engagerat muslimskt samfund rustat med tolerans, dialog och upplysning.
