Jag längtar till Landet som icke är
Ty allting som är är jag trött att begära
Månen berättar mig i silverne runor om landet som icke är
Landet där all vår önskan blir underbart uppfylld
Landet där alla våra kedjor falla
Landet där vi svalka vår sargade panna i månens dagg
Mitt liv var en het villa
Men ett har jag jag funnit
Och ett har jag verkligen vunnit –
Vägen till landet som icke är.
Så underbart skaldade Edith Södergran och för mig betydde hennes diktning mycket i min ungdoms dagar.
Landet som icke är – det osynliga, det fördolda, men det sanna, evigt bestående som vi alla söker, utanför oss och inom oss.
I Guds, den Barmhärtige Förbarmarens namn!
Allt lov och pris hör Gud till, alla världarnas Herre,
Den Barmhärtige Förbarmaren,
Domedagens Konung!
Dig dyrka vi och Dig anropa vi om hjälp;
Led oss på den raka vägen,
Deras väg, vilka Du bevisat nåd,
Vilka ej drabbats av vrede och som ej fara vilse!
I Guds, den Barmhärtige Förbarmarens namn!
Alif Lam Mim. Detta är skriften, däri finns intet tvivel, en vägledning för de Gudfruktiga,
Dem, som tro på det fördolda, förrätta bönen och dela med sig av vad Vi givit dem,
Och dem som tro på vad som nedsänts till dig och vad som nedsänts före dig och äro förvissade om det tillkommande livet Dessa är i åtnjutande av vägledning från sin Herre;
Ja dessa är de lyckliga.
Att plötsligt här finna en länk till islam är väl ett gott förebud för framtiden! Förunderligt inte sant, månen som skalden talar om, är ju samtidigt symbolen för islam, Qur’anens arabiska bokstäver - silverne runor… och vägen till Landet som icke är, den raka vägen till det fördolda och till lyckan.
Hur nära varandra skulle inte nordens kulturer och islam kunna stå varandra och vilken naturlig och inspirerande del av vår andliga värld bibeln och koranen skulle kunna vara om vi kunde gå bortom de dagspolitiska konflikterna och vrångbilderna och mötas på en vackrare plats.
Vilka möjligheter vi står inför om vi kan låta våra heta villor av fördomar och kedjor av egoistiska drömmar och begär falla till marken, och mötas inför Verkligheten som bröder och systrar i stället för fiender.
Är detta inte vad våra religioner egentligen handlar om – att beträda Hoppets och Kärlekens vägar till detta osynliga men ändå närvarande rike som ligger så nära oss men ändå så långt ifrån.
Vad är egentligen islam, som vi muslimer vill dela med oss av?
Några punkter för vårt samtal, kring bokstäverna i ordet islam, tankar kring vår gemensamma situation:
I = får inleda med ordet Islam, som betyder fred, trygghet säkerhet och Gudshängivelse
S = Står genom historien för samexistens, Jag vill bara påminna om det stora Andalusien, det islamiska Spanien. Den civilisation som blomstrade där, under nästan åtta hundra år, gav upphov till renässansen, upplysningstiden och kanske till och med vår egen genom matematik och naturvetenskaper blomstrande tidsålder. Den civilisationen blev en smältdegel där judar, kristna och muslimer tävlade med idéer och kulturella storverk. Det osmanska imperiet från 13-hundratalet fram till 1924 är ett exempel på en mångreligiös statsbildning där olika religioner och folk levde sida vid sida i, som Ivo Andric sade: Den stilla friden.
L = kan få stå för livskvalitet, rätten att få organisera sitt liv efter hållbara etiska principer och styrkan att kunna hålla samman familjer och samhällen kring upphöjda principer
A = ansvaret för vår gemensamma seglats över denna världens oroliga hav, som just nu virvlas upp av sekularismens stormvind.
Dialogen, samtalet, är sättet att upprätta ett sjökort för att kunna känna igen och undvika de grund, grynnor och blindskär som hotar att krossa vår farkost. Ty vi seglar i samma båt, vi som tror, och det har vi gjort länge utan att veta om det. Men nu har trycket blivit så hårt i samhället och omvärlden att vi måste bli medvetna och ta ansvar inte bara för oss själva utan för varandras välfärd och trygga resa fram till den andra stranden – landet som icke är, men som ändå är vårt stora hopp för det goda livet.
M = låter vi symbolisera Moralen och Etiken. Jesus, Gud give honom Frid, sade: Ni är jordens salt, och Koranen anbefaller oss att visa och anbefalla det goda och rätta och förbjuda det onda, falska och fördärvliga. Men tron bjuder oss att göra detta genom den goda förebildens väg, inte genom terror och våld. Islam har utnyttjats av starka politiska krafter i vår tid och skrämmande gestalter har trätt fram på världs-scenen, och i islams namn har de förbjudit det goda och anbefallt skräck, fasor och urskillningslöst våld.
Islam har från början fått kämpa mot dessa krafter och företeelser och låt det bli känt för alla och envar i våra nordliga länder att vi muslimer kommer med fred och goda avsikter och att vi är beredda att försvara våra nya hemländer, sida vid sida med alla goda krafter.
Muslimernas ankomst till Norden är en utmaning för oss alla att stå upp mot fördomar och diskriminering och social segregering. Ett av de starkaste och mest verkningsfulla medlen som står till vårt förfogande är Dialogen och de idéer, planer och aktiviteter som uppstår genom det uppriktiga samtalet.
