måndag 15 februari 2010

Skaka eller inte skaka, det är frågan för handen

Vartefter man följer debatten kring handskakningsfallet förvånas man över hur det spinns till att handla om kvinnoförtryck medan det i själva verket var arbetsförmedlingen som stod för diskrimineringen

Är det så svårt för en del att fatta att det var arbetsförmedlingen som hade diskriminerat "handskakaren" och klippt av hans försörjning utan laglig anledning? Det var inte DO som fällde domen utan tingsrätten, en svensk domstol alltså.

Kvinnan som inte fick skaka hand hade tydligen inte känt sig speciellt förfördelad och menar att det fanns andra anledningar till att mannen inte fick jobbet på hennes företag.

Arbetsförmedlingen ville åt honom och påstod att han hade kränkt arbetsgivaren och sålunda vägrat ta jobbet. Det kunde de inte bevisa på något sätt. Alltså förlorade de målet och fälldes i domstolen.

Ändå ser man hur en assimilationsförespråkare som Nalin Pekgul (s) ondgör sig över religionsfriheten och vill tvinga folk att skaka hand genom skärpt lagstiftning. Andra som Erik Cornell sjunger i samma tonart.

Förr eller senare måste politiker och makthavare lära sig skilja på assimilering och integration. Varför inte låta folk praktisera sina religioner som de vill så länge ingen skadas av det. Det är bästa boten mot extrema krafter.

En rimlig inställning speglas i Carl Rudbecks mera sansade integrationsbild l Sydsvenskan nyligen.

Sydöstran har en tankevärd debattartikel inne nu. Vad ska hända om en muslimsk kvinna vägrar skaka hand med en man?

Men förresten... var det inte ett stort hallå för ett tag sedan när en av de muslimska flickorna i Halal-tv hade vägrat ta en snäll farbror i hand? Han blev ju rasande. Så egentligen är det fråga om att kränka en svensk, eller hur?

Muslimer får inte följa sin trosuppfattning - där har vi pudelns kärna!