Hur det kan bli...

Min plan när jag blev muslim för många år sedan var enkel. Jag hade tänkt odla en inåtvänd livsstil  – sitta bakom en pelare i någon moské med ett radband och begrunda Gud. Det var en längtan efter den andra världen, en längtan efter ickevarat, efter den Verklighet som ligger bortom världen och ändå finns här och nu.

Ja det var planen.

Men några upplevelser jag hade alldeles i början av mitt liv som muslim fick planen att lösas upp i tomma intet, som en dimma av illusioner när morgonljuset kom.

Redan efter några dagar efter min acceptans av islam vaknade jag upp till insikten om vilken utsatthet den muslimska gruppen i Sverige befann sig i.

Situationen i början av åttiotalet var minst lika vansklig som nu, med arbetslöshet, utanförskap och en konstant friktion i förhållande till majoritetssamhället. Islamhatarna hade ännu inte organiserat sig men strömningarna fanns under ytan.

Och tanken på barnens framtid som muslimer, mina egnas, och alla de andras, skakade mig på djupet.

Det dröjde inte länge innan jag var involverad i samfundslivet,  och hjälpte till, inte med andliga spörsmål, utan med praktiska problem med olika myndigheter. Som svensk förutsattes jag veta hur det funkar i samhället.

Och nu har det gått tjugofem år i det arbetet, och problemen och svårigheterna har inte blivit mindre i den här strävan för islams framtid, och för de muslimska barnens överlevnad, i vårt hemland.

Men Islams väg är inte  att pyssla med sig själv. Att komma närmare Gud genom att tjäna andra är Vägen.

Över de Barmhärtiga förbarmar sig den Barmhärtige. Var barmhärtig mot den på jorden så förbarmar sig Den i Himlen över er.
                                   
Sade Guds Sändebud, Gud välsigne honom och give honom fred.

Ett kvartssekel

Ett kvartssekel har gått sedan jag kom med i arbetet kring statsbidrag till trossamfunden. Det har varit en berikande erfarenhet på många plan. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfunden, SST, var en väldigt öppen nämnd när jag kom med som representant för Islamiska Kulturcenterunionen 1988. Alla de stora kyrkorna, protestanter, katoliker och ortodoxa hade sina representanter där. Även judar och muslimer fanns med och vi möttes, alla, på sammanträden, flera gånger om året. Där knöts kontakter över religionsgränserna och samtalet i SST kom att påverka utvecklingen av samfundslivet i Sverige.

För mig personligen ledde  bekantskapen med andra samfundsledare till stor respekt, och stärkte en känsla av att konfliktfri samlevnad mellan religionerna vore fullt möjlig i Sverige i vår tid.
Man kan inte nog framhålla SST-konceptets roll i detta, och för mig har den aspekten varit minst lika viktig som själva utdelningen av slantar till församlingarna.

Mer om detta senare...

Nu har jag efter 25 år "pensionerat mig" från just detta arbete och en yngre generation får ta vid, och göra sina egna erfarenheter i samfundslivet. Jag jobbar vidare i Svenska Islamiska Samfundet och som imam.

Vad säger Koranen om mord och självmord?

Och döda inte er själva. Gud är förvisso barmhärtig mot er.
Men den som gör så av hat och orättvisa ska vi steka i Elden. 4.29

Offra era ägodelar på Guds väg men störta er inte självmant i fördärvet 2.195

Men den som uppsåtligen dödar en troende, hans lön blir helvetet att vara i för alltid ty Gud blir vred på honom och förbannar honom och bereder för honom ett fasansfullt straff. 4.93

Döda inte ett liv som Gud har gjort heligt annat än för en rättvis sak. 17.33

Det är fruktansvärt brottsligt i vår religion att mörda. När kriminella fanatiker säger att de handlar i islams namn finns det ingen sanning i det.

Dessa är klara och tydliga bevis som vi alla är överens om. Extremister försöker förklara bort klara bevis och gör förvridna tolkningar som de motiverar sig med.

•Guds sändebud Muhammad sade, om krig:
Döda inte kvinnor eller barn eller civila
och döda inte gamla människor eller religiösa personer
(präster, nunnor, rabbiner).

•Abu Bakr Siddiq – Den förste ställföreträdaren sade:
Jag råder er tio ting:
Döda inte kvinnor
Eller barn
Eller äldre
Eller svaga och skröpliga personer
Hugg inte ner fruktträd
Förstör inte bebodda områden
Slakta inte får eller kameler utom till föda
Bränn inte bin eller skingra dem
Stjäl inte från krigsbytet
Och var inte fega.

’Umar ibn abdal-Aziz sade:
Lemlästa inte och döda inte barn. Säg detta också till era arméer och gerilla-patruller.

Att döda med eld är absolut förbjudet i islam, liksom all terrorism.
Till och med självförsvar var helt förbjudet under de första tio åren av islams historia. Senare blev självförsvar mot angripare tillåtet, men ej aggression, och absolut inte terrorism.
Självmordsbombning räknar vi muslimer enbart som ett rent massmord. De som utför massmord är grymma och ondskefulla illgärningsmän, som förtjänar lagens strängaste straff i detta liv och Guds vrede och stränga straff.

Det är alla lärda muslimers uppfattning, som stöds av den överväldigande majoriteten av all världens en och en halv miljard muslimer.

Det krävs djup "grooming" innan vanliga ungdomar kan bli fanatiska mördare.

Det är naturligt att ge ut av det man fått

Kvällen är mörk och ljummen. På torget i den lilla marockanska
staden är det ganska folktomt. De omgivande vita husen lyser
kritvita i skenet av gatuljusen. Leif har just kommit fram efter en
lång resa. Han parkerar bilen och dras mot en tvärgata där ljuden,
dofterna och färgerna lockar. Det är tidigt 60-tal och hans resa mot islam har just börjat.

– Jag minns tydligt hur kvällens livfulla gatuliv
i kvarteren fångade mitt intresse. Det var
nästan som att kliva in i ”Tusen och en natt”
med gammal arabisk musik som slingrade
mellan husen och med ett fantastiskt folk- och
affärsliv som myllrade och värmde, säger Leif
Abd al Haqq Kielan och fortsätter:
– Stämningen berörde mig på djupet och
här började mitt intresse för islam.
Vilket inte är konstigt för Abd al Haqq.
För som han säger: ”Kultur och religion hör så
intimt samman.”

Jag träffar Leif Abd al Haqq Kielan på
Café Sylvia en hösteftermiddag. Vi beställer
goda hallonpajen och kladdkakan. Och en
tredubbel espresso latte.
– Ska det va´ får det gärna vara rejält,
menar Abd al Haqq och ler samtidigt som han
skämtar med servitrisen.
Jag är själv ganska okunnig och vet inte
mycket om islam. Abd al Haqq är imam, men
vad innebär det?
– Jag leder fredagsbönen i moskén här i
Eskilstuna varannan fredag sedan dryga 20
år, förklarar han. Hjälper till och ger råd och
stöd. Församlingen växer och idag är vi cirka
1000 personer.

Fredagsbönen är obligatorisk för muslimska
män och möjlig för kvinnorna.
– Ursäkter för att inte närvara finns förstås.
Det går inte alltid att komma till bönen
när arbetsplatsen kräver sitt. I ett arabland
finns det ju moskéer i varje kvarter och deras
arbetstider är ju anpassade till islam precis
som de kristna tiderna fått styra den svenska
almanackan och arbetstiden.

Han ser så svensk ut Leif Abd al Haqq Kielan.
Och samtidigt så osvensk. Pälsmössan gör
förstås sitt – visst påminner han om en arab,
men rösten, svenskan, blicken – hm. I vilket
fack ska jag placera honom?
– Efter det att jag konverterat till islam
1984 hade jag en märklig upplevelse. Första
dygnen var upplevelsen nästan euforisk. Jag
var upprymd av att äntligen ha tagit steget.
Men efter några dagar fick jag en aningen
skräckfylld aha-upplevelse: jag hade konverterat
till invandrare. Abd al Haqq ler och
fortsätter:
– Från att ha varit en vanlig svensk, mer
eller mindre originell, var jag helt plötsligt en
invandrare, en del av den tredje världen.
Han fortsätter:
– De följande 10 åren försökte jag integrera
mig i den turkiska och arabiska kulturen för
att sedan den nästkommande 10-årsperioden
helt enkelt bli svensk muslim.

För mig känns det som han lyckats med
integrationen inom båda områdena. För visst
är han en speciell blandning om uttrycket tillåts
och hans förmåga att kommunicera islam
når fram till mig. Det jag fäster mig alldeles
särskilt vid är hans insikter i de faktorer som
skymmer sikten för oss rent andligt.
– Tänk dig att du är fastkilad upp till halsen,
säger han dramatiskt. Din blick kan bara
titta rakt fram. Du kan bara se som i en tunnel
och det du ser är bara det du vill ha. Det
är egot som styr. Du har en barriär framför dig
bestående av fruktan och oro inför framtiden
och bakom dig härjar dina skuldkänslor.
Jag ser bilden framför mig och ännu tydligare
blir den när han fortsätter:
– Dessutom har du en huva över ditt
huvud. Den består av dina inbillningar och
fantasier. Ditt sätt att förvränga verkligheten.

I värsta fall skiljs människan från Guds ljus
med 70 000 slöjor. Då är det väldigt mörkt
inuti. Men varefter slöjorna skalas av blir
verkligheten klarare och mera lysande.
– Min livsresa består i att närma mig Gud,
säger Abd al Haqq enkelt. Resan handlar
om skala av slöjorna och vidga mitt sätt att
förhålla mig till skeenden och saker. Bli mer
vidsynt och närma mig det gudomliga.
Han berättar om fastan betydelse, om de
dagliga bönerna som påminner hjärtat om att
förhålla sig rent, om andliga övningar och om
zakat – att ge bort av sitt överflöd.
– Har du som troende muslim mer än cirka
15 000 kronor i förmögenhet i ett år måste du
ge bort minst en fyrtiondedel till välgörenhet,
säger han. I Sverige skickar de flesta muslimer
pengar till behövande släktingar och hjälporganisationer.

För Leif Abd al Haqq Kielan är det materiella
av stor betydelse. Fast tvärtom eftersom
han i grunden anser att vårt materiella förhållningssätt,
vår ständiga strävan efter välstånd
och mer välstånd, efter pengar och mer pengar
är så skadligt.
– Den som strävar efter yttre belöningar
eller beundran har ingen möjlighet att närma
sig Gud. På domedagen har strävanden i
denna riktning ingen betydelse. Det som verkligen
räknas är hur rent ditt hjärta är. Hur fri
du är från lagren som skymmer verkligheten.
Det är då din belöning från Gud kommer.

Han ger mig några citat som bygger på fåfängans
förgänglighet och förtydligar.
– Har du en gnutta fåfänga i ditt bröst på
domedagen är det inte säkert att du får vandra
in i ljuset, menar han. Men allas resa är individuell
och det är förstås Gud medveten om när
domen faller.
Leif Abd al Haqq Kielan säger att hans
strävan är att nå upp till att acceptera allt som
händer. Att acceptera att det sker med Guds
närvarande medvetande.
– Inte bara när allt är på topp alltså, konstaterar
han.

Intervjuare är Maria Pallhed, journalist från Eskilstuna

Skaka eller inte skaka, det är frågan för handen

Vartefter man följer debatten kring handskakningsfallet förvånas man över hur det spinns till att handla om kvinnoförtryck medan det i själva verket var arbetsförmedlingen som stod för diskrimineringen

Är det så svårt för en del att fatta att det var arbetsförmedlingen som hade diskriminerat "handskakaren" och klippt av hans försörjning utan laglig anledning? Det var inte DO som fällde domen utan tingsrätten, en svensk domstol alltså.

Kvinnan som inte fick skaka hand hade tydligen inte känt sig speciellt förfördelad och menar att det fanns andra anledningar till att mannen inte fick jobbet på hennes företag.

Arbetsförmedlingen ville åt honom och påstod att han hade kränkt arbetsgivaren och sålunda vägrat ta jobbet. Det kunde de inte bevisa på något sätt. Alltså förlorade de målet och fälldes i domstolen.

Ändå ser man hur en assimilationsförespråkare som Nalin Pekgul (s) ondgör sig över religionsfriheten och vill tvinga folk att skaka hand genom skärpt lagstiftning. Andra som Erik Cornell sjunger i samma tonart.

Förr eller senare måste politiker och makthavare lära sig skilja på assimilering och integration. Varför inte låta folk praktisera sina religioner som de vill så länge ingen skadas av det. Det är bästa boten mot extrema krafter.

En rimlig inställning speglas i Carl Rudbecks mera sansade integrationsbild l Sydsvenskan nyligen.

Sydöstran har en tankevärd debattartikel inne nu. Vad ska hända om en muslimsk kvinna vägrar skaka hand med en man?

Men förresten... var det inte ett stort hallå för ett tag sedan när en av de muslimska flickorna i Halal-tv hade vägrat ta en snäll farbror i hand? Han blev ju rasande. Så egentligen är det fråga om att kränka en svensk, eller hur?

Muslimer får inte följa sin trosuppfattning - där har vi pudelns kärna!

Kielans kvinnosyn

Publicerat i tidningen Dagen 2009-02-12


I går, den 11 februari, påstår riksdagsledamoten (S) Carina Hägg att Abd al Haqq Kielan försvarat talibanernas kvinnosyn.

Jag vill en gång för alla säga att detta är osant. Jag har aldrig på minsta sätt sympatiserat med, förespråkat eller försvarat talibanernas syn på islam, samhället, eller kvinnan.

Det är oroväckande att Carina Hägg på detta sätt försöker svärta ner en förespråkare för islam, som genom dialog, artiklar, föreläsningar och framträdanden i tv och radio försöker bidra till islams integration i Sverige. Vad vill hon?
Jag ser mig själv som en moderat, traditionell och ofanatisk muslim som företräder medelvägen. Jag är helt emot extremism och fanatism och förespråkar integration. Vägen dit går genom utbildning och inklusion i samhället.


Min uppfattning i kvinnofrågan, som jag visat genom åren i mitt arbete som imam och samfundsledare är baserad på följande principer:

Kvinnor och män är absolut jämlika.
Kvinnor har samma själsliga och andliga egenskaper som män.
Kvinnans trygghet är barnens framtid.
Misshandel och förtryck är förbjudet i islam, både av kvinnor och män.
Det är viktigt att flickor (och pojkar) får en gedigen utbildning som möjliggör en god ställning i samhället.
Kvinnor och män ska vara jämlika i arbetslivet.

Alla etiska regler i islam gäller lika för pojkar och flickor, kvinnor och män.

Och slutligen anser jag att kvinnor lika väl som män ska kunna utöva sin tro enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag anser heller inte att islam är oförenligt med demokrati eller teknisk utveckling.

Abd al Haqq Kielan, imam
redaktionendagen.se

Garanten för ett samhälles värdegrund

Här är några rader som jag skrev för ett par år sedan. Då trodde jag nog att vi var på väg mot bättre tider men i stället har samhället polariserats ännu mera än förut.

Det finns inget politiskt eller filosofiskt system som kan garantera samhällets etik på samma sätt som de värden och den vägledning som Gud en gång sände ned till Moses, David, Jesus och Muhammad, Guds frid vile över dem alla.

Religionen vilar djupare i människan och behövs som den yttersta garanten för ett samhälles stabila värdegrund, igår, idag och i morgon.

Samtidigt som man förnekar trons roll i samhällets sociala liv öppnar man portarna på vid gavel för destruktiva krafter med egenintresset som religion.

Ett samhälle vars etik styrs och manipuleras av media, lobbygrupper och politiker med ett alltid känsligt pekfinger uppe i opinionsvinden, ett sådant samhälle lever farligt. När ett sådant samhälles resurser sviktar, och ekonomin försvagas skrotar man först ned vård, skola och omsorg.

De etiska värderingarna blir ansedda som verklighetsfrämmande och ersätts av njutningstro och egennytta.

De fattiga blir åter synliga med trasiga tänder, slitna kläder och mössan i handen, medan de rika åker förbi bakom tonade cityjeepfönster.

Den processen har pågått i Sverige under ett halvsekel. Ingemar Hedenius höll hov på universitetskaféet Alma i Uppsala och förlöjligade religionen. Hans - i bakåtperspektiv - nästan barnsliga angrepp på kyrkan i filosofisk förklädnad ledde till att religionen gradvis kom att förlora sin auktoritet och trovärdighet som normbildare.

Men islams ankomst till Sverige har åter aktualiserat den levande trons genomgripande betydelse. Muslimer är inte rädda att ta sin tro på allvar.
Samtidigt erkänner islam andra religioners rätt att finnas med i verklig samexistens.

Islam vilar på tolerans och respekt för medmänniskorna, vare sig de är muslimer eller inte. Detta kan låta otroligt för personer som hämtar sin världsbild från massmedia i stället för från relevant forskning.

Det har funnits samhällen som fungerat enligt islams principer genom historien. Ett exempel är det muslimska Andalusien, alltså Spanien, där judar, kristna och muslimer från 700-talet fram till 1492 tillsammans skapade en guldålder av visdom, vetenskaper och kultur.

Dialogarbetet är en kartografisk uppgift. Det är som att upprätta ett sjökort. Vi troende sitter tillsammans i en mycket liten båt på ett stort och ofta stormigt hav. Under vattenytan finns grund och vassa rev, men det finns också stora öppna vidder där man kan segla fritt. Man måste veta var farorna lurar så att man inte styr upp båten på dolda klippor och går under i stormarna.

Blindskären är välkända. Är Jesus Guds son, är Muhammad en riktig profet? Är bibeln bluff? Är kristendomen, judendomen, islam, villoläror som måste utrotas?

Det är sådana frågor som genom historien framkallat konflikter och religionskrig, inkvisitioner och etniska rensningar.

Det är precis sådana frågor som sjökortet hjälper oss att undvika. Dialog handlar aldrig om trosfrågor utan om hur vi, från olika religioner och olika grupper inom våra respektive trossystem, ska kunna föra ett civiliserat och konstruktivt samtal och samverka för vårt gemensamma bästa.

Var kommer s.k. fundamentalism, terrorism och fanatism in i bilden?
Tillhör inte dessa företeelser religionernas ofrånkomliga avigsidor?
Nej det är snarare så att religiösa slagord genom historien utnyttjats av makthungriga politiker, samvetslösa ledare och krigsherrar, för att manipulera människor, skrämma dem till lydnad eller lura ut dem på olika katastrofala företag.

Lite skrapande på den retoriska ytan avslöjar lätt rötterna till de olika terroriströrelser vi har i världen idag. Under ett tunt lager fernissa framträder snart det vanliga mönstret med stormakternas jakt på makt och naturtillgångar – olja, guld och diamanter

Vi står nu vid ett vägskäl för den etiska utvecklingen i Sverige. Klart framstår att vi muslimer i samtal med judar och kristna måste finna en väg att återerövra den normgivande rollen i samhället och åter ta vårt ansvar för värdegrunden.
Då bidrar vi på ett konstruktivt sätt till det goda samhället.

Hur det ska gå till får vi se när vi möts i dialog, med respekt och god vilja.

Stora problem för många muslimer

Dagligen får vi genom massmedia kännedom om hur illa det är i mellanöstern och hur farligt Islam och muslimer är.

Vi blir itutade att muslimerna är terrorister, att de tvingar kvinnor att underkasta sig männen, att de hatar den ”goda” västvärlden och att de har en religion som är livsfarlig.

Fördomarna haglar över västvärlden. Det skapar stort tryck på muslimska familjer här i Sverige. Många har flytt hit från krig och förtryck.
De har inte alltid funnit den trygga tillvaro de drömt om.

Mer än hundra utsatta bostadsområden, med fattiga miljöer, rädsla och osäkerhet har upstått under 90-talet. Hopplösheten hos ungdomar, frustration, utstötthet, förödmjukelser och känslan av marginalisering i sin egen miljö, är den ideala grogrunden för utslagning, kriminalitet, missbruk och extremism i Sverige.


Kulturkrockar och rädsla

De muslimska ungdomarna riskerar en flerdubbel utsatthet, som leder till allt från dåliga skolresultat, konflikter mellan generationer, fram till arbetslöshet, knark och annan kriminalitet och kan leda till religiös extremism.

Föräldrarna lever inte sällan i rädsla för det nya samhället och det leder till att man tenderar att gå med på att segregera sig. Det är vanligt med krockar mellan det nya samhällets normer och de värderingar som muslimer tagit med sig från sina ursprungsländer.

Isolering och en låg allmän kunskapsnivå jämte arbetslöshet i vuxengenerationen ger ungdomarna ett dåligt utgångsläge för delaktighet i samhällsprocessen.
Framtiden ter sig mörk för många muslimer i utsatta områden.

De ansvariga för våra barn och ungdomar är vi vuxna, vare sig vi är invandrare eller födda här, vare sig vi bor i ”fina” områden eller i miljonprogrammets betong-getton.

Om vi inte tillhandahåller det våra unga behöver för att klara sig kommer vi att stå där svarslösa när vi får frågan om hur vi förvaltat vår tid i världen. Hur ska vi kunna förverkliga detta i familjeproblematikens Sverige av i dag?


Synen på vad föräldraskapet innebär och föräldrarnas roll varierar inte bara mellan olika länder utan också genom tiderna och bestäms av ekonomiska, sociala och kulturella skillnader. I Sverige har synen på familjen och föräldrarollen genomgått stora förändringar under de senaste 50 åren.

Om vi muslimer i rädsla försöker avskilja oss och gömma oss för världen kommer vi att bli utslagna och gå under. Vi kan inte göra vår värld mindre och mindre i tron att vi kan ha ett segregerat muslimskt rike i Sverige, som överlever någonstans utanför majoritetssamhället.

Det är viktigt att de svenska muslimerna deltar i de diskussioner som uppstår kring samhällsproblemen. Utmaningarna måste bemötas av ett engagerat muslimskt samfund rustat med tolerans, dialog och upplysning.

Några reflektioner kring islams familjesyn

Den första miljö barnet möter, när det lämnat moderlivets trygghet och värme är familjen. Barnet behöver familjen för att utveckla sig och börja fungera som en människa i sin egen rätt.

Här i sitt hem, med sina föräldrar, får barnet grunderna för språk, värderingar, uppförande, vanor och framtida psykisk och social inriktning.

Detta innebär att man genom att etablera en familj och ta hand om den på rätt sätt, blir ansvarig för en institution som är hörnstenen i en harmonisk och framgångsrik social struktur.

Familjen är - i vår tro - absolut nödvändig för att bygga upp ett stabilt samhälle. Den bildas genom det lagliga islamiska äktenskapsförbundet, vilket består i en kvinnas och en mans ömsesidiga samtycke uttalat inför två vittnen. Detta förbund erbjuder skydd för barnen samt säkrar kvinnan mot att utnyttjas i lösa förbindelser.

I Koranen läser vi: ”Gud har ock givit er makar av ert eget släkte och av era makar har Han beskärt er barn och barnbarn, samt försett er med goda ting.” (16:72)

Islam har gett föräldrarna ett stort ansvar vid uppfostran av sina barn.
God stil och kärleksfull anda inom familjen bidrar till ett gott uppförande längre fram. Till föräldraskapets uppgifter hör också att ge barnen en god samhällsställning.

En bra social position förutsätter en bra utbildning. Vår tro påbjuder inhämtandet av kunskaper såsom en plikt för både kvinnor och män, vuxna som barn. Att ge flickor utbildning betonas särskilt av profeten - Guds fred och välsignelser över honom.

Kvinnor är definitivt inte männens slavar i islam. Kvinnor och män har lika ansvar att hjälpa och skydda varandra. Att förtrycka kvinnor är destruktivt och mot islams grundprinciper.


När man tar en titt på familjens ställning i dag kommer man att se att framtiden ter sig mörk för många muslimer i dagens Sverige.
Föräldrarna är inte föredömen längre i det nya hemlandet, utan några som själva behöver stöd. De tappar fotfästet och barnen växer förbi dem och bort. Många muslimska föräldrar ser sin föräldraroll gå i kras.

Och vad blir resultatet?

Vi ser trasiga familjer och antalet skilsmässor är nästan dubbelt så många idag som för tjugo år sedan.


Positiva strategier för att bidra till ett bättre gemensamt samhälle:


• Stärka familjen och höja dess status som en källa till trygghet och framtidstro för barnen.

• Stärka de muslimska kvinnornas ställning i Sverige med motto Kvinnors trygghet, barnens framtid.

• Stärka muslimska ungdomars identitet i Sverige genom utbildning

• Hjälpa ungdomarna att integrera sig som goda muslimer i det svenska samhället genom att utbilda rollförebilder

• Hjälpa ungdomarna att öka sin förmåga att orientera sig med det svenska språket och ha en insikt i hur det svenska samhället fungerar.

• Ge ungdomarna möjlighet till gemenskap och meningsfulla aktiviteter.

• Öka förståelsen hos samhället om ungdomarnas identitet och kultur gentemot det svenska livsmönstret

• Ge ungdomarna större inre trygghet.


FNs deklaration om mänskliga rättigheter (Artikel 16:3)

Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och ger rätt till skydd från samhället och staten

Islam- en fredens väg

Jag längtar till Landet som icke är
Ty allting som är är jag trött att begära
Månen berättar mig i silverne runor om landet som icke är
Landet där all vår önskan blir underbart uppfylld
Landet där alla våra kedjor falla
Landet där vi svalka vår sargade panna i månens dagg

Mitt liv var en het villa
Men ett har jag jag funnit
Och ett har jag verkligen vunnit –
Vägen till landet som icke är.

Så underbart skaldade Edith Södergran och för mig betydde hennes diktning mycket i min ungdoms dagar.
Landet som icke är – det osynliga, det fördolda, men det sanna, evigt bestående som vi alla söker, utanför oss och inom oss.

I Guds, den Barmhärtige Förbarmarens namn!
Allt lov och pris hör Gud till, alla världarnas Herre,
Den Barmhärtige Förbarmaren,
Domedagens Konung!
Dig dyrka vi och Dig anropa vi om hjälp;
Led oss på den raka vägen,
Deras väg, vilka Du bevisat nåd,
Vilka ej drabbats av vrede och som ej fara vilse!

I Guds, den Barmhärtige Förbarmarens namn!
Alif Lam Mim. Detta är skriften, däri finns intet tvivel, en vägledning för de Gudfruktiga,
Dem, som tro på det fördolda, förrätta bönen och dela med sig av vad Vi givit dem,
Och dem som tro på vad som nedsänts till dig och vad som nedsänts före dig och äro förvissade om det tillkommande livet Dessa är i åtnjutande av vägledning från sin Herre;
Ja dessa är de lyckliga.

Att plötsligt här finna en länk till islam är väl ett gott förebud för framtiden! Förunderligt inte sant, månen som skalden talar om, är ju samtidigt symbolen för islam, Qur’anens arabiska bokstäver - silverne runor… och vägen till Landet som icke är, den raka vägen till det fördolda och till lyckan.

Hur nära varandra skulle inte nordens kulturer och islam kunna stå varandra och vilken naturlig och inspirerande del av vår andliga värld bibeln och koranen skulle kunna vara om vi kunde gå bortom de dagspolitiska konflikterna och vrångbilderna och mötas på en vackrare plats.
Vilka möjligheter vi står inför om vi kan låta våra heta villor av fördomar och kedjor av egoistiska drömmar och begär falla till marken, och mötas inför Verkligheten som bröder och systrar i stället för fiender.


Är detta inte vad våra religioner egentligen handlar om – att beträda Hoppets och Kärlekens vägar till detta osynliga men ändå närvarande rike som ligger så nära oss men ändå så långt ifrån.

Vad är egentligen islam, som vi muslimer vill dela med oss av?

Några punkter för vårt samtal, kring bokstäverna i ordet islam, tankar kring vår gemensamma situation:

I = får inleda med ordet Islam, som betyder fred, trygghet säkerhet och Gudshängivelse
S = Står genom historien för samexistens, Jag vill bara påminna om det stora Andalusien, det islamiska Spanien. Den civilisation som blomstrade där, under nästan åtta hundra år, gav upphov till renässansen, upplysningstiden och kanske till och med vår egen genom matematik och naturvetenskaper blomstrande tidsålder. Den civilisationen blev en smältdegel där judar, kristna och muslimer tävlade med idéer och kulturella storverk. Det osmanska imperiet från 13-hundratalet fram till 1924 är ett exempel på en mångreligiös statsbildning där olika religioner och folk levde sida vid sida i, som Ivo Andric sade: Den stilla friden.
L = kan få stå för livskvalitet, rätten att få organisera sitt liv efter hållbara etiska principer och styrkan att kunna hålla samman familjer och samhällen kring upphöjda principer
A = ansvaret för vår gemensamma seglats över denna världens oroliga hav, som just nu virvlas upp av sekularismens stormvind.
Dialogen, samtalet, är sättet att upprätta ett sjökort för att kunna känna igen och undvika de grund, grynnor och blindskär som hotar att krossa vår farkost. Ty vi seglar i samma båt, vi som tror, och det har vi gjort länge utan att veta om det. Men nu har trycket blivit så hårt i samhället och omvärlden att vi måste bli medvetna och ta ansvar inte bara för oss själva utan för varandras välfärd och trygga resa fram till den andra stranden – landet som icke är, men som ändå är vårt stora hopp för det goda livet.
M = låter vi symbolisera Moralen och Etiken. Jesus, Gud give honom Frid, sade: Ni är jordens salt, och Koranen anbefaller oss att visa och anbefalla det goda och rätta och förbjuda det onda, falska och fördärvliga. Men tron bjuder oss att göra detta genom den goda förebildens väg, inte genom terror och våld. Islam har utnyttjats av starka politiska krafter i vår tid och skrämmande gestalter har trätt fram på världs-scenen, och i islams namn har de förbjudit det goda och anbefallt skräck, fasor och urskillningslöst våld.
Islam har från början fått kämpa mot dessa krafter och företeelser och låt det bli känt för alla och envar i våra nordliga länder att vi muslimer kommer med fred och goda avsikter och att vi är beredda att försvara våra nya hemländer, sida vid sida med alla goda krafter.


Muslimernas ankomst till Norden är en utmaning för oss alla att stå upp mot fördomar och diskriminering och social segregering. Ett av de starkaste och mest verkningsfulla medlen som står till vårt förfogande är Dialogen och de idéer, planer och aktiviteter som uppstår genom det uppriktiga samtalet.

Mohammed Knut Bernström

Vi tillhör Gud och till Honom skall vi föras åter.

En stor gestalt i svensk islam har gått ur tiden. Vi ber Allah att visa honom Sin barmhärtighet.
Gud gav honom uppgiften och Mohammed Knut utförde storverket att ge oss en ny tolkning av Koranens budskap på klar och begriplig svenska.

Han var en uppriktig vän, ödmjuk och full av respekt för sina medmänniskor, alltid redo att hjälpa där det behövdes.
Må Allah belöna honom.

Vi muslimer i Sverige minns honom med glädje varje gång vi ser Koranens Budskap och varje gång vi läser ur den och ser hur vi och våra barn och unga har fått en möjlighet och ett medel att närma oss islams hjärta.

En sådan välgörenhet lever vidare. Må dess frukter vara med honom i graven och bistå honom på den dag vi samlas igen.

al-Fatiha!

Från debatten om Sverigedemokraternas hat mot islam

I går förklarade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på Aftonbladet Debatt varför partiet uppfattar islam som ett hot mot Sverige. Åkesson skriver bland annat att dagens mångkulturella svenska maktelit är totalt blind för farorna med islam och islamiseringen.
Här hittar du Jimmie Åkessons debattartikel:
”Muslimerna är vårt största utländska hot” Åkesson (SD): Jag ska göra allt i min makt för att vända trenden

Imam Abd al Haqq Kielan om Jimmie Åkessons syn på islam

”SD:s hatbudskap kan locka lättskrämda”

Man blev nästan mörkrädd när man läste sverigedemokratiske partiledaren Jimmie Åkessons programförklaring här igår. Men bara nästan, för hans argumentation är enkel att genomskåda. Han har svängt ihop en mycket avslöjande debattartikel som visar hela avgrunden av hans och hans partis otäcka människosyn.

Med taktiken att utmåla islam och de svenska muslimerna som det stora hotet mot fosterlandet tror han sig ha funnit receptet för ta sig in i Sveriges riksdag.

Han propagerar därför ohämmat om ett islam som gillar våld och om muslimer som är radikala, benägna till att våldta folk och gå med i terrororganisationer .

Faktum är att islam har ett humant och icke-agressivt budskap. Redan själva namnet har med fred och trygghet att göra. De islamiska samhällena i Afrika, Asien och Mellanöstern har historiskt sett varit fredliga jämfört med ett Europa som ju sönderslitits av krig efter krig. Modern forskning visar detta. Det finns gott om böcker att läsa i ämnet.

Nästa osanning: Det har varit krig mellan islam och det kristna Europa i 1400 år påstår han. Det är dåligt påläst. Den första stora konflikten mellan kristna och muslimer var korstågen för tusen år sedan. Korstågen var en västeuropeisk invasion av Mellanöstern. Tre århundraden av blodbad och terror startades definitivt inte av muslimerna. Själve påven Johannes Paulus II har offentligt bett om förlåtelse för korstågen.

Många nutida forskare anser att det var samverkan mellan judar, kristna och muslimer i det muslimska Spanien, från 711 till 1492, som var det egentliga upphovet till renässansen, upplysningen, humanismen och det moderna vetenskapliga tänkandet. Vad skulle inte kunna hända om judar, kristna och muslimer åter lever i fred med varandra?

Sd:s partiledare hävdar utan belägg (ljuger om) att islam har påverkat det svenska samhället för mycket. Det är sant att en del människor med andliga intressen har blivit inspirerade av att vissa muslimer tycks ta sin tro på allvar.

Men det svenska samhället påverkar muslimerna oändligt mycket mer än tvärtom. Svenska muslimska barn och unga är inte så rotlösa som sverigedemokratisk propaganda vill få oss att tro. De går i skolan som alla andra och träffas och umgås och många fördomar om ”den andre” försvinner vartefter ungdomarna växer upp med kompisar från olika bakgrunder.

Åkesson svartmålar en folkgrupp - ”den muslimska befolkningsgruppen” – som han anser massinvandrar till Sverige och breder ut sig på ett oroväckande sätt och sprider osvenska seder. Det värsta utländska hotet mot vårt land sedan andra världskriget tycker han.

Svara på det här, Jimmie Åkesson: Kommer hotet från människorna från dåvarande Jugoslavien som hämtades hit som arbetskraft på 60- och 70-talet och hjälpte till att bygga upp den svenska välfärden? Eller fruktar du kanske de, ofta, sekulära flyktingarna från Iran på 80-talet? Många av dem är högutbildade redan. Kanske du är rädd för de bosnier som etiketterades som muslimer och etniskt rensades på Balkan under 90-talet och som flydde hit från sina utbrända byar och bombade städer? Eller är skräms du av de somalier som tvingats fly från sina hem på grund av outhärdliga förhållanden? Vad är det för hotbild du generaliserar om?

De flyktingar och nya svenskar, som sd-propagandan spyr sin galla över, kan vittna om varför de sökt skydd och trygghet här i Sverige. Det var inte för att göra Sverige färggladare, som Åkesson så cyniskt antyder.

Enfrågepartiet Sverigedemokraterna framträder nu öppet med blottad snagg, kängor och bombarjacka och hetsar på ett mycket agressivt sätt mot en grupp av människor här i landet, där de flesta redan är lika mycket svenska medborgare som Jimmie Åkesson själv.

Med detta parti har det etablerats en politisk agenda, en skinhead-politik, som väcker farhågor hos demokratiskt sinnade människor. Sd-tänkandet har rötter i den mörkbruna mylla som frambragte nazismen. Målgruppen för hatet har bara ändrats från judar till muslimer.

Argumentationen är uppfiffad för nutida bruk, men påminner ändå illavarslande om nationalsocialisternas språkbruk. Det farliga med att spela på hatets strängar har vi sett prov på gång efter annan i Europa. Vad som börjar i liten skala kan sluta med ett stort elände. Det gäller att se upp i tid.

Hr Åkesson och hans gelikar vädrar och sniffar i populismens vindar. De hoppas att med sitt hatbudskap mot svenska muslimer kunna lura åt sig röster från lättskrämda väljare inför riksdagsvalet 2010.

GRATULERAR TILL RAMADAN 22 aug 2009

Eskilstuna-Kuriren lyfter på stenar

och exponerar vissa läkares agenda. En mycket klok ledare står att läsa i Kuriren. Det finns flera tidningar på sistone som vågat stå upp för minoriteters rättigheter, och det känns bra i ett opinionsklimat som präglas av antisemitism och islamofobi.

Kuriren var en av de få pressröster i Sverige under nazi-tiden (1940-talet) som vågade stå upp mot nassarna.

Att kalla omskärelse för stympning är oförskämt, rent ut sagt. Judar och muslimer ska ses som stympade om dessa blonda och blåögda mörkmän i vita rockar ska få som de vill.

Vilken förmäten inställning till omvärlden och världscivilisationerna.

Haiku: (jag kommer inte ihåg vem som skrivit den, kanske Basho)

När grodan hör hästens fotsteg
får den ett listigt ansiktsuttryck

Poet kraschlandar i verklighet.

Mohamed Omar skiljer sig inte från många andra poeter och författare. En magisk verklighetsuppfattning och en grandios självbild leder ibland till kollisioner med verkligheten.

Så länge poeten håller sig inom sitt gebit brukar det gå bra. Men i samma ögonblick som han (eller hon för den delen) börjar sysselsätta sig med politik kan vad som helst hända.

Listan på författare och konstnärer som svärtat sina namn med nazisympatier är inte kort. Kommunister ännu flera. Hur många helt vanliga svenskar ägnade inte en del av sin ungdom åt att dyrka Mao, Stalin m.fl. massmördare? Så varför skulle inte islamistiska avarter få en egen poet som trosvisst trumpetar ut diverse bisarra propagandasanningar?

Mohamed Omar blev utsatt för en brutal (verbal) attack av en grupp fundamentalister under hösten 08. Tätt därpå kom kriget mot palestinierna i Gaza, med dess fruktansvärda barnamord, fosforbomber och en ännu fortgående belägring av Gazaremsan.

Kombinationen av dessa chocker blev för svår att smälta för den känslige poeten Omar. Det verkar som om han inte tidigare lagt märke till att krig, övergrepp och folkmord pågår hela tiden här i världen.

Han ramlade ur sitt elfenbenstorn och kraschlandade i en mardrömsliknande skuggverklighet, som han inte kunde klara av och som han upplevde som fullständigt unik. Han har svept in sig i en mörk dimma av fördomar, konspirationsteorier och vanföreställningar.

Ur detta andliga dunkel vräker han ur sig (själv)destruktiva yttranden, och har lagt sig till med en jargong, som känns igen från exempelvis kårhusockupationen1968, och de gamla bokstavspartierna: KPML(r) etc. Det är bara konspirationerna som bytt namn. Trosvissheten är densamma. De förenklade fiendebilderna är de samma. Den svartvita världsbilden är den samma. Föraktet för oliktänkande är det samma.

Tyvärr har han gripits av en oemotståndlig besatthet som får honom att sälla sig till de mest primitiva kvasitänkare, som får honom att kränka sina gamla vänner, som får honom att förinta sin trovärdighet och som får honom att framstå som en fanatisk stolle. Det är omöjligt att ta honom på allvar.

Det är ett självdestruktivt skede han befinner sig i nu. Man behöver bara läsa lite i Omars Tregångare för att se en sannare, mer nyanserad ande, som, med humor, medkänsla och djup, uttrycker sig i diktens form.

Man kanske ändå kan se det han går igenom nu som en del av hans utveckling som poet och författare. Han må ha förbrukat sin status som gullgosse i kulturlivet men förhoppningsvis vaknar han upp med en mer ärlig och integrerad verklighetssyn och med  en fördjupad förmåga att uttrycka sig som diktare.

I så fall kan han kanske bli en verklig konstnär och inte bara en talang bland många. 

Det finns ett poem från en av Omars persiska kollegor, Abu Sa’id, i baron Eric Hermelins öfversättning:

Kom tillbaka, hvem du än är; kom tillbaka, kom tillbaka!
Om du är en otrogen, en elds-dyrkare, en afguda-dyrkare, kom tillbaka!
Vårt hof är icke förtviflans hof: 
Även om du hundra gånger brutit din bot, kom tillbaka!

Det kan bara tilläggas: Även om du Mohamed Omar inte är varken otrogen eller eldsdyrkare eller avgudadyrkare – kom tillbaka i alla fall!

Bra om Andreas Malms nya bok

Torsten Kälvemark i Aftonbladet är en av de få rösterna mot de kulturskribenter och ledarförfattare som skriver ner Malms viktiga bok HATET mot MUSLIMER.

Boken visar på en tilltagande och fullständigt skrämmande uppladdning av hat och aggression mot islam och muslimer. Något som vi muslimer känner av mer och mer.

När en målgrupp markeras på det sätt som nu sker med oss muslimer är det ett varningstecken för folkmord. Vi såg det redan i Tyskland på 20-talet, i Bosnien, vi ser det i Palestina och Irak. Vi bör ta varningarna på allvar.

Lynchmobben knyter snaran.

Extremismen i ett historiskt perspektiv

Ur Det Eviga av Esaias Tegnér 1808

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort
Det dör som en stormvind i öknen bort.

I kolonialismens kölvatten vältrar sig de olika extrema, sk radikala, grupper som fått öknamnet islamister.
De är som muslimer, men beter sig inte riktigt så.

När islam förbjuder mord, självmord, attacker på civila, på kvinnor, barn och gamla, då ser vi dessa varelser göra precis tvärtom: Med självmordsattentat, bilbomber, söndersprängda bussar och restauranger, polisstationer och ämbetsverk, smutsar de ned islams namn och skapar skräck för muslimer.

I några muslimska länder börjar man få bukt med extremisterna, framförallt med en metod: Att lära dem vad islam handlar om. Redan har tusentals av dem "kommit ner ur bergen" och återgått till det normala samhället. Det fungerar. När ungdomar som fallit för de extrema ledarnas locktoner och förvrängda islambild får kontakt med riktiga islamiska lärda och lyssnar på deras argument lämnar de de radikala våldslösningarna.

Den våldsbenägna varianten av islam är inte gammal, och kommer att bli kortlivad. Måtte den dö bort som en stormvind i öknen.

Islams civilisation ska bestå.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld,
och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Vad är konservativ islam?

Det är inte konservativ islam som predikas av radikala och extrema politiskt inriktade grupper.
Nej, konservativ eller traditionell islam förbjuder terrorism, och all krigföring som drabbar civila, kvinnor och barn.

De som idag förespråkar våld i religionens namn representerar helt andra, i verkligheten moderna inriktningar.
Många av de företeelser vi ser idag i media har en historia som inte sträcker sig ens hundra år tillbaka i tiden.

En del har sina rötter i en extrem form av shiitisk islam som kallas ismailismen.
Ismailiterna bedrev en terrorpolitik i främre orienten, kännetecknad av självmordsattentat, samtida med korstågen. Som politisk maktfaktor försvann de ur historien samtidigt som korsriddarna. Deras oislamiska lönnmördarideologi har dock kommit upp till ytan under de senaste decennierna.

Andra härstammar ur de reformrörelser som uppstod kring Muhammed Abdo och Hassan al Banna i början av 1900-talet och är kända som muslimska brödraskapet.

Ytterligare en variant finner vi i wahhabismen, en utlöpare av den hanbalitiska lagskolan, med en ovanlig teologi och egna tolkningar av islams lag.

Lägg dessa i en kastrull fylld med efterkoloniala problem och värm upp med ockupationer, inbördeskrig och påtvingade regimer.
Bringa till kokpunkten med hjälp av bränsle från stormaktshåll i form av vapen, pengar och indirekt stöd till utvalda fanatiska grupper.

Då får vi den extrema form av islam som intar en så prominent plats i mediautbudet. Den typen av islam har inte något brett folkligt stöd. Därför har vissa extrema grupper omfattande välgörenhetsprogram som skänker dem legitimitet och viss popularitet.

Om regeringarna i de berörda länderna kunde åstadkomma en välfärd värd namnet skulle de extrema elementen smälta bort som snö i solsken.

Om vi frågar oss varför dessa regimer, som är kontrollerade och stödda av stormakterna, inte gör så, och ställer oss den grundläggande frågan 'cui bono' – vem tjänar på det – så kommer vi in på den globala energiförsörjningen, dollarns hegemoni och alltså västvärldens vitala ekonomiska intressen.

Där är de radikala, extrema, ofta fanatiska muslimska grupperna viktiga instrument för att hålla politisk oro och inbördeskrig pyrande i de oljeproducerande länderna.

De har knappt några beröringspunkter med konservativ, traditionell islam.

Skolplikt eller inte?

I ledaren i UNT idag påstås jag vara emot skolplikt. Skribenten menar att jag sagt det i programmet Skolfront i torsdags kväll.
Många "liberaler" är så förblindade av sin kamp mot individuell frihet och integration att de inte ens kan höra vad folk utanför det egna lägret säger.

Skolplikten måste försvaras. Jag sade att Inga elever ska "stanna hemma" i vissa ämnen. Men det finns några ämnen som är utformade så att de blir omöjliga för vissa grupper att deltaga i. Då måste man arbeta med den problematiken. Anpassa kartan till terrängen.

För många muslimer är det svårt med musik, eftersom sång och dans inte accepteras i de delar av världen de flytt från (på grund av religiösa förföljelser).

Gymnastik kan ge problem, främst beroende på olika uppfattningar i klädsel och nakenhetsfrågor. Duschning är en besvärlig sak.

En del innehåll i sexualkunskapen ses som mycket stötande av en del muslimska ungdomar.

Alla dessa ämnen kan utformas så att de blir möjliga att deltaga i för folk av annan tro än den som delas av majoritetsbefolkningen.

Friskluftpromenader torde ingen kunna motsätta sig på gymnastiktimmarna.

Musik är väl inte till för att tortera barn med annan religiös och kulturell bakgrund?
Hur kan de barnen använda tiden på ett acceptabelt sätt?

Sexualsynen är annorlunda i troende muslimska grupper. Man betonar familjens och äktenskapets betydelse på ett sätt som påminner om Sverige förr.

I stället för att tvinga in barnen i den svenska modellen och pressa fram en assimilering måste samhället inse att Sverige är ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle idag, och att vissa heliga kor måste - inte slaktas - men dresseras om att passa dagens samhälle.

Att hota barn som är begåvade och ambitiösa med att de inte får plugga vidare om de inte gör våld på sin tro och kultur strider mot barnkonventionen.

Artikel 29

Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
(a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga;
(b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
(d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar;
(e) utveckla respekt för naturmiljön
Ingenting i denna artikel eller i artikel 28 får tolkas så att det medför inskränkning i den enskildes och organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsanstalter, dock alltid under förutsättning att de i punkt 1 i denna artikel uppställda principerna iakttas och att kraven uppfylls på att undervisningen vid dessa anstalter skall stå i överensstämmelse med vad som från statens sida angivits som minimistandard.

Nu kan anföras att musik, gympa och sexualkunskap tillhör minimistandarden.
Då menar jag att man måste se över och individualisera dessa ämnen så att alla elever kan ta del av dem. Ingen ska stå utanför på grund av sin tro eller kultur eller kön.

Integration är endast möjlig i ett fritt samhälle som inte förtrycker oliktänkande.
Assimileringskraven leder bara till segregation.

Dessutom påstår ledarskribenten i UNT att föräldrarna tvingat barnen, medan den intervjuade mamman klart och tydligt sa att de får följa sin egen övertygelse.
Men när fördomarna är fix och färdiga spelar det ingen roll vad varken barnens föräldrar eller jag säger.

Minaret

Tidskriften Minaret som började komma ut redan år 2000 har tvingats göra ett uppehåll.

Mohamed Omar som varit chefredaktör de senaste åren har lämnat sin post.

Nu vidtar arbetet att finna en ny chefredaktör, som kan upprätthålla tidskriftens standard och linje som en tidskrift för svensk muslimsk kultur.

Tidskriften har hela tiden fått kämpa för sin existens och klarat många svårigheter och motgångar.
Vi tror att den har en viktig funktion att fylla, därför håller vi ut.