Dags att damma av Spengler?

Den där fantastiska värdegrundskartan (som kan betraktas några inlägg ner i bloggen) kan ses ur en hel del olika perspektiv. Vad skulle Spengler tycka? Låt oss lägga ett spengler-raster över kartan.

Tips: Vänd på kartan och sätt den traditionella hörnan uppe till höger och den sekulariserade ego-förverkligande nere till vänster. Byt ut plus och minus, alltså.

Spengler filosoferar, i Västerlandets Undergång, kring två begrepp: magisk resp. faustisk livssyn.
I "nedre" vänstra hönet med minustecken på skalan hittar vi de länder som fortfarande har den magiska inställningen till livet, medan "högst upp till höger" evolutionens faustiska kronjuvel Sverige tronar.

(Blott Sverige svenska krusbär har, är ett bevis för det svenskas överlägsenhet över resten av världen som svårligen kan vederläggas.)

Den faustiska mentaliteten är ändamålsstyrd, älskar maskiner och datorer, tillverkar och använder överlägsna vapen: kanoner och atombomber, medan de andra stackarna nertill i vänstra, minus-hörnet, tror på Gud, böner och sådant, som ju är tecken på att man inte riktigt är med i utvecklingen.

Att faustikerna med sina hypermekaniserade krigsmaskinerier åstadkom omkring 100 megaK (* förra seklet hör till. Det är priset man får betala för att kontrollera en planet. Dessa kills var inte religiöst utan helt sekulärt motiverade.

Det är svårt för folk som fortfarande har ett inre liv att integrera sig i den faustiska mekaniken. Och folk uppe i högra plus-hörnet (faustiker, sk humanister) är allergiska mot människor som inte tänker som dom utan ställer sig utanför systemet.
Religion är farlig ur faustisk synvinkel och måste bekämpas, marginaliseras eller åtminstone förlöjligas. Hindrar evolutionen. Huntingtons kamp utspelar sig mellan den faustiska och den magiska världsbilden.

Pol Pot kom upp i lite drygt 2 megaK. Han gjorde väl så gott han kunde, skolad i Europa som han var.


*) MegaKill = 1 miljon kills. Ett kill skiljer sig förstås från en "död" ( t.ex två miljoner döda. Ett kill är ett avsiktligt avlivande av en medmänniska)

"Intressant att läsa om Doris Lessings sufism"

De stora opinionsjättarna, DN och SvD, har en förvånansvärt negativ inställning till Mohamed Omars och Mikael Mogrens dialogbok.
De respektive anmälarna verkar helt okunniga om vad religionsdialog är. De lägger en slags utopisk litteraturmall över en bok som mycket väl kan komma att användas som studieunderlag i dialoggrupper, skolor och studiecirklar.

"Det är intressant att läsa om Doris Lessings sufism" är russinet som DN-redaktören plockar ur kakan.

SvDs recension är så häpnadsväckande oinitierad att den inte ens är värd att citeras.

Jag har varit verksam i dialogarbetet sedan 90-talet och jobbat med såväl kristen - muslimsk dialog som dialog mellan judar, kristna och muslimer.
Dialogarbetet är inte lätt, det tar sig många olika uttryck. Vad som definitivt inte bidrar till ömsesidig förståelse eller breddar för integration och fredligt umgänge mellan olika grupper i samhället är snobbiga och okunniga kommentarer från de litterära elfenbenstornen.

Att företrädare för uppenbarelsereligionerna kan komma till samma bord har ett enormt värde.

De "mindre" tidningarna ute i landet har fattat mycket bättre vad det handlar om. De kanske befinner sig närmare jordytan, i den syrerikare atmosfär där dialogen utspelar sig.

2008: Sensommaren - eller är det förhösten?

Il pleure dans mon coeur
Comme il pleut sur la ville ;
Quelle est cette langueur
Qui pénètre mon coeur ?

frågar Paul Verlaine.
Vad mer kan man tillägga?

Att reflektera över

(Klicka på kartan för att få den större)
Man frågar sig varför det är så svårt för många svenskar att acceptera integration av andra kulturer, och vill assimilera upp alla till "övre" högra hörnet på diagrammet.
Professor Thorleif Pettersson i Uppsala har forskat. En artikel av i DN Dagens debatt tisdag 21 mars är mycket läsvärd.

Svenskarnas åsikter ligger längst bort från de genomsnittliga värderingarna i världens länder. Det visar en undersökning som gjorts på uppdrag av Integrationsverket och som presenteras i dag. Undersökningen - som består av material från ett 80-tal länder - visar att religionen inte spelar någon större roll i Sverige. Samma sak gäller familjen i traditionell mening. Åsikter som särskiljer oss från de flesta andra länder. Svensken avvisar också tydligt idén om starka ledare, och tror på öppenhet, frihet och demokrati som inga andra. I ett litet bredare internationellt perspektiv tycks det inte vara invandrarna som är så annorlunda, utan snarare Sverige,
skriver Integrationsverkets generaldirektör Andreas Carlgren.

Finn två fel – liten tävling

Från tidningen 8 Sidor – men ordvalen hittar man ofta i dagens medialandskap.

Det är en fråga om nyspråk i Orwells mening. Man byter ut orden för att framställa en viss (propaganda)bild och styra individens tänkande.

Vad är felen i detta resonemang?

I år har 1200 människor dödats av islamister
som sprängt bomber i landet.
Samma dag som Zardari valdes
dödades minst sexton människor av en bomb
i nordvästra Pakistan.

Facit:
Människor versus islamister.

I nyspråket kallas muslimer som blivit offer för terrorbombare "människor" medan de laglösa förövarna får etiketten "islamister". På så vis framställs islam som militant och allmänfarligt. Till saken hör att den överväldigande majoriteten av muslimer, från regeringschefer, jurister, teologer ända ner till folk på gatan vet att islam förbjuder mord, sjävmord och dödande av civila. Att kalla mördare för islamister ger en skev bild av islam.
I Irak ökade antalet personer som dödats, sårats eller kidnappats i terroristattacker från 20.685 till 38.813 mellan 2005 och 2006. I Afghanistan noterades en ökning från 1.540 till 2.943.
(DN 2007-05-02)
Vanliga muslimer är offren i överväldigande grad. 40.000 personer i bara två muslimska länder under ett år.

Hur skulle det här ha låtit som verklighetsbeskrivning:

I år har 1200 muslimer dödats av mördare
som sprängt bomber i landet.
Samma dag som Zardari valdes
dödades minst sexton muslimer av en bomb
i nordvästra Pakistan.

En svensk religion – Sansade ord börjar höras

En svensk religion

Ramadan har börjat, den muslimska fastemånaden. Det är intressant att nu jämföra svenska mediers sätt att bevaka detta, med hur det var för tio eller femton år sedan. Den muslimska minoriteten i Sverige har visserligen växt sedan dess, men skillnaden i medieintresse är mer än bara en reflektion av ett ökande antal. Den vittnar om något större.

Vid nittiotalets början var islam en perifer religion i Sverige, som få utom trosutövarna kunde något om, eller tyckte något om, på gott och ont. Missförstånd var för all del vanliga, på alla sidor, men kunde enkelt klaras ut med en smula information. Och rapporteringen om ramadan var sparsmakad. Nu är förhållandena nästan omvända. Varje tidning och tevekanal slår stort upp den muslimska fastans början, informerar och utbildar om vad det innebär för de troende. Det är utmärkt samhällsjournalistik, men förståelseivern har samtidigt något krampaktigt över sig. Varför detta plötsliga sug efter kunskap om ramadan?

Läs hela ledaren i Eskilstuna-Kuriren

Religionsdialog

Mikael Mogren och Mohamed Omar
VEM ÄR DU? – En muslim och en kristen samtalar
Cordia

Religionsdialogen är ett viktigt bidrag till ett samhälle där människor kan leva tillsammans utan rädsla och hat och våld. Utan religion är det svårt att utveckla människan till en etisk varelse. Ett samhälle där religionen kommer på undantag, eller används i manipulativa syften, öppnas för korruption, kriminalitet och våld.

En invändning mot religioner är att de understöder våld. De kritiker som påstår det söker sig gärna tillbaka till Bibelns skildringar av förhistoriska stamkrig i Mellanöstern. De har en poäng.
Religionen har genom historien använts som ett verktyg att manipulera människor med. Det går lätt för skrupelfria ledare att inför en planerad aggression eller i tider av ekonomisk oro skapa motsättningar mot människor och grupper som inte helt eller delvis omfattar de egna politiska målen. Man förvränger den egna religionens ord samtidigt som man skapar en förhatlig vrångbild av den andra sidan. Dessa förvanskningar följer sedan med respektive grupper genom historien som en del av deras världs- och livsåskådning. Detta kan vi se exempel på i Europa under nittiotalet med Balkans etniska rensningar, men även i Sverige i dag, där främlingsfientligheten jäser och ibland tar sig våldsamma uttryck. Men de konflikterna är långt småskaligare än de politiska ideologiernas världskrig.

De stora ateistiska ideologierna slog alla rekord i terror och organiserade massmord på 1900-talet med atombomberna, terrorbalansen och världskrigen. Hela planeten kände en djup rädsla inför dessa hot, där all etik var bortskalad. Människor idag har blivit avtrubbade och många västerlänningar hanterar sin rädsla med antidepressiva medel, alkohol och droger, för att glömma alla enorma depåer av kärnvapen som fortfarande ligger redo för en sista urladdning. Man talar inte högt om tredje världskriget längre.

I religionsdialogen finns en möjlighet att visa fram en riktig bild av de olika deltagarnas trossatser, etiska värderingar och samhällsvisioner och jämföra ståndpunkter på ett sätt som inte leder till konflikter.
En religionsdialog löser inte alla mellankulturella problem, långt därifrån, men är en viktig faktor för att överbrygga fördomar och motsättningar på det ideologiska och medmänskliga planet.

Varje bidrag till förståelse och fredlig kommunikation är till nytta. Det är utvecklande att lära känna varandras religioner på ett djupare plan och på ett positivt sätt känna sin världsbild vidgas. Äkta tolerans och respekt är resultatet av människans andliga utveckling och här ingår dialogen som en viktig del.