Dialog är överlevnad

De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg ska tynga dem
Koranen Sura 2.62

Alldeles i början av nittiotalet funderade en del av oss muslimer över värdet i regelbundna överläggningar med de andra monoteistiska religionerna om de troendes situation i Sverige.
Jag tog kontakt med ärkebiskop Bertil Werkström. Detta blev upprinnelsen till den första dialogen mellan muslimerna och de kristna, på akademisk nivå, med teologiska samtal och djuplodande analyser av grunderna i våra religioner. Stor ömsesidig respekt uppstod baserad på ökande kunskap men också på själva det personliga mötet mellan deltagarna.
Den pågick i tre eller fyra år, med flera möten om året.

Gulfkriget bröt ut och på hösten 1991 initierades en annan dialog, ”I Gulfkrigets spår”, med mera konkreta frågor på dagordningen. Nu var även judarna med. Där fanns företrädare från judiska centralrådet, Sveriges kristna råd och de olika muslimska organisationerna.
Denna dialog klarade 10 år av arbete med olika samhällsfrågor, såsom läromedel i skolan och halal slakt.
Jag var ordförande i den dialogen några år, kyrkoherde Elon Ahlbäck var sekreterare och Hans W. Levy, en välkänd judisk talesman, var också med i ledningsgruppen.
Dialoggruppen blev remissinstans i olika sociala frågor.

Jag skulle nu vilja se ett interreligiöst råd som ska ha en mera klar beredskap just för att diskutera de svårigheter som uppstår för judar, kristna och muslimer i dagens värld.

Religion behövs som den yttersta garanten för ett samhälles värdegrund.
Ett samhälle vars etik styrs och manipuleras av media, lobbygrupper och politiker med ett alltid känsligt pekfinger uppe i opinionsvinden, ett sådant samhälle lever farligt. När ett samhällets resurser sviktar, och ekonomin försvagas skrotar man först ned vård, skola och omsorg.
De etiska värderingarna blir ansedda som verklighetsfrämmande och ersätts av njutningstro och egennytta.
De fattiga blir håller redan på att bli synliga igen, med trasiga tänder, slitna kläder och mössan i handen, medan de rika och mäktiga åker förbi bakom tonade cityjeepfönster.

Det finns inget politiskt system som kan stå som garant för de värden och den vägledning som en gång Gud sände ned till Moses, David, Jesus och Muhammad, Guds frid vile över dem alla.
Där finner vi definitionen av värdegrunden, igår, idag och i morgon.

Sovjetkommunismens etiska, ekonomiska och sociala bankrutt är ett exempel på hur en sekulärt framkläckt etik inte fungerar.
Om man förnekar trons roll i samhällets sociala liv öppnar man portarna på vid gavel för destruktiva krafter med egenintresset som religion.
Den processen har pågått i Sverige under ett halvsekel.

När jag kom till Uppsala 1962 såg jag Ingemar Hedenius, som höll hov på universitetskaféet Alma i Uppsala och förlöjligade religionen. Hans, i bakåtperspektiv nästan barnsliga, angrepp på kyrkan legitimerade i filosofisk förklädnad att religionen gradvis kom att förlora sin auktoritet och trovärdighet som normbildare.

Men islams ankomst till Sverige har åter aktualiserat den levande trons genomgripande betydelse. Muslimer är inte rädda att ta sin tro på allvar.
Samtidigt erkänner islam andra religioners rätt att finnas med i verklig samexistens.

Islam vilar på tolerans och respekt för medmänniskorna, vare sig de är muslimer eller inte. Detta kan låta otroligt för personer som hämtar sin världsbild från massmedia i stället för från relevant forskning.

Samhällen har fungerat enligt islams principer genom historien. Ett exempel är det muslimska Andalusien, alltså Spanien, där judar, kristna och muslimer från 700-talet fram till 1492 tillsammans skapade en guldålder av visdom, vetenskaper och kultur.

Var kommer terrorism och fanatism in i bilden?
Tillhör inte dessa företeelser religionernas ofrånkomliga avigsidor?
Nej det är snarare så att religiösa slagord genom historien utnyttjats av makthungriga politiker, samvetslösa ledare och krigsherrar, för att manipulera människor, skrämma dem till lydnad eller lura ut dem på olika katastrofala företag.

Lite skrapande på den retoriska ytan avslöjar lätt rötterna till de olika terroriströrelser vi har i världen idag. Under ett tunt lager fernissa framträder snart det vanliga mönstret med stormakternas jakt på makt och naturtillgångar – olja, guld och diamanter

Vi står nu vid ett vägskäl för den etiska utvecklingen i Sverige. Klart framstår att vi muslimer i samtal med judar och kristna måste finna en väg att återerövra den normgivande rollen i samhället och åter ta vårt ansvar för värdegrunden.
Då bidrar vi på ett konstruktivt sätt till det goda samhället.
Hur det ska gå till ser vi när vi möts i dialog, med respekt och god vilja.