Vad säger Koranen om mord och självmord?

Och döda inte er själva. Gud är förvisso barmhärtig mot er.
Men den som gör så av hat och orättvisa ska vi steka i Elden. 4.29

Offra era ägodelar på Guds väg men störta er inte självmant i fördärvet 2.195

Men den som uppsåtligen dödar en troende, hans lön blir helvetet att vara i för alltid ty Gud blir vred på honom och förbannar honom och bereder för honom ett fasansfullt straff. 4.93

Döda inte ett liv som Gud har gjort heligt annat än för en rättvis sak. 17.33

Det är fruktansvärt brottsligt i vår religion att mörda. När kriminella fanatiker säger att de handlar i islams namn finns det ingen sanning i det.

Dessa är klara och tydliga bevis som vi alla är överens om. Extremister försöker förklara bort klara bevis och gör förvridna tolkningar som de motiverar sig med.

•Guds sändebud Muhammad sade, om krig:
Döda inte kvinnor eller barn eller civila
och döda inte gamla människor eller religiösa personer
(präster, nunnor, rabbiner).

•Abu Bakr Siddiq – Den förste ställföreträdaren sade:
Jag råder er tio ting:
Döda inte kvinnor
Eller barn
Eller äldre
Eller svaga och skröpliga personer
Hugg inte ner fruktträd
Förstör inte bebodda områden
Slakta inte får eller kameler utom till föda
Bränn inte bin eller skingra dem
Stjäl inte från krigsbytet
Och var inte fega.

’Umar ibn abdal-Aziz sade:
Lemlästa inte och döda inte barn. Säg detta också till era arméer och gerilla-patruller.

Att döda med eld är absolut förbjudet i islam, liksom all terrorism.
Till och med självförsvar var helt förbjudet under de första tio åren av islams historia. Senare blev självförsvar mot angripare tillåtet, men ej aggression, och absolut inte terrorism.
Självmordsbombning räknar vi muslimer enbart som ett rent massmord. De som utför massmord är grymma och ondskefulla illgärningsmän, som förtjänar lagens strängaste straff i detta liv och Guds vrede och stränga straff.

Det är alla lärda muslimers uppfattning, som stöds av den överväldigande majoriteten av all världens en och en halv miljard muslimer.

Det krävs djup "grooming" innan vanliga ungdomar kan bli fanatiska mördare.

Det är naturligt att ge ut av det man fått

Kvällen är mörk och ljummen. På torget i den lilla marockanska
staden är det ganska folktomt. De omgivande vita husen lyser
kritvita i skenet av gatuljusen. Leif har just kommit fram efter en
lång resa. Han parkerar bilen och dras mot en tvärgata där ljuden,
dofterna och färgerna lockar. Det är tidigt 60-tal och hans resa mot islam har just börjat.

– Jag minns tydligt hur kvällens livfulla gatuliv
i kvarteren fångade mitt intresse. Det var
nästan som att kliva in i ”Tusen och en natt”
med gammal arabisk musik som slingrade
mellan husen och med ett fantastiskt folk- och
affärsliv som myllrade och värmde, säger Leif
Abd al Haqq Kielan och fortsätter:
– Stämningen berörde mig på djupet och
här började mitt intresse för islam.
Vilket inte är konstigt för Abd al Haqq.
För som han säger: ”Kultur och religion hör så
intimt samman.”

Jag träffar Leif Abd al Haqq Kielan på
Café Sylvia en hösteftermiddag. Vi beställer
goda hallonpajen och kladdkakan. Och en
tredubbel espresso latte.
– Ska det va´ får det gärna vara rejält,
menar Abd al Haqq och ler samtidigt som han
skämtar med servitrisen.
Jag är själv ganska okunnig och vet inte
mycket om islam. Abd al Haqq är imam, men
vad innebär det?
– Jag leder fredagsbönen i moskén här i
Eskilstuna varannan fredag sedan dryga 20
år, förklarar han. Hjälper till och ger råd och
stöd. Församlingen växer och idag är vi cirka
1000 personer.

Fredagsbönen är obligatorisk för muslimska
män och möjlig för kvinnorna.
– Ursäkter för att inte närvara finns förstås.
Det går inte alltid att komma till bönen
när arbetsplatsen kräver sitt. I ett arabland
finns det ju moskéer i varje kvarter och deras
arbetstider är ju anpassade till islam precis
som de kristna tiderna fått styra den svenska
almanackan och arbetstiden.

Han ser så svensk ut Leif Abd al Haqq Kielan.
Och samtidigt så osvensk. Pälsmössan gör
förstås sitt – visst påminner han om en arab,
men rösten, svenskan, blicken – hm. I vilket
fack ska jag placera honom?
– Efter det att jag konverterat till islam
1984 hade jag en märklig upplevelse. Första
dygnen var upplevelsen nästan euforisk. Jag
var upprymd av att äntligen ha tagit steget.
Men efter några dagar fick jag en aningen
skräckfylld aha-upplevelse: jag hade konverterat
till invandrare. Abd al Haqq ler och
fortsätter:
– Från att ha varit en vanlig svensk, mer
eller mindre originell, var jag helt plötsligt en
invandrare, en del av den tredje världen.
Han fortsätter:
– De följande 10 åren försökte jag integrera
mig i den turkiska och arabiska kulturen för
att sedan den nästkommande 10-årsperioden
helt enkelt bli svensk muslim.

För mig känns det som han lyckats med
integrationen inom båda områdena. För visst
är han en speciell blandning om uttrycket tillåts
och hans förmåga att kommunicera islam
når fram till mig. Det jag fäster mig alldeles
särskilt vid är hans insikter i de faktorer som
skymmer sikten för oss rent andligt.
– Tänk dig att du är fastkilad upp till halsen,
säger han dramatiskt. Din blick kan bara
titta rakt fram. Du kan bara se som i en tunnel
och det du ser är bara det du vill ha. Det
är egot som styr. Du har en barriär framför dig
bestående av fruktan och oro inför framtiden
och bakom dig härjar dina skuldkänslor.
Jag ser bilden framför mig och ännu tydligare
blir den när han fortsätter:
– Dessutom har du en huva över ditt
huvud. Den består av dina inbillningar och
fantasier. Ditt sätt att förvränga verkligheten.

I värsta fall skiljs människan från Guds ljus
med 70 000 slöjor. Då är det väldigt mörkt
inuti. Men varefter slöjorna skalas av blir
verkligheten klarare och mera lysande.
– Min livsresa består i att närma mig Gud,
säger Abd al Haqq enkelt. Resan handlar
om skala av slöjorna och vidga mitt sätt att
förhålla mig till skeenden och saker. Bli mer
vidsynt och närma mig det gudomliga.
Han berättar om fastan betydelse, om de
dagliga bönerna som påminner hjärtat om att
förhålla sig rent, om andliga övningar och om
zakat – att ge bort av sitt överflöd.
– Har du som troende muslim mer än cirka
15 000 kronor i förmögenhet i ett år måste du
ge bort minst en fyrtiondedel till välgörenhet,
säger han. I Sverige skickar de flesta muslimer
pengar till behövande släktingar och hjälporganisationer.

För Leif Abd al Haqq Kielan är det materiella
av stor betydelse. Fast tvärtom eftersom
han i grunden anser att vårt materiella förhållningssätt,
vår ständiga strävan efter välstånd
och mer välstånd, efter pengar och mer pengar
är så skadligt.
– Den som strävar efter yttre belöningar
eller beundran har ingen möjlighet att närma
sig Gud. På domedagen har strävanden i
denna riktning ingen betydelse. Det som verkligen
räknas är hur rent ditt hjärta är. Hur fri
du är från lagren som skymmer verkligheten.
Det är då din belöning från Gud kommer.

Han ger mig några citat som bygger på fåfängans
förgänglighet och förtydligar.
– Har du en gnutta fåfänga i ditt bröst på
domedagen är det inte säkert att du får vandra
in i ljuset, menar han. Men allas resa är individuell
och det är förstås Gud medveten om när
domen faller.
Leif Abd al Haqq Kielan säger att hans
strävan är att nå upp till att acceptera allt som
händer. Att acceptera att det sker med Guds
närvarande medvetande.
– Inte bara när allt är på topp alltså, konstaterar
han.

Intervjuare är Maria Pallhed, journalist från Eskilstuna

Skaka eller inte skaka, det är frågan för handen

Vartefter man följer debatten kring handskakningsfallet förvånas man över hur det spinns till att handla om kvinnoförtryck medan det i själva verket var arbetsförmedlingen som stod för diskrimineringen

Är det så svårt för en del att fatta att det var arbetsförmedlingen som hade diskriminerat "handskakaren" och klippt av hans försörjning utan laglig anledning? Det var inte DO som fällde domen utan tingsrätten, en svensk domstol alltså.

Kvinnan som inte fick skaka hand hade tydligen inte känt sig speciellt förfördelad och menar att det fanns andra anledningar till att mannen inte fick jobbet på hennes företag.

Arbetsförmedlingen ville åt honom och påstod att han hade kränkt arbetsgivaren och sålunda vägrat ta jobbet. Det kunde de inte bevisa på något sätt. Alltså förlorade de målet och fälldes i domstolen.

Ändå ser man hur en assimilationsförespråkare som Nalin Pekgul (s) ondgör sig över religionsfriheten och vill tvinga folk att skaka hand genom skärpt lagstiftning. Andra som Erik Cornell sjunger i samma tonart.

Förr eller senare måste politiker och makthavare lära sig skilja på assimilering och integration. Varför inte låta folk praktisera sina religioner som de vill så länge ingen skadas av det. Det är bästa boten mot extrema krafter.

En rimlig inställning speglas i Carl Rudbecks mera sansade integrationsbild l Sydsvenskan nyligen.

Sydöstran har en tankevärd debattartikel inne nu. Vad ska hända om en muslimsk kvinna vägrar skaka hand med en man?

Men förresten... var det inte ett stort hallå för ett tag sedan när en av de muslimska flickorna i Halal-tv hade vägrat ta en snäll farbror i hand? Han blev ju rasande. Så egentligen är det fråga om att kränka en svensk, eller hur?

Muslimer får inte följa sin trosuppfattning - där har vi pudelns kärna!

Kielans kvinnosyn

Publicerat i tidningen Dagen 2009-02-12


I går, den 11 februari, påstår riksdagsledamoten (S) Carina Hägg att Abd al Haqq Kielan försvarat talibanernas kvinnosyn.

Jag vill en gång för alla säga att detta är osant. Jag har aldrig på minsta sätt sympatiserat med, förespråkat eller försvarat talibanernas syn på islam, samhället, eller kvinnan.

Det är oroväckande att Carina Hägg på detta sätt försöker svärta ner en förespråkare för islam, som genom dialog, artiklar, föreläsningar och framträdanden i tv och radio försöker bidra till islams integration i Sverige. Vad vill hon?
Jag ser mig själv som en moderat, traditionell och ofanatisk muslim som företräder medelvägen. Jag är helt emot extremism och fanatism och förespråkar integration. Vägen dit går genom utbildning och inklusion i samhället.


Min uppfattning i kvinnofrågan, som jag visat genom åren i mitt arbete som imam och samfundsledare är baserad på följande principer:

Kvinnor och män är absolut jämlika.
Kvinnor har samma själsliga och andliga egenskaper som män.
Kvinnans trygghet är barnens framtid.
Misshandel och förtryck är förbjudet i islam, både av kvinnor och män.
Det är viktigt att flickor (och pojkar) får en gedigen utbildning som möjliggör en god ställning i samhället.
Kvinnor och män ska vara jämlika i arbetslivet.

Alla etiska regler i islam gäller lika för pojkar och flickor, kvinnor och män.

Och slutligen anser jag att kvinnor lika väl som män ska kunna utöva sin tro enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag anser heller inte att islam är oförenligt med demokrati eller teknisk utveckling.

Abd al Haqq Kielan, imam
redaktionendagen.se

Garanten för ett samhälles värdegrund

Här är några rader som jag skrev för ett par år sedan. Då trodde jag nog att vi var på väg mot bättre tider men i stället har samhället polariserats ännu mera än förut.

Det finns inget politiskt eller filosofiskt system som kan garantera samhällets etik på samma sätt som de värden och den vägledning som Gud en gång sände ned till Moses, David, Jesus och Muhammad, Guds frid vile över dem alla.

Religionen vilar djupare i människan och behövs som den yttersta garanten för ett samhälles stabila värdegrund, igår, idag och i morgon.

Samtidigt som man förnekar trons roll i samhällets sociala liv öppnar man portarna på vid gavel för destruktiva krafter med egenintresset som religion.

Ett samhälle vars etik styrs och manipuleras av media, lobbygrupper och politiker med ett alltid känsligt pekfinger uppe i opinionsvinden, ett sådant samhälle lever farligt. När ett sådant samhälles resurser sviktar, och ekonomin försvagas skrotar man först ned vård, skola och omsorg.

De etiska värderingarna blir ansedda som verklighetsfrämmande och ersätts av njutningstro och egennytta.

De fattiga blir åter synliga med trasiga tänder, slitna kläder och mössan i handen, medan de rika åker förbi bakom tonade cityjeepfönster.

Den processen har pågått i Sverige under ett halvsekel. Ingemar Hedenius höll hov på universitetskaféet Alma i Uppsala och förlöjligade religionen. Hans - i bakåtperspektiv - nästan barnsliga angrepp på kyrkan i filosofisk förklädnad ledde till att religionen gradvis kom att förlora sin auktoritet och trovärdighet som normbildare.

Men islams ankomst till Sverige har åter aktualiserat den levande trons genomgripande betydelse. Muslimer är inte rädda att ta sin tro på allvar.
Samtidigt erkänner islam andra religioners rätt att finnas med i verklig samexistens.

Islam vilar på tolerans och respekt för medmänniskorna, vare sig de är muslimer eller inte. Detta kan låta otroligt för personer som hämtar sin världsbild från massmedia i stället för från relevant forskning.

Det har funnits samhällen som fungerat enligt islams principer genom historien. Ett exempel är det muslimska Andalusien, alltså Spanien, där judar, kristna och muslimer från 700-talet fram till 1492 tillsammans skapade en guldålder av visdom, vetenskaper och kultur.

Dialogarbetet är en kartografisk uppgift. Det är som att upprätta ett sjökort. Vi troende sitter tillsammans i en mycket liten båt på ett stort och ofta stormigt hav. Under vattenytan finns grund och vassa rev, men det finns också stora öppna vidder där man kan segla fritt. Man måste veta var farorna lurar så att man inte styr upp båten på dolda klippor och går under i stormarna.

Blindskären är välkända. Är Jesus Guds son, är Muhammad en riktig profet? Är bibeln bluff? Är kristendomen, judendomen, islam, villoläror som måste utrotas?

Det är sådana frågor som genom historien framkallat konflikter och religionskrig, inkvisitioner och etniska rensningar.

Det är precis sådana frågor som sjökortet hjälper oss att undvika. Dialog handlar aldrig om trosfrågor utan om hur vi, från olika religioner och olika grupper inom våra respektive trossystem, ska kunna föra ett civiliserat och konstruktivt samtal och samverka för vårt gemensamma bästa.

Var kommer s.k. fundamentalism, terrorism och fanatism in i bilden?
Tillhör inte dessa företeelser religionernas ofrånkomliga avigsidor?
Nej det är snarare så att religiösa slagord genom historien utnyttjats av makthungriga politiker, samvetslösa ledare och krigsherrar, för att manipulera människor, skrämma dem till lydnad eller lura ut dem på olika katastrofala företag.

Lite skrapande på den retoriska ytan avslöjar lätt rötterna till de olika terroriströrelser vi har i världen idag. Under ett tunt lager fernissa framträder snart det vanliga mönstret med stormakternas jakt på makt och naturtillgångar – olja, guld och diamanter

Vi står nu vid ett vägskäl för den etiska utvecklingen i Sverige. Klart framstår att vi muslimer i samtal med judar och kristna måste finna en väg att återerövra den normgivande rollen i samhället och åter ta vårt ansvar för värdegrunden.
Då bidrar vi på ett konstruktivt sätt till det goda samhället.

Hur det ska gå till får vi se när vi möts i dialog, med respekt och god vilja.

Stora problem för många muslimer

Dagligen får vi genom massmedia kännedom om hur illa det är i mellanöstern och hur farligt Islam och muslimer är.

Vi blir itutade att muslimerna är terrorister, att de tvingar kvinnor att underkasta sig männen, att de hatar den ”goda” västvärlden och att de har en religion som är livsfarlig.

Fördomarna haglar över västvärlden. Det skapar stort tryck på muslimska familjer här i Sverige. Många har flytt hit från krig och förtryck.
De har inte alltid funnit den trygga tillvaro de drömt om.

Mer än hundra utsatta bostadsområden, med fattiga miljöer, rädsla och osäkerhet har upstått under 90-talet. Hopplösheten hos ungdomar, frustration, utstötthet, förödmjukelser och känslan av marginalisering i sin egen miljö, är den ideala grogrunden för utslagning, kriminalitet, missbruk och extremism i Sverige.


Kulturkrockar och rädsla

De muslimska ungdomarna riskerar en flerdubbel utsatthet, som leder till allt från dåliga skolresultat, konflikter mellan generationer, fram till arbetslöshet, knark och annan kriminalitet och kan leda till religiös extremism.

Föräldrarna lever inte sällan i rädsla för det nya samhället och det leder till att man tenderar att gå med på att segregera sig. Det är vanligt med krockar mellan det nya samhällets normer och de värderingar som muslimer tagit med sig från sina ursprungsländer.

Isolering och en låg allmän kunskapsnivå jämte arbetslöshet i vuxengenerationen ger ungdomarna ett dåligt utgångsläge för delaktighet i samhällsprocessen.
Framtiden ter sig mörk för många muslimer i utsatta områden.

De ansvariga för våra barn och ungdomar är vi vuxna, vare sig vi är invandrare eller födda här, vare sig vi bor i ”fina” områden eller i miljonprogrammets betong-getton.

Om vi inte tillhandahåller det våra unga behöver för att klara sig kommer vi att stå där svarslösa när vi får frågan om hur vi förvaltat vår tid i världen. Hur ska vi kunna förverkliga detta i familjeproblematikens Sverige av i dag?


Synen på vad föräldraskapet innebär och föräldrarnas roll varierar inte bara mellan olika länder utan också genom tiderna och bestäms av ekonomiska, sociala och kulturella skillnader. I Sverige har synen på familjen och föräldrarollen genomgått stora förändringar under de senaste 50 åren.

Om vi muslimer i rädsla försöker avskilja oss och gömma oss för världen kommer vi att bli utslagna och gå under. Vi kan inte göra vår värld mindre och mindre i tron att vi kan ha ett segregerat muslimskt rike i Sverige, som överlever någonstans utanför majoritetssamhället.

Det är viktigt att de svenska muslimerna deltar i de diskussioner som uppstår kring samhällsproblemen. Utmaningarna måste bemötas av ett engagerat muslimskt samfund rustat med tolerans, dialog och upplysning.

Några reflektioner kring islams familjesyn

Den första miljö barnet möter, när det lämnat moderlivets trygghet och värme är familjen. Barnet behöver familjen för att utveckla sig och börja fungera som en människa i sin egen rätt.

Här i sitt hem, med sina föräldrar, får barnet grunderna för språk, värderingar, uppförande, vanor och framtida psykisk och social inriktning.

Detta innebär att man genom att etablera en familj och ta hand om den på rätt sätt, blir ansvarig för en institution som är hörnstenen i en harmonisk och framgångsrik social struktur.

Familjen är - i vår tro - absolut nödvändig för att bygga upp ett stabilt samhälle. Den bildas genom det lagliga islamiska äktenskapsförbundet, vilket består i en kvinnas och en mans ömsesidiga samtycke uttalat inför två vittnen. Detta förbund erbjuder skydd för barnen samt säkrar kvinnan mot att utnyttjas i lösa förbindelser.

I Koranen läser vi: ”Gud har ock givit er makar av ert eget släkte och av era makar har Han beskärt er barn och barnbarn, samt försett er med goda ting.” (16:72)

Islam har gett föräldrarna ett stort ansvar vid uppfostran av sina barn.
God stil och kärleksfull anda inom familjen bidrar till ett gott uppförande längre fram. Till föräldraskapets uppgifter hör också att ge barnen en god samhällsställning.

En bra social position förutsätter en bra utbildning. Vår tro påbjuder inhämtandet av kunskaper såsom en plikt för både kvinnor och män, vuxna som barn. Att ge flickor utbildning betonas särskilt av profeten - Guds fred och välsignelser över honom.

Kvinnor är definitivt inte männens slavar i islam. Kvinnor och män har lika ansvar att hjälpa och skydda varandra. Att förtrycka kvinnor är destruktivt och mot islams grundprinciper.


När man tar en titt på familjens ställning i dag kommer man att se att framtiden ter sig mörk för många muslimer i dagens Sverige.
Föräldrarna är inte föredömen längre i det nya hemlandet, utan några som själva behöver stöd. De tappar fotfästet och barnen växer förbi dem och bort. Många muslimska föräldrar ser sin föräldraroll gå i kras.

Och vad blir resultatet?

Vi ser trasiga familjer och antalet skilsmässor är nästan dubbelt så många idag som för tjugo år sedan.


Positiva strategier för att bidra till ett bättre gemensamt samhälle:


• Stärka familjen och höja dess status som en källa till trygghet och framtidstro för barnen.

• Stärka de muslimska kvinnornas ställning i Sverige med motto Kvinnors trygghet, barnens framtid.

• Stärka muslimska ungdomars identitet i Sverige genom utbildning

• Hjälpa ungdomarna att integrera sig som goda muslimer i det svenska samhället genom att utbilda rollförebilder

• Hjälpa ungdomarna att öka sin förmåga att orientera sig med det svenska språket och ha en insikt i hur det svenska samhället fungerar.

• Ge ungdomarna möjlighet till gemenskap och meningsfulla aktiviteter.

• Öka förståelsen hos samhället om ungdomarnas identitet och kultur gentemot det svenska livsmönstret

• Ge ungdomarna större inre trygghet.


FNs deklaration om mänskliga rättigheter (Artikel 16:3)

Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och ger rätt till skydd från samhället och staten

Islam- en fredens väg

Jag längtar till Landet som icke är
Ty allting som är är jag trött att begära
Månen berättar mig i silverne runor om landet som icke är
Landet där all vår önskan blir underbart uppfylld
Landet där alla våra kedjor falla
Landet där vi svalka vår sargade panna i månens dagg

Mitt liv var en het villa
Men ett har jag jag funnit
Och ett har jag verkligen vunnit –
Vägen till landet som icke är.

Så underbart skaldade Edith Södergran och för mig betydde hennes diktning mycket i min ungdoms dagar.
Landet som icke är – det osynliga, det fördolda, men det sanna, evigt bestående som vi alla söker, utanför oss och inom oss.

I Guds, den Barmhärtige Förbarmarens namn!
Allt lov och pris hör Gud till, alla världarnas Herre,
Den Barmhärtige Förbarmaren,
Domedagens Konung!
Dig dyrka vi och Dig anropa vi om hjälp;
Led oss på den raka vägen,
Deras väg, vilka Du bevisat nåd,
Vilka ej drabbats av vrede och som ej fara vilse!

I Guds, den Barmhärtige Förbarmarens namn!
Alif Lam Mim. Detta är skriften, däri finns intet tvivel, en vägledning för de Gudfruktiga,
Dem, som tro på det fördolda, förrätta bönen och dela med sig av vad Vi givit dem,
Och dem som tro på vad som nedsänts till dig och vad som nedsänts före dig och äro förvissade om det tillkommande livet Dessa är i åtnjutande av vägledning från sin Herre;
Ja dessa är de lyckliga.

Att plötsligt här finna en länk till islam är väl ett gott förebud för framtiden! Förunderligt inte sant, månen som skalden talar om, är ju samtidigt symbolen för islam, Qur’anens arabiska bokstäver - silverne runor… och vägen till Landet som icke är, den raka vägen till det fördolda och till lyckan.

Hur nära varandra skulle inte nordens kulturer och islam kunna stå varandra och vilken naturlig och inspirerande del av vår andliga värld bibeln och koranen skulle kunna vara om vi kunde gå bortom de dagspolitiska konflikterna och vrångbilderna och mötas på en vackrare plats.
Vilka möjligheter vi står inför om vi kan låta våra heta villor av fördomar och kedjor av egoistiska drömmar och begär falla till marken, och mötas inför Verkligheten som bröder och systrar i stället för fiender.


Är detta inte vad våra religioner egentligen handlar om – att beträda Hoppets och Kärlekens vägar till detta osynliga men ändå närvarande rike som ligger så nära oss men ändå så långt ifrån.

Vad är egentligen islam, som vi muslimer vill dela med oss av?

Några punkter för vårt samtal, kring bokstäverna i ordet islam, tankar kring vår gemensamma situation:

I = får inleda med ordet Islam, som betyder fred, trygghet säkerhet och Gudshängivelse
S = Står genom historien för samexistens, Jag vill bara påminna om det stora Andalusien, det islamiska Spanien. Den civilisation som blomstrade där, under nästan åtta hundra år, gav upphov till renässansen, upplysningstiden och kanske till och med vår egen genom matematik och naturvetenskaper blomstrande tidsålder. Den civilisationen blev en smältdegel där judar, kristna och muslimer tävlade med idéer och kulturella storverk. Det osmanska imperiet från 13-hundratalet fram till 1924 är ett exempel på en mångreligiös statsbildning där olika religioner och folk levde sida vid sida i, som Ivo Andric sade: Den stilla friden.
L = kan få stå för livskvalitet, rätten att få organisera sitt liv efter hållbara etiska principer och styrkan att kunna hålla samman familjer och samhällen kring upphöjda principer
A = ansvaret för vår gemensamma seglats över denna världens oroliga hav, som just nu virvlas upp av sekularismens stormvind.
Dialogen, samtalet, är sättet att upprätta ett sjökort för att kunna känna igen och undvika de grund, grynnor och blindskär som hotar att krossa vår farkost. Ty vi seglar i samma båt, vi som tror, och det har vi gjort länge utan att veta om det. Men nu har trycket blivit så hårt i samhället och omvärlden att vi måste bli medvetna och ta ansvar inte bara för oss själva utan för varandras välfärd och trygga resa fram till den andra stranden – landet som icke är, men som ändå är vårt stora hopp för det goda livet.
M = låter vi symbolisera Moralen och Etiken. Jesus, Gud give honom Frid, sade: Ni är jordens salt, och Koranen anbefaller oss att visa och anbefalla det goda och rätta och förbjuda det onda, falska och fördärvliga. Men tron bjuder oss att göra detta genom den goda förebildens väg, inte genom terror och våld. Islam har utnyttjats av starka politiska krafter i vår tid och skrämmande gestalter har trätt fram på världs-scenen, och i islams namn har de förbjudit det goda och anbefallt skräck, fasor och urskillningslöst våld.
Islam har från början fått kämpa mot dessa krafter och företeelser och låt det bli känt för alla och envar i våra nordliga länder att vi muslimer kommer med fred och goda avsikter och att vi är beredda att försvara våra nya hemländer, sida vid sida med alla goda krafter.


Muslimernas ankomst till Norden är en utmaning för oss alla att stå upp mot fördomar och diskriminering och social segregering. Ett av de starkaste och mest verkningsfulla medlen som står till vårt förfogande är Dialogen och de idéer, planer och aktiviteter som uppstår genom det uppriktiga samtalet.