tisdag 27 oktober 2009

Mohammed Knut Bernström

Vi tillhör Gud och till Honom skall vi föras åter.

En stor gestalt i svensk islam har gått ur tiden. Vi ber Allah att visa honom Sin barmhärtighet.
Gud gav honom uppgiften och Mohammed Knut utförde storverket att ge oss en ny tolkning av Koranens budskap på klar och begriplig svenska.

Han var en uppriktig vän, ödmjuk och full av respekt för sina medmänniskor, alltid redo att hjälpa där det behövdes.
Må Allah belöna honom.

Vi muslimer i Sverige minns honom med glädje varje gång vi ser Koranens Budskap och varje gång vi läser ur den och ser hur vi och våra barn och unga har fått en möjlighet och ett medel att närma oss islams hjärta.

En sådan välgörenhet lever vidare. Må dess frukter vara med honom i graven och bistå honom på den dag vi samlas igen.

al-Fatiha!

onsdag 21 oktober 2009

Från debatten om Sverigedemokraternas hat mot islam

I går förklarade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på Aftonbladet Debatt varför partiet uppfattar islam som ett hot mot Sverige. Åkesson skriver bland annat att dagens mångkulturella svenska maktelit är totalt blind för farorna med islam och islamiseringen.
Här hittar du Jimmie Åkessons debattartikel:
”Muslimerna är vårt största utländska hot” Åkesson (SD): Jag ska göra allt i min makt för att vända trenden

Imam Abd al Haqq Kielan om Jimmie Åkessons syn på islam

”SD:s hatbudskap kan locka lättskrämda”

Man blev nästan mörkrädd när man läste sverigedemokratiske partiledaren Jimmie Åkessons programförklaring här igår. Men bara nästan, för hans argumentation är enkel att genomskåda. Han har svängt ihop en mycket avslöjande debattartikel som visar hela avgrunden av hans och hans partis otäcka människosyn.

Med taktiken att utmåla islam och de svenska muslimerna som det stora hotet mot fosterlandet tror han sig ha funnit receptet för ta sig in i Sveriges riksdag.

Han propagerar därför ohämmat om ett islam som gillar våld och om muslimer som är radikala, benägna till att våldta folk och gå med i terrororganisationer .

Faktum är att islam har ett humant och icke-agressivt budskap. Redan själva namnet har med fred och trygghet att göra. De islamiska samhällena i Afrika, Asien och Mellanöstern har historiskt sett varit fredliga jämfört med ett Europa som ju sönderslitits av krig efter krig. Modern forskning visar detta. Det finns gott om böcker att läsa i ämnet.

Nästa osanning: Det har varit krig mellan islam och det kristna Europa i 1400 år påstår han. Det är dåligt påläst. Den första stora konflikten mellan kristna och muslimer var korstågen för tusen år sedan. Korstågen var en västeuropeisk invasion av Mellanöstern. Tre århundraden av blodbad och terror startades definitivt inte av muslimerna. Själve påven Johannes Paulus II har offentligt bett om förlåtelse för korstågen.

Många nutida forskare anser att det var samverkan mellan judar, kristna och muslimer i det muslimska Spanien, från 711 till 1492, som var det egentliga upphovet till renässansen, upplysningen, humanismen och det moderna vetenskapliga tänkandet. Vad skulle inte kunna hända om judar, kristna och muslimer åter lever i fred med varandra?

Sd:s partiledare hävdar utan belägg (ljuger om) att islam har påverkat det svenska samhället för mycket. Det är sant att en del människor med andliga intressen har blivit inspirerade av att vissa muslimer tycks ta sin tro på allvar.

Men det svenska samhället påverkar muslimerna oändligt mycket mer än tvärtom. Svenska muslimska barn och unga är inte så rotlösa som sverigedemokratisk propaganda vill få oss att tro. De går i skolan som alla andra och träffas och umgås och många fördomar om ”den andre” försvinner vartefter ungdomarna växer upp med kompisar från olika bakgrunder.

Åkesson svartmålar en folkgrupp - ”den muslimska befolkningsgruppen” – som han anser massinvandrar till Sverige och breder ut sig på ett oroväckande sätt och sprider osvenska seder. Det värsta utländska hotet mot vårt land sedan andra världskriget tycker han.

Svara på det här, Jimmie Åkesson: Kommer hotet från människorna från dåvarande Jugoslavien som hämtades hit som arbetskraft på 60- och 70-talet och hjälpte till att bygga upp den svenska välfärden? Eller fruktar du kanske de, ofta, sekulära flyktingarna från Iran på 80-talet? Många av dem är högutbildade redan. Kanske du är rädd för de bosnier som etiketterades som muslimer och etniskt rensades på Balkan under 90-talet och som flydde hit från sina utbrända byar och bombade städer? Eller är skräms du av de somalier som tvingats fly från sina hem på grund av outhärdliga förhållanden? Vad är det för hotbild du generaliserar om?

De flyktingar och nya svenskar, som sd-propagandan spyr sin galla över, kan vittna om varför de sökt skydd och trygghet här i Sverige. Det var inte för att göra Sverige färggladare, som Åkesson så cyniskt antyder.

Enfrågepartiet Sverigedemokraterna framträder nu öppet med blottad snagg, kängor och bombarjacka och hetsar på ett mycket agressivt sätt mot en grupp av människor här i landet, där de flesta redan är lika mycket svenska medborgare som Jimmie Åkesson själv.

Med detta parti har det etablerats en politisk agenda, en skinhead-politik, som väcker farhågor hos demokratiskt sinnade människor. Sd-tänkandet har rötter i den mörkbruna mylla som frambragte nazismen. Målgruppen för hatet har bara ändrats från judar till muslimer.

Argumentationen är uppfiffad för nutida bruk, men påminner ändå illavarslande om nationalsocialisternas språkbruk. Det farliga med att spela på hatets strängar har vi sett prov på gång efter annan i Europa. Vad som börjar i liten skala kan sluta med ett stort elände. Det gäller att se upp i tid.

Hr Åkesson och hans gelikar vädrar och sniffar i populismens vindar. De hoppas att med sitt hatbudskap mot svenska muslimer kunna lura åt sig röster från lättskrämda väljare inför riksdagsvalet 2010.

torsdag 20 augusti 2009

GRATULERAR TILL RAMADAN 22 aug 2009

lördag 1 augusti 2009

Eskilstuna-Kuriren lyfter på stenar

och exponerar vissa läkares agenda. En mycket klok ledare står att läsa i Kuriren. Det finns flera tidningar på sistone som vågat stå upp för minoriteters rättigheter, och det känns bra i ett opinionsklimat som präglas av antisemitism och islamofobi.

Kuriren var en av de få pressröster i Sverige under nazi-tiden (1940-talet) som vågade stå upp mot nassarna.

Att kalla omskärelse för stympning är oförskämt, rent ut sagt. Judar och muslimer ska ses som stympade om dessa blonda och blåögda mörkmän i vita rockar ska få som de vill.

Vilken förmäten inställning till omvärlden och världscivilisationerna.

Haiku: (jag kommer inte ihåg vem som skrivit den, kanske Basho)

När grodan hör hästens fotsteg
får den ett listigt ansiktsuttryck

fredag 8 maj 2009

Poet kraschlandar i verklighet.

Mohamed Omar skiljer sig inte från många andra poeter och författare. En magisk verklighetsuppfattning och en grandios självbild leder ibland till kollisioner med verkligheten.

Så länge poeten håller sig inom sitt gebit brukar det gå bra. Men i samma ögonblick som han (eller hon för den delen) börjar sysselsätta sig med politik kan vad som helst hända.

Listan på författare och konstnärer som svärtat sina namn med nazisympatier är inte kort. Kommunister ännu flera. Hur många helt vanliga svenskar ägnade inte en del av sin ungdom åt att dyrka Mao, Stalin m.fl. massmördare? Så varför skulle inte islamistiska avarter få en egen poet som trosvisst trumpetar ut diverse bisarra propagandasanningar?

Mohamed Omar blev utsatt för en brutal (verbal) attack av en grupp fundamentalister under hösten 08. Tätt därpå kom kriget mot palestinierna i Gaza, med dess fruktansvärda barnamord, fosforbomber och en ännu fortgående belägring av Gazaremsan.

Kombinationen av dessa chocker blev för svår att smälta för den känslige poeten Omar. Det verkar som om han inte tidigare lagt märke till att krig, övergrepp och folkmord pågår hela tiden här i världen.

Han ramlade ur sitt elfenbenstorn och kraschlandade i en mardrömsliknande skuggverklighet, som han inte kunde klara av och som han upplevde som fullständigt unik. Han har svept in sig i en mörk dimma av fördomar, konspirationsteorier och vanföreställningar.

Ur detta andliga dunkel vräker han ur sig (själv)destruktiva yttranden, och har lagt sig till med en jargong, som känns igen från exempelvis kårhusockupationen1968, och de gamla bokstavspartierna: KPML(r) etc. Det är bara konspirationerna som bytt namn. Trosvissheten är densamma. De förenklade fiendebilderna är de samma. Den svartvita världsbilden är den samma. Föraktet för oliktänkande är det samma.

Tyvärr har han gripits av en oemotståndlig besatthet som får honom att sälla sig till de mest primitiva kvasitänkare, som får honom att kränka sina gamla vänner, som får honom att förinta sin trovärdighet och som får honom att framstå som en fanatisk stolle. Det är omöjligt att ta honom på allvar.

Det är ett självdestruktivt skede han befinner sig i nu. Man behöver bara läsa lite i Omars Tregångare för att se en sannare, mer nyanserad ande, som, med humor, medkänsla och djup, uttrycker sig i diktens form.

Man kanske ändå kan se det han går igenom nu som en del av hans utveckling som poet och författare. Han må ha förbrukat sin status som gullgosse i kulturlivet men förhoppningsvis vaknar han upp med en mer ärlig och integrerad verklighetssyn och med  en fördjupad förmåga att uttrycka sig som diktare.

I så fall kan han kanske bli en verklig konstnär och inte bara en talang bland många. 

Det finns ett poem från en av Omars persiska kollegor, Abu Sa’id, i baron Eric Hermelins öfversättning:

Kom tillbaka, hvem du än är; kom tillbaka, kom tillbaka!
Om du är en otrogen, en elds-dyrkare, en afguda-dyrkare, kom tillbaka!
Vårt hof är icke förtviflans hof: 
Även om du hundra gånger brutit din bot, kom tillbaka!


Det kan bara tilläggas: Även om du Mohamed Omar inte är varken otrogen eller eldsdyrkare eller avgudadyrkare – kom tillbaka i alla fall!

torsdag 2 april 2009

Bra om Andreas Malms nya bok


Torsten Kälvemark i Aftonbladet är en av de få rösterna mot de kulturskribenter och ledarförfattare som skriver ner Malms viktiga bok HATET mot MUSLIMER.

Boken visar på en tilltagande och fullständigt skrämmande uppladdning av hat och aggression mot islam och muslimer. Något som vi muslimer känner av mer och mer.

När en målgrupp markeras på det sätt som nu sker med oss muslimer är det ett varningstecken för folkmord. Vi såg det redan i Tyskland på 20-talet, i Bosnien, vi ser det i Palestina och Irak. Vi bör ta varningarna på allvar.

Lynchmobben knyter snaran.

onsdag 11 februari 2009

Extremismen i ett historiskt perspektiv


Ur Det Eviga av Esaias Tegnér 1808

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort
Det dör som en stormvind i öknen bort.


I kolonialismens kölvatten vältrar sig de olika extrema, sk radikala, grupper som fått öknamnet islamister.
De är som muslimer, men beter sig inte riktigt så.

När islam förbjuder mord, självmord, attacker på civila, på kvinnor, barn och gamla, då ser vi dessa varelser göra precis tvärtom: Med självmordsattentat, bilbomber, söndersprängda bussar och restauranger, polisstationer och ämbetsverk, smutsar de ned islams namn och skapar skräck för muslimer.

I några muslimska länder börjar man få bukt med extremisterna, framförallt med en metod: Att lära dem vad islam handlar om. Redan har tusentals av dem "kommit ner ur bergen" och återgått till det normala samhället. Det fungerar. När ungdomar som fallit för de extrema ledarnas locktoner och förvrängda islambild får kontakt med riktiga islamiska lärda och lyssnar på deras argument lämnar de de radikala våldslösningarna.

Den våldsbenägna varianten av islam är inte gammal, och kommer att bli kortlivad. Måtte den dö bort som en stormvind i öknen.

Islams civilisation ska bestå.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld,
och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

torsdag 29 januari 2009

Vad är konservativ islam?

Det är inte konservativ islam som predikas av radikala och extrema politiskt inriktade grupper.
Nej, konservativ eller traditionell islam förbjuder terrorism, och all krigföring som drabbar civila, kvinnor och barn.

De som idag förespråkar våld i religionens namn representerar helt andra, i verkligheten moderna inriktningar.
Många av de företeelser vi ser idag i media har en historia som inte sträcker sig ens hundra år tillbaka i tiden.

En del har sina rötter i en extrem form av shiitisk islam som kallas ismailismen.
Ismailiterna bedrev en terrorpolitik i främre orienten, kännetecknad av självmordsattentat, samtida med korstågen. Som politisk maktfaktor försvann de ur historien samtidigt som korsriddarna. Deras oislamiska lönnmördarideologi har dock kommit upp till ytan under de senaste decennierna.

Andra härstammar ur de reformrörelser som uppstod kring Muhammed Abdo och Hassan al Banna i början av 1900-talet och är kända som muslimska brödraskapet.

Ytterligare en variant finner vi i wahhabismen, en utlöpare av den hanbalitiska lagskolan, med en ovanlig teologi och egna tolkningar av islams lag.

Lägg dessa i en kastrull fylld med efterkoloniala problem och värm upp med ockupationer, inbördeskrig och påtvingade regimer.
Bringa till kokpunkten med hjälp av bränsle från stormaktshåll i form av vapen, pengar och indirekt stöd till utvalda fanatiska grupper.

Då får vi den extrema form av islam som intar en så prominent plats i mediautbudet. Den typen av islam har inte något brett folkligt stöd. Därför har vissa extrema grupper omfattande välgörenhetsprogram som skänker dem legitimitet och viss popularitet.

Om regeringarna i de berörda länderna kunde åstadkomma en välfärd värd namnet skulle de extrema elementen smälta bort som snö i solsken.

Om vi frågar oss varför dessa regimer, som är kontrollerade och stödda av stormakterna, inte gör så, och ställer oss den grundläggande frågan 'cui bono' – vem tjänar på det – så kommer vi in på den globala energiförsörjningen, dollarns hegemoni och alltså västvärldens vitala ekonomiska intressen.

Där är de radikala, extrema, ofta fanatiska muslimska grupperna viktiga instrument för att hålla politisk oro och inbördeskrig pyrande i de oljeproducerande länderna.

De har knappt några beröringspunkter med konservativ, traditionell islam.

söndag 25 januari 2009

Skolplikt eller inte?

I ledaren i UNT idag påstås jag vara emot skolplikt. Skribenten menar att jag sagt det i programmet Skolfront i torsdags kväll.
Många "liberaler" är så förblindade av sin kamp mot individuell frihet och integration att de inte ens kan höra vad folk utanför det egna lägret säger.

Skolplikten måste försvaras. Jag sade att Inga elever ska "stanna hemma" i vissa ämnen. Men det finns några ämnen som är utformade så att de blir omöjliga för vissa grupper att deltaga i. Då måste man arbeta med den problematiken. Anpassa kartan till terrängen.

För många muslimer är det svårt med musik, eftersom sång och dans inte accepteras i de delar av världen de flytt från (på grund av religiösa förföljelser).

Gymnastik kan ge problem, främst beroende på olika uppfattningar i klädsel och nakenhetsfrågor. Duschning är en besvärlig sak.

En del innehåll i sexualkunskapen ses som mycket stötande av en del muslimska ungdomar.

Alla dessa ämnen kan utformas så att de blir möjliga att deltaga i för folk av annan tro än den som delas av majoritetsbefolkningen.

Friskluftpromenader torde ingen kunna motsätta sig på gymnastiktimmarna.

Musik är väl inte till för att tortera barn med annan religiös och kulturell bakgrund?
Hur kan de barnen använda tiden på ett acceptabelt sätt?

Sexualsynen är annorlunda i troende muslimska grupper. Man betonar familjens och äktenskapets betydelse på ett sätt som påminner om Sverige förr.

I stället för att tvinga in barnen i den svenska modellen och pressa fram en assimilering måste samhället inse att Sverige är ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle idag, och att vissa heliga kor måste - inte slaktas - men dresseras om att passa dagens samhälle.

Att hota barn som är begåvade och ambitiösa med att de inte får plugga vidare om de inte gör våld på sin tro och kultur strider mot barnkonventionen.

Artikel 29

Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
(a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga;
(b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
(d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar;
(e) utveckla respekt för naturmiljön
Ingenting i denna artikel eller i artikel 28 får tolkas så att det medför inskränkning i den enskildes och organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsanstalter, dock alltid under förutsättning att de i punkt 1 i denna artikel uppställda principerna iakttas och att kraven uppfylls på att undervisningen vid dessa anstalter skall stå i överensstämmelse med vad som från statens sida angivits som minimistandard.

Nu kan anföras att musik, gympa och sexualkunskap tillhör minimistandarden.
Då menar jag att man måste se över och individualisera dessa ämnen så att alla elever kan ta del av dem. Ingen ska stå utanför på grund av sin tro eller kultur eller kön.

Integration är endast möjlig i ett fritt samhälle som inte förtrycker oliktänkande.
Assimileringskraven leder bara till segregation.

Dessutom påstår ledarskribenten i UNT att föräldrarna tvingat barnen, medan den intervjuade mamman klart och tydligt sa att de får följa sin egen övertygelse.
Men när fördomarna är fix och färdiga spelar det ingen roll vad varken barnens föräldrar eller jag säger.

torsdag 15 januari 2009

Minaret

Tidskriften Minaret som började komma ut redan år 2000 har tvingats göra ett uppehåll.

Mohamed Omar som varit chefredaktör de senaste åren har lämnat sin post.

Nu vidtar arbetet att finna en ny chefredaktör, som kan upprätthålla tidskriftens standard och linje som en tidskrift för svensk muslimsk kultur.

Tidskriften har hela tiden fått kämpa för sin existens och klarat många svårigheter och motgångar.
Vi tror att den har en viktig funktion att fylla, därför håller vi ut.