...Debatten kring Halal-tv visar dock att islamofobi inte kan avfärdas som någonting ovidkommande. Vid sidan av de grovt nedsättande och kränkande utfallen mot programmet och de tre tjejerna i bloggosfären, har det förts en debatt i media med tydliga islamofobiska kännemärken. Programmet sågades redan innan det ens hade sänts. Den hårdaste kritiken riktades dock mot de tre tjejerna. Man olämpligförklarade dem och stämplade dem som extremister, talibanälskare etc. Att två av tjejerna inte skakade hand med författaren Carl Hamilton togs som ytterligare bevis på deras olämplighet. De anklagades för att inte ha tagit seden dit de kommit. En av de mest högljudda kritikerna tog fram ytterligare ett bevis på de tre tjejernas olämplighet: ”De dricker inte alkohol”. (Sic!)
Läs hela ledaren
onsdag 26 november 2008
tisdag 18 november 2008
Vad gör arabiska kvinnor?
Drottning Rania av Jordanien har en egen YouTube-kanal.
Överhuvudtaget initieras många dialoginitiativ från det landet.
En del muslimplågare (s.k. islamofober) skulle kunna ha nytta av ett besök på YouTube-kanalen. Troligtvis vågar de inte utmana sina massiva och otäcka fördomar. Men bjudet är plägat.
Drottning Rania ska få en utmärkelse kallad Visionary Award av Googleägda videosajten Youtube.
Hon får priset för att hon via sin egen Youtubekanal kämpat mot stereotypa bilder av araber och muslimer.
Överhuvudtaget initieras många dialoginitiativ från det landet.
En del muslimplågare (s.k. islamofober) skulle kunna ha nytta av ett besök på YouTube-kanalen. Troligtvis vågar de inte utmana sina massiva och otäcka fördomar. Men bjudet är plägat.
Drottning Rania ska få en utmärkelse kallad Visionary Award av Googleägda videosajten Youtube.
Hon får priset för att hon via sin egen Youtubekanal kämpat mot stereotypa bilder av araber och muslimer.
fredag 24 oktober 2008
Duktiga Sony
Sony, som tillverkar leksaker för barnen förutom radioapparater etc, uppmärksammade att i ett av deras dataspel verser ur Koranen hade blandats upp med musik. De kallade tillbaka spelen från affärer som redan hade fått dem, arbetar om ljudspåret, och kommer att släppa spelet igen.
Eftersom muslimer högaktar Koranen och skulle bli ledsna i onödan ansåg Sonyfolket att detta var en naturlig åtgärd, för att rätta till ett onödigt misstag. Dataspelen är till för att ungdomarna ska ha roligt, inte bli ledsna och besvikna.
Det kallas på svenska RESPEKT, när man bryr sig om vad andra tycker och tänker.
HÄNSYN är också en dygd som en del muslimplågare borde tillägna sig.
Självklart tolkas Sonys åtgärd negativt av islamhatarna, som menar att Sony blivit rädda för muslimer och darrande och motvilligt dragit in spelen.
Det är respekt och hänsyn som leder närmare till fredlig samlevnad mellan olika grupper här i världen.
Bra gjort Sony!
Eftersom muslimer högaktar Koranen och skulle bli ledsna i onödan ansåg Sonyfolket att detta var en naturlig åtgärd, för att rätta till ett onödigt misstag. Dataspelen är till för att ungdomarna ska ha roligt, inte bli ledsna och besvikna.
Det kallas på svenska RESPEKT, när man bryr sig om vad andra tycker och tänker.
HÄNSYN är också en dygd som en del muslimplågare borde tillägna sig.
Självklart tolkas Sonys åtgärd negativt av islamhatarna, som menar att Sony blivit rädda för muslimer och darrande och motvilligt dragit in spelen.
Det är respekt och hänsyn som leder närmare till fredlig samlevnad mellan olika grupper här i världen.
Bra gjort Sony!
lördag 11 oktober 2008
Islams familjesyn - en betraktelse
Den första miljö barnet möter när det lämnat moderlivets trygghet och värme är familjen. Barnet behöver familjen för att utveckla sig och kunna börja fungera som en människa i sin egen rätt. Här får barnet grunderna för språk, värderingar, uppförande, vanor och framtida psykisk och social inriktning.
Genom att etablera en familj och ta hand om den på rätt sätt, blir män och kvinnor ansvariga för en institution som är hörnstenen i en harmonisk och framgångsrik social struktur.
Familjen är nödvändig för att bygga upp ett stabilt samhälle. Den tillkommer genom nikah, det lagliga islamiska äktenskapsförbundet, vilket består i att två personer - en man och en kvinna - uttalar sitt ömsesidiga samtycke inför två vittnen. Detta förbund erbjuder skydd för barnen samt säkrar kvinnan mot att utnyttjas.
Gud har sagt: ”Gud har ock givit er makar av ert eget släkte och av era makar har han givit er barn och barnbarn, samt försett er med goda ting.” (16:72)
Vår profet har sagt om barnen:
”Var kärleksfull mot barnen och visa dem medkänsla. Håll dina löften till dem.”
”Den som inte är vänlig mot barnen och inte hedrar de gamla bland oss tillhör inte vårt samhälle.”
”Välj åt ditt barn ett bra namn, lär det gott uppförande, och grundlägg åt det en bra samhällsställning.”
Om föräldrar har Gud sagt:
”Gud har givit det bestämda budet, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom, och väl bemöta era föräldrar, antingen en av dem eller båda hos dig uppnå en hög ålderdom. Säg därför icke ”fy” till dem, och banna dem ej, utan tala vänligt till dem, var ödmjukt eftergivande för dem av innerlig ömhet och säg ’o min Herre! ha medlidande med dem, såsom de (hade med mig) då de uppfostrade mig, när jag var liten’.”
Den är bäst bland er, som är bäst mot sin familj, sade Sändebudet, Guds fred och välsignelser över honom, till sina följeslagare
God anda inom familjen, att islams principer efterlevs och att profetens exempel följs, och att barnen lär sig sin religion bidrar till ett gott uppförande längre fram i livet. Uppriktighet, generositet och medkänsla är dygder som barnet bör bringas att ta till sig.
En bra utbildning leder gärna till en bra samhällsställning. Islam påbjuder utbildning såsom en plikt för både män och kvinnor, vuxna som barn.
Att ge flickor utbildning betonas och rekommenderas av profeten.
"Den som uppfostrar och utbildar två döttrar kommer till Paradiset"
Islams etiska principer gäller både pojkar och flickor.
Kvinnor är inte männens slavar i islam.
Mannen och hustrun har rätten till lika respekt och samarbete från varandra. Gud säger: ”Såväl männen som hustrurna har rättigheter och plikter, lika emot varandra”.
Genom att etablera en familj och ta hand om den på rätt sätt, blir män och kvinnor ansvariga för en institution som är hörnstenen i en harmonisk och framgångsrik social struktur.
Familjen är nödvändig för att bygga upp ett stabilt samhälle. Den tillkommer genom nikah, det lagliga islamiska äktenskapsförbundet, vilket består i att två personer - en man och en kvinna - uttalar sitt ömsesidiga samtycke inför två vittnen. Detta förbund erbjuder skydd för barnen samt säkrar kvinnan mot att utnyttjas.
Gud har sagt: ”Gud har ock givit er makar av ert eget släkte och av era makar har han givit er barn och barnbarn, samt försett er med goda ting.” (16:72)
Vår profet har sagt om barnen:
”Var kärleksfull mot barnen och visa dem medkänsla. Håll dina löften till dem.”
”Den som inte är vänlig mot barnen och inte hedrar de gamla bland oss tillhör inte vårt samhälle.”
”Välj åt ditt barn ett bra namn, lär det gott uppförande, och grundlägg åt det en bra samhällsställning.”
Om föräldrar har Gud sagt:
”Gud har givit det bestämda budet, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom, och väl bemöta era föräldrar, antingen en av dem eller båda hos dig uppnå en hög ålderdom. Säg därför icke ”fy” till dem, och banna dem ej, utan tala vänligt till dem, var ödmjukt eftergivande för dem av innerlig ömhet och säg ’o min Herre! ha medlidande med dem, såsom de (hade med mig) då de uppfostrade mig, när jag var liten’.”
Den är bäst bland er, som är bäst mot sin familj, sade Sändebudet, Guds fred och välsignelser över honom, till sina följeslagare
God anda inom familjen, att islams principer efterlevs och att profetens exempel följs, och att barnen lär sig sin religion bidrar till ett gott uppförande längre fram i livet. Uppriktighet, generositet och medkänsla är dygder som barnet bör bringas att ta till sig.
En bra utbildning leder gärna till en bra samhällsställning. Islam påbjuder utbildning såsom en plikt för både män och kvinnor, vuxna som barn.
Att ge flickor utbildning betonas och rekommenderas av profeten.
"Den som uppfostrar och utbildar två döttrar kommer till Paradiset"
Islams etiska principer gäller både pojkar och flickor.
Kvinnor är inte männens slavar i islam.
Mannen och hustrun har rätten till lika respekt och samarbete från varandra. Gud säger: ”Såväl männen som hustrurna har rättigheter och plikter, lika emot varandra”.
onsdag 8 oktober 2008
Dialog är överlevnad
De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg ska tynga dem
Koranen Sura 2.62
Alldeles i början av nittiotalet funderade en del av oss muslimer över värdet i regelbundna överläggningar med de andra monoteistiska religionerna om de troendes situation i Sverige.
Jag tog kontakt med ärkebiskop Bertil Werkström. Detta blev upprinnelsen till den första dialogen mellan muslimerna och de kristna, på akademisk nivå, med teologiska samtal och djuplodande analyser av grunderna i våra religioner. Stor ömsesidig respekt uppstod baserad på ökande kunskap men också på själva det personliga mötet mellan deltagarna.
Den pågick i tre eller fyra år, med flera möten om året.
Gulfkriget bröt ut och på hösten 1991 initierades en annan dialog, ”I Gulfkrigets spår”, med mera konkreta frågor på dagordningen. Nu var även judarna med. Där fanns företrädare från judiska centralrådet, Sveriges kristna råd och de olika muslimska organisationerna.
Denna dialog klarade 10 år av arbete med olika samhällsfrågor, såsom läromedel i skolan och halal slakt.
Jag var ordförande i den dialogen några år, kyrkoherde Elon Ahlbäck var sekreterare och Hans W. Levy, en välkänd judisk talesman, var också med i ledningsgruppen.
Dialoggruppen blev remissinstans i olika sociala frågor.
Jag skulle nu vilja se ett interreligiöst råd som ska ha en mera klar beredskap just för att diskutera de svårigheter som uppstår för judar, kristna och muslimer i dagens värld.
Religion behövs som den yttersta garanten för ett samhälles värdegrund.
Ett samhälle vars etik styrs och manipuleras av media, lobbygrupper och politiker med ett alltid känsligt pekfinger uppe i opinionsvinden, ett sådant samhälle lever farligt. När ett samhällets resurser sviktar, och ekonomin försvagas skrotar man först ned vård, skola och omsorg.
De etiska värderingarna blir ansedda som verklighetsfrämmande och ersätts av njutningstro och egennytta.
De fattiga blir håller redan på att bli synliga igen, med trasiga tänder, slitna kläder och mössan i handen, medan de rika och mäktiga åker förbi bakom tonade cityjeepfönster.
Det finns inget politiskt system som kan stå som garant för de värden och den vägledning som en gång Gud sände ned till Moses, David, Jesus och Muhammad, Guds frid vile över dem alla.
Där finner vi definitionen av värdegrunden, igår, idag och i morgon.
Sovjetkommunismens etiska, ekonomiska och sociala bankrutt är ett exempel på hur en sekulärt framkläckt etik inte fungerar.
Om man förnekar trons roll i samhällets sociala liv öppnar man portarna på vid gavel för destruktiva krafter med egenintresset som religion.
Den processen har pågått i Sverige under ett halvsekel.
När jag kom till Uppsala 1962 såg jag Ingemar Hedenius, som höll hov på universitetskaféet Alma i Uppsala och förlöjligade religionen. Hans, i bakåtperspektiv nästan barnsliga, angrepp på kyrkan legitimerade i filosofisk förklädnad att religionen gradvis kom att förlora sin auktoritet och trovärdighet som normbildare.
Men islams ankomst till Sverige har åter aktualiserat den levande trons genomgripande betydelse. Muslimer är inte rädda att ta sin tro på allvar.
Samtidigt erkänner islam andra religioners rätt att finnas med i verklig samexistens.
Islam vilar på tolerans och respekt för medmänniskorna, vare sig de är muslimer eller inte. Detta kan låta otroligt för personer som hämtar sin världsbild från massmedia i stället för från relevant forskning.
Samhällen har fungerat enligt islams principer genom historien. Ett exempel är det muslimska Andalusien, alltså Spanien, där judar, kristna och muslimer från 700-talet fram till 1492 tillsammans skapade en guldålder av visdom, vetenskaper och kultur.
Var kommer terrorism och fanatism in i bilden?
Tillhör inte dessa företeelser religionernas ofrånkomliga avigsidor?
Nej det är snarare så att religiösa slagord genom historien utnyttjats av makthungriga politiker, samvetslösa ledare och krigsherrar, för att manipulera människor, skrämma dem till lydnad eller lura ut dem på olika katastrofala företag.
Lite skrapande på den retoriska ytan avslöjar lätt rötterna till de olika terroriströrelser vi har i världen idag. Under ett tunt lager fernissa framträder snart det vanliga mönstret med stormakternas jakt på makt och naturtillgångar – olja, guld och diamanter
Vi står nu vid ett vägskäl för den etiska utvecklingen i Sverige. Klart framstår att vi muslimer i samtal med judar och kristna måste finna en väg att återerövra den normgivande rollen i samhället och åter ta vårt ansvar för värdegrunden.
Då bidrar vi på ett konstruktivt sätt till det goda samhället.
Hur det ska gå till ser vi när vi möts i dialog, med respekt och god vilja.
Koranen Sura 2.62
Alldeles i början av nittiotalet funderade en del av oss muslimer över värdet i regelbundna överläggningar med de andra monoteistiska religionerna om de troendes situation i Sverige.
Jag tog kontakt med ärkebiskop Bertil Werkström. Detta blev upprinnelsen till den första dialogen mellan muslimerna och de kristna, på akademisk nivå, med teologiska samtal och djuplodande analyser av grunderna i våra religioner. Stor ömsesidig respekt uppstod baserad på ökande kunskap men också på själva det personliga mötet mellan deltagarna.
Den pågick i tre eller fyra år, med flera möten om året.
Gulfkriget bröt ut och på hösten 1991 initierades en annan dialog, ”I Gulfkrigets spår”, med mera konkreta frågor på dagordningen. Nu var även judarna med. Där fanns företrädare från judiska centralrådet, Sveriges kristna råd och de olika muslimska organisationerna.
Denna dialog klarade 10 år av arbete med olika samhällsfrågor, såsom läromedel i skolan och halal slakt.
Jag var ordförande i den dialogen några år, kyrkoherde Elon Ahlbäck var sekreterare och Hans W. Levy, en välkänd judisk talesman, var också med i ledningsgruppen.
Dialoggruppen blev remissinstans i olika sociala frågor.
Jag skulle nu vilja se ett interreligiöst råd som ska ha en mera klar beredskap just för att diskutera de svårigheter som uppstår för judar, kristna och muslimer i dagens värld.
Religion behövs som den yttersta garanten för ett samhälles värdegrund.
Ett samhälle vars etik styrs och manipuleras av media, lobbygrupper och politiker med ett alltid känsligt pekfinger uppe i opinionsvinden, ett sådant samhälle lever farligt. När ett samhällets resurser sviktar, och ekonomin försvagas skrotar man först ned vård, skola och omsorg.
De etiska värderingarna blir ansedda som verklighetsfrämmande och ersätts av njutningstro och egennytta.
De fattiga blir håller redan på att bli synliga igen, med trasiga tänder, slitna kläder och mössan i handen, medan de rika och mäktiga åker förbi bakom tonade cityjeepfönster.
Det finns inget politiskt system som kan stå som garant för de värden och den vägledning som en gång Gud sände ned till Moses, David, Jesus och Muhammad, Guds frid vile över dem alla.
Där finner vi definitionen av värdegrunden, igår, idag och i morgon.
Sovjetkommunismens etiska, ekonomiska och sociala bankrutt är ett exempel på hur en sekulärt framkläckt etik inte fungerar.
Om man förnekar trons roll i samhällets sociala liv öppnar man portarna på vid gavel för destruktiva krafter med egenintresset som religion.
Den processen har pågått i Sverige under ett halvsekel.
När jag kom till Uppsala 1962 såg jag Ingemar Hedenius, som höll hov på universitetskaféet Alma i Uppsala och förlöjligade religionen. Hans, i bakåtperspektiv nästan barnsliga, angrepp på kyrkan legitimerade i filosofisk förklädnad att religionen gradvis kom att förlora sin auktoritet och trovärdighet som normbildare.
Men islams ankomst till Sverige har åter aktualiserat den levande trons genomgripande betydelse. Muslimer är inte rädda att ta sin tro på allvar.
Samtidigt erkänner islam andra religioners rätt att finnas med i verklig samexistens.
Islam vilar på tolerans och respekt för medmänniskorna, vare sig de är muslimer eller inte. Detta kan låta otroligt för personer som hämtar sin världsbild från massmedia i stället för från relevant forskning.
Samhällen har fungerat enligt islams principer genom historien. Ett exempel är det muslimska Andalusien, alltså Spanien, där judar, kristna och muslimer från 700-talet fram till 1492 tillsammans skapade en guldålder av visdom, vetenskaper och kultur.
Var kommer terrorism och fanatism in i bilden?
Tillhör inte dessa företeelser religionernas ofrånkomliga avigsidor?
Nej det är snarare så att religiösa slagord genom historien utnyttjats av makthungriga politiker, samvetslösa ledare och krigsherrar, för att manipulera människor, skrämma dem till lydnad eller lura ut dem på olika katastrofala företag.
Lite skrapande på den retoriska ytan avslöjar lätt rötterna till de olika terroriströrelser vi har i världen idag. Under ett tunt lager fernissa framträder snart det vanliga mönstret med stormakternas jakt på makt och naturtillgångar – olja, guld och diamanter
Vi står nu vid ett vägskäl för den etiska utvecklingen i Sverige. Klart framstår att vi muslimer i samtal med judar och kristna måste finna en väg att återerövra den normgivande rollen i samhället och åter ta vårt ansvar för värdegrunden.
Då bidrar vi på ett konstruktivt sätt till det goda samhället.
Hur det ska gå till ser vi när vi möts i dialog, med respekt och god vilja.
måndag 6 oktober 2008
Carly Fiorina's Testimony
En kvinna, en av världens mäktigaste företagsledare, om islam:
"The technology industry would not exist without the contributions of Arab mathematicians"
In one of her lectures, Carly Fiorina, the CEO of Hewlett-Packard, said:
" I’ll end by telling a story. There was once a civilization that was the greatest in the world.
It was able to create a continental super-state that stretched from ocean to ocean, and from northern climes to tropics and deserts. Within its dominion lived hundreds of millions of people, of different creeds and ethnic origins.
One of its languages became the universal language of much of the world, the bridge between the peoples of a hundred lands. Its armies were made up of people of many nationalities, and its military protection allowed a degree of peace and prosperity that had never been known. The reach of this civilization’s commerce extended from Latin America to China, and everywhere in between.
And this civilization was driven more than anything, by invention. Its architects designed buildings that defied gravity. Its mathematicians created the algebra and algorithms that would enable the building of computers, and the creation of encryption. Its doctors examined the human body, and found new cures for disease. Its astronomers looked into the heavens, named the stars, and paved the way for space travel and exploration.
Its writers created thousands of stories. Stories of courage, romance and magic. Its poets wrote of love, when others before them were too steeped in fear to think of such things.
When other nations were afraid of ideas, this civilization thrived on them, and kept them alive. When censors threatened to wipe out knowledge from past civilizations, this civilization kept the knowledge alive, and passed it on to others.
While modern Western civilization shares many of these traits, the civilization I’m talking about was the Islamic world from the year 800 to 1600, which included the Ottoman Empire and the courts of Baghdad, Damascus and Cairo, and enlightened rulers like Suleiman the Magnificent.
Although we are often unaware of our indebtedness to this other civilization, its gifts are very much a part of our heritage. The technology industry would not exist without the contributions of Arab mathematicians."
"The technology industry would not exist without the contributions of Arab mathematicians"
In one of her lectures, Carly Fiorina, the CEO of Hewlett-Packard, said:
" I’ll end by telling a story. There was once a civilization that was the greatest in the world.
It was able to create a continental super-state that stretched from ocean to ocean, and from northern climes to tropics and deserts. Within its dominion lived hundreds of millions of people, of different creeds and ethnic origins.
One of its languages became the universal language of much of the world, the bridge between the peoples of a hundred lands. Its armies were made up of people of many nationalities, and its military protection allowed a degree of peace and prosperity that had never been known. The reach of this civilization’s commerce extended from Latin America to China, and everywhere in between.
And this civilization was driven more than anything, by invention. Its architects designed buildings that defied gravity. Its mathematicians created the algebra and algorithms that would enable the building of computers, and the creation of encryption. Its doctors examined the human body, and found new cures for disease. Its astronomers looked into the heavens, named the stars, and paved the way for space travel and exploration.
Its writers created thousands of stories. Stories of courage, romance and magic. Its poets wrote of love, when others before them were too steeped in fear to think of such things.
When other nations were afraid of ideas, this civilization thrived on them, and kept them alive. When censors threatened to wipe out knowledge from past civilizations, this civilization kept the knowledge alive, and passed it on to others.
While modern Western civilization shares many of these traits, the civilization I’m talking about was the Islamic world from the year 800 to 1600, which included the Ottoman Empire and the courts of Baghdad, Damascus and Cairo, and enlightened rulers like Suleiman the Magnificent.
Although we are often unaware of our indebtedness to this other civilization, its gifts are very much a part of our heritage. The technology industry would not exist without the contributions of Arab mathematicians."
Också en typ av dialog
Grävde fram ett replikskifte i Sydsvenskan
från hösten 2001 om islamofobi, integration m.m.
Tyvärr har det blivit värre sedan dess.
Imamen Abd al Haqq Kielan hävdar i ett inlägg på kultursidan (25.11), att det går ”en underström av hat mot islam genom hela västvärlden”, och att denna underström ”är lika självklart inbakad i den kollektiva västerländska själen som apartheid och judehat”. Sverige anklagas för att ha undvikit att ta in islamiska lärda. Därigenom har muslimerna i Sverige blivit kulturellt försvagade och drabbats av ”enorma svårigheter att upprätthålla en islamisk livsstil”. Lösningen är, enligt Kielan, att man bereder ”plats för islams tro, tänkande, etik, kultur och civilisation” jämsides med den rådande majoritetens föreställningar. Det är också, menar han, viktigt att knyta ”riktiga muslimska lärda” till det svenska muslimska samfundet. Därigenom börjar vandringen mot ”framgång och upprättande av en islamisk civilisation här, av samma genom tidsåldrarna beprövade modell, som fått hela världsdelar att blomstra”.
Dessa utläggningar bör synas i sömmarna. Hur är det med det påstådda västerländska hatet mot islam, t ex? Om detta hat verkligen varit ”inbakat i den kollektiva västerländska själen”, så ter det ju sig märkligt att muslimer lämnar islamiska länder och söker sig en framtid i västerlandet. Och hur får man reda på vad som ryms i den västerländska själen? Vi är med rätta skeptiska mot den som skulle referera till innehållet i t ex ”den kollektiva arabiska själen”. Ett sådant påstående skulle te sig som en rasistisk generalisering, som varken går att bekräfta eller vederlägga med empiriska metoder. Varför skulle vi betrakta Kielans utsaga på något annat sätt?
Inte heller förefaller det välbetänkt att ta upp judehatet i detta sammanhang. Det hör ju knappast till det samtida islams mest iögonenfallande meriter, att dess offentliga företrädare skulle ha medverkat till större respekt för det judiska folket.
Kielans rallarsvingar mot västerlandet syftar till att framställa islam som ett offer. Enskilda muslimer kan förvisso vara offer. Inte minst kan de vara offer för islamiska regimer, som nekar dem fri- och rättigheter. Men islam är, historiskt och globalt sett, inget offer. Kielan nämner det högtstående kalifatet i Córdoba. Men han nämner inte hur det kom sig att det fanns ett islamiskt kalifat i Spanien.
Det islamiska välde som etablerades under de första seklerna efter Mohammeds död var det första framgångsrika imperialistiska projektet efter det romerska rikets fall. Att arabiska talas över hela Nordafrika har givetvis samma grund som att latinska språk talas i Portugal och Rumänien – erövring och imperiebygge. Och som imperiesystem var islam inte uppenbart moraliskt överlägset vare sig sina föregångare eller efterträdare. Långt före den västerländska imperialismen levererades slavar från Östafrika till Bagdadkalifatets salpetergruvor.
Med denna historia i bakhuvudet blir man fundersam inför Kielans trosvissa deklaration om att upprätta ”en islamisk civilisation här, av samma genom tidsåldrarna beprövade modell, som fått hela världsdelar att blomstra”. Sådär skulle någon gammal brittisk eller fransk kolonialadministratör också kunna drömma. Varför skulle vi hysa större respekt för den islamiska nostalgin?
Framför allt måste vi sätta frågetecken för tanken, att det skulle vara mer religion som behövs för att skapa ett integrerat samhälle. Demokratisk frihet har ju bl a handlat om att avlägsna argument om vad Gud vill eller inte vill från det politiska beslutsfattandet. Vägen till integration i en medborgargemenskap handlar inte om religiösa skolor och offentligt finansierade bönehus, utan om arbetstillfällen och karriärmöjligheter för alla. När individen ges en möjlighet att av egen kraft bygga en framtid, så minskar också hennes behov av att odla skyddande identiteter baserade på teologisk auktoritet och nostalgi.
Per Bauhn
Docent i praktisk filosofi
Man borde inte behöva plocka fram konkreta exempel på hur islam har framställts i västerländska media med början från korstågen, men ibland tycks det behövas. För att inte trötta ut andra läsare med välkända fakta ger jag därför docent Bauhn hemuppgiften att titta lite i Divina Commedia (av Dante, upplysningsvis) och sedan skissa sig igenom historien fram till den bild av muslimer som är förhärskande i media (press, TV, film) i dagsläget. De som forskar i ämnet ger en dyster och skrämmande bild av hur islam skildras.
Apartheid och judehat har heller inte gått spårlöst förbi i vår europeiska historia. Att islam efter kommunismens fall åter kommit att bli ett hatobjekt är mycket kännbart för oss muslimer. Islamofobi är numera ett vedertaget begrepp och studieobjekt såväl ute i Europa som i Sverige.
Många muslimska kvinnor känner sig rädda på våra gator och torg.
I går blev jag själv och min fru kallade talibaner på stan av ett par fulla ”svenska”ungdomar och stämningen var hotfull. Vi var på väg hem från ett seminarium där häftiga attacker mot islam och muslimer hade trängt ut alla sakfrågor. Detta pågår hela tiden. Judar jag har dialog med känner igen stämningarna från Tyskland på 30-talet.
Det ter sig för Bauhn ”märkligt att muslimer lämnar islamiska länder och söker sig en framtid i västerlandet”. Av Sveriges 350 000 muslimer är de flesta inte lycksökare eller ens arbetskraftsinvandrare, utan flyktingar. Anledningen till att så många muslimer hamnat i Sverige är knappast en längtan efter att få skidsemestra i Sälen. Flykt för livet från postkoloniala krigshärdar är nog en mera trängande anledning. Man flyr dit man hoppas ha en chans att överleva.
Det förundrar mig att man kan uttala sig så fördomsfullt bakom en skyddande akademisk identitet baserad på auktoritet och filosofisk nostalgi, för att använda Bauhns terminologi, och inte ens känna till basfakta om invandringen till Sverige.
Men en ännu större fråga är ju denna: Vad ska man med lärda till? Vad skulle vi muslimer kunna ha för rimlig nytta av lärda människor? Svaret är enkelt: Precis samma nytta som vi och det övriga Sverige har haft och har av docenter, i såväl praktisk filosofi som i matematik, kemi, mikrobiologi, medicin och teologi.
Eller tycker kanske docenten Bauhn att vi muslimer i Sverige klarar städskubben tillräckligt bra på den kunskapsnivå vi redan har?
Vad jag säger är att kunskap, utbildning, lärdom och till och med visdom är alla människors rättighet och är förutsättningar för bidrag till det goda samhället. Därför behöver vi högutbildade och lärda.
Islam har stått för en av världshistoriens högst utvecklade kulturer, nämligen det andalusiska kalifatet, som bidrog till renässansen i Europa och hela den vetenskapliga och kulturella utveckling som exempelvis våra datorer är en frukt av. På samma sätt kan och vill vi muslimer bidraga till en konstruktiv utveckling i vårt hemland Sverige. Får vi Bauhns tillstånd att medverka fastän vi tror på Gud?
Till sist. Vad menar Bauhn egentligen med ”ett integrerat samhälle”? Det låter inte riktigt som ett mångkulturellt samhälle i mina öron.
Arbetstillfällen och karriärmöjligheter ( i städ- och kebabbranchen?) blir de livsvärden som den praktiske filosofen har att erbjuda i stället för andliga värderingar och en muslimsk identitet som många väljer att ärva, förvalta och söka föra vidare till sina barn.
Abd al Haqq Kielan
Från den förträffliga tidningen SESAM:
2008-10-05
Fler tycker illa om judar och muslimer i Europa och USA
En undersökning visar att fler västeuropéer tycker illa om muslimer och judar nu än för tre år sedan. I Spanien är det mycket fler som inte gillar muslimer, men i Storbritannien är det färre.
Det amerikanska företaget Pew Research Centre undersöker människors åsikter om olika saker. De har ställt frågor till människor i Frankrike, Polen, Ryssland, Spanien, Storbritannien, Tyskland och USA om judar och muslimer. År 2005 gjorde de en liknande undersökning.
Årets undersökning visar att fler nu tycker illa om judar och muslimer. Det är mest äldre personer med kort utbildning, som står långt till höger i politiken.
Det är fler som inte gillar muslimer än som inte gillar judar. Men även de som tycker illa om judar har blivit fler.
I Spanien är det stor skillnad mot år 2005. Då tyckte 21 procent illa om judar. I år är det 46 procent som tycker illa om judar. 52 procent tycker illa om muslimer.
I USA och Storbritannien är det minst vanligt att tycka illa om judar och muslimer. Sju procent i USA och nio procent i Storbritannien tycker illa om judar. 23 procent tycker illa om muslimer, i både Storbritannien och USA. Det har minskat sedan år 2005.
I de fem andra länderna har fler börjat tycka illa om judar. I Frankrike tyckte 11 procent illa om judar år 2005. I år är det 20 procent. I Tyskland har de ökat från 20 till 25 procent, i Ryssland från 25 till 34 procent och i Polen från 27 till 36 procent.
Ännu fler tycker illa om muslimer – cirka hälften av spanjorerna, tyskarna och polackerna. I Frankrike tycker fler än förut illa om muslimer – 38 procent. I Ryssland har andelen minskat från 37 till 32 procent.
Lätt svenska: Malin Bergendal
Jim Lobe (IPS)
från hösten 2001 om islamofobi, integration m.m.
Tyvärr har det blivit värre sedan dess.
Imamen Abd al Haqq Kielan hävdar i ett inlägg på kultursidan (25.11), att det går ”en underström av hat mot islam genom hela västvärlden”, och att denna underström ”är lika självklart inbakad i den kollektiva västerländska själen som apartheid och judehat”. Sverige anklagas för att ha undvikit att ta in islamiska lärda. Därigenom har muslimerna i Sverige blivit kulturellt försvagade och drabbats av ”enorma svårigheter att upprätthålla en islamisk livsstil”. Lösningen är, enligt Kielan, att man bereder ”plats för islams tro, tänkande, etik, kultur och civilisation” jämsides med den rådande majoritetens föreställningar. Det är också, menar han, viktigt att knyta ”riktiga muslimska lärda” till det svenska muslimska samfundet. Därigenom börjar vandringen mot ”framgång och upprättande av en islamisk civilisation här, av samma genom tidsåldrarna beprövade modell, som fått hela världsdelar att blomstra”.
Dessa utläggningar bör synas i sömmarna. Hur är det med det påstådda västerländska hatet mot islam, t ex? Om detta hat verkligen varit ”inbakat i den kollektiva västerländska själen”, så ter det ju sig märkligt att muslimer lämnar islamiska länder och söker sig en framtid i västerlandet. Och hur får man reda på vad som ryms i den västerländska själen? Vi är med rätta skeptiska mot den som skulle referera till innehållet i t ex ”den kollektiva arabiska själen”. Ett sådant påstående skulle te sig som en rasistisk generalisering, som varken går att bekräfta eller vederlägga med empiriska metoder. Varför skulle vi betrakta Kielans utsaga på något annat sätt?
Inte heller förefaller det välbetänkt att ta upp judehatet i detta sammanhang. Det hör ju knappast till det samtida islams mest iögonenfallande meriter, att dess offentliga företrädare skulle ha medverkat till större respekt för det judiska folket.
Kielans rallarsvingar mot västerlandet syftar till att framställa islam som ett offer. Enskilda muslimer kan förvisso vara offer. Inte minst kan de vara offer för islamiska regimer, som nekar dem fri- och rättigheter. Men islam är, historiskt och globalt sett, inget offer. Kielan nämner det högtstående kalifatet i Córdoba. Men han nämner inte hur det kom sig att det fanns ett islamiskt kalifat i Spanien.
Det islamiska välde som etablerades under de första seklerna efter Mohammeds död var det första framgångsrika imperialistiska projektet efter det romerska rikets fall. Att arabiska talas över hela Nordafrika har givetvis samma grund som att latinska språk talas i Portugal och Rumänien – erövring och imperiebygge. Och som imperiesystem var islam inte uppenbart moraliskt överlägset vare sig sina föregångare eller efterträdare. Långt före den västerländska imperialismen levererades slavar från Östafrika till Bagdadkalifatets salpetergruvor.
Med denna historia i bakhuvudet blir man fundersam inför Kielans trosvissa deklaration om att upprätta ”en islamisk civilisation här, av samma genom tidsåldrarna beprövade modell, som fått hela världsdelar att blomstra”. Sådär skulle någon gammal brittisk eller fransk kolonialadministratör också kunna drömma. Varför skulle vi hysa större respekt för den islamiska nostalgin?
Framför allt måste vi sätta frågetecken för tanken, att det skulle vara mer religion som behövs för att skapa ett integrerat samhälle. Demokratisk frihet har ju bl a handlat om att avlägsna argument om vad Gud vill eller inte vill från det politiska beslutsfattandet. Vägen till integration i en medborgargemenskap handlar inte om religiösa skolor och offentligt finansierade bönehus, utan om arbetstillfällen och karriärmöjligheter för alla. När individen ges en möjlighet att av egen kraft bygga en framtid, så minskar också hennes behov av att odla skyddande identiteter baserade på teologisk auktoritet och nostalgi.
Per Bauhn
Docent i praktisk filosofi
Man borde inte behöva plocka fram konkreta exempel på hur islam har framställts i västerländska media med början från korstågen, men ibland tycks det behövas. För att inte trötta ut andra läsare med välkända fakta ger jag därför docent Bauhn hemuppgiften att titta lite i Divina Commedia (av Dante, upplysningsvis) och sedan skissa sig igenom historien fram till den bild av muslimer som är förhärskande i media (press, TV, film) i dagsläget. De som forskar i ämnet ger en dyster och skrämmande bild av hur islam skildras.
Apartheid och judehat har heller inte gått spårlöst förbi i vår europeiska historia. Att islam efter kommunismens fall åter kommit att bli ett hatobjekt är mycket kännbart för oss muslimer. Islamofobi är numera ett vedertaget begrepp och studieobjekt såväl ute i Europa som i Sverige.
Många muslimska kvinnor känner sig rädda på våra gator och torg.
I går blev jag själv och min fru kallade talibaner på stan av ett par fulla ”svenska”ungdomar och stämningen var hotfull. Vi var på väg hem från ett seminarium där häftiga attacker mot islam och muslimer hade trängt ut alla sakfrågor. Detta pågår hela tiden. Judar jag har dialog med känner igen stämningarna från Tyskland på 30-talet.
Det ter sig för Bauhn ”märkligt att muslimer lämnar islamiska länder och söker sig en framtid i västerlandet”. Av Sveriges 350 000 muslimer är de flesta inte lycksökare eller ens arbetskraftsinvandrare, utan flyktingar. Anledningen till att så många muslimer hamnat i Sverige är knappast en längtan efter att få skidsemestra i Sälen. Flykt för livet från postkoloniala krigshärdar är nog en mera trängande anledning. Man flyr dit man hoppas ha en chans att överleva.
Det förundrar mig att man kan uttala sig så fördomsfullt bakom en skyddande akademisk identitet baserad på auktoritet och filosofisk nostalgi, för att använda Bauhns terminologi, och inte ens känna till basfakta om invandringen till Sverige.
Men en ännu större fråga är ju denna: Vad ska man med lärda till? Vad skulle vi muslimer kunna ha för rimlig nytta av lärda människor? Svaret är enkelt: Precis samma nytta som vi och det övriga Sverige har haft och har av docenter, i såväl praktisk filosofi som i matematik, kemi, mikrobiologi, medicin och teologi.
Eller tycker kanske docenten Bauhn att vi muslimer i Sverige klarar städskubben tillräckligt bra på den kunskapsnivå vi redan har?
Vad jag säger är att kunskap, utbildning, lärdom och till och med visdom är alla människors rättighet och är förutsättningar för bidrag till det goda samhället. Därför behöver vi högutbildade och lärda.
Islam har stått för en av världshistoriens högst utvecklade kulturer, nämligen det andalusiska kalifatet, som bidrog till renässansen i Europa och hela den vetenskapliga och kulturella utveckling som exempelvis våra datorer är en frukt av. På samma sätt kan och vill vi muslimer bidraga till en konstruktiv utveckling i vårt hemland Sverige. Får vi Bauhns tillstånd att medverka fastän vi tror på Gud?
Till sist. Vad menar Bauhn egentligen med ”ett integrerat samhälle”? Det låter inte riktigt som ett mångkulturellt samhälle i mina öron.
Arbetstillfällen och karriärmöjligheter ( i städ- och kebabbranchen?) blir de livsvärden som den praktiske filosofen har att erbjuda i stället för andliga värderingar och en muslimsk identitet som många väljer att ärva, förvalta och söka föra vidare till sina barn.
Abd al Haqq Kielan
Från den förträffliga tidningen SESAM:
2008-10-05
Fler tycker illa om judar och muslimer i Europa och USA
En undersökning visar att fler västeuropéer tycker illa om muslimer och judar nu än för tre år sedan. I Spanien är det mycket fler som inte gillar muslimer, men i Storbritannien är det färre.
Det amerikanska företaget Pew Research Centre undersöker människors åsikter om olika saker. De har ställt frågor till människor i Frankrike, Polen, Ryssland, Spanien, Storbritannien, Tyskland och USA om judar och muslimer. År 2005 gjorde de en liknande undersökning.
Årets undersökning visar att fler nu tycker illa om judar och muslimer. Det är mest äldre personer med kort utbildning, som står långt till höger i politiken.
Det är fler som inte gillar muslimer än som inte gillar judar. Men även de som tycker illa om judar har blivit fler.
I Spanien är det stor skillnad mot år 2005. Då tyckte 21 procent illa om judar. I år är det 46 procent som tycker illa om judar. 52 procent tycker illa om muslimer.
I USA och Storbritannien är det minst vanligt att tycka illa om judar och muslimer. Sju procent i USA och nio procent i Storbritannien tycker illa om judar. 23 procent tycker illa om muslimer, i både Storbritannien och USA. Det har minskat sedan år 2005.
I de fem andra länderna har fler börjat tycka illa om judar. I Frankrike tyckte 11 procent illa om judar år 2005. I år är det 20 procent. I Tyskland har de ökat från 20 till 25 procent, i Ryssland från 25 till 34 procent och i Polen från 27 till 36 procent.
Ännu fler tycker illa om muslimer – cirka hälften av spanjorerna, tyskarna och polackerna. I Frankrike tycker fler än förut illa om muslimer – 38 procent. I Ryssland har andelen minskat från 37 till 32 procent.
Lätt svenska: Malin Bergendal
Jim Lobe (IPS)
onsdag 1 oktober 2008
En parentes om trygghet och framtid vid Eid al-Fitr
Islam betyder trygghet
Det är inte lätt att vara muslim i Västvärlden. Århundraden av motsättningar och konflikter hotar muslimernas framtid, även i Sverige. Därför känns det sorgligt att åter bli utpekad som terrorist.
Men vi får inte blanda ihop islam och muslimer. Den politiska utvecklingen i världen har vridit fokus från de andliga traditionerna i islam mot det förvrängda synsätt som västvärlden kallar islamism.
Islam står för fred och trygghet. Själva grundordet SLM betyder säkerhet, oskaddhet och fred. Därför känns det inte roligt om folk tar ett steg tillbaka och bleknar när de förstår att man är muslim.
Problem uppstår
Det finns grupper som hämtar sin ideologi ur extrema läsningar av urkunder, det må vara Marx, Bibeln eller t.o.m. Islams heliga skrifter.
Tolkningarna förvrängs för att kunna utnyttjas i politiska syften. De attraherar i sin tur instabila och frustrerade individer som får en möjlighet att hämnas på en omgivning som de upplever som svekfull och hotande.
Därför framstår terroriströrelser som så lika vare sig de uppträder bland marxister, hinduer, kristna eller muslimer. De har ingenting med religion att göra men lånar sina slagord från källor som har en stark dragningskraft på osäkra människor. Karismatiska ledare för extrema grupper har just den här förmågan - att kunna få sina anhängare att mörda eller begå självmord.
Nyckeln till samlevnad
Det finns en nyckel till en fredlig och bra samexistens mellan människor. Det är kunskap. Kunskap är det som alla diktatorer fruktar mest av allt. Människor med kunskap och utbildning är svåra att manipulera. De försöker påverka samhället med pennan i stället för med svärdet. De förstår att våld föder våld. De varnar för korruption och kämpar för rättvisa. De väljer dialog i stället för konfrontation. Men de måste vara modiga. Det är alltid farligt att gå emot vedertagna sanningar. Till och med att yttra sig i Sverige idag är inte ofarligt. Muslimer som uttalar sig betraktas som ett hot mot yttrandefriheten.
Framtiden
Svenska muslimer (alla muslimer som upplever sig som svenskar) som känner ansvaret för framtiden tar helt avstånd från våld i trons namn.
Den svenska islam måste bygga på de andliga traditionerna för att kunna överleva, inte på politisk fundamentalism. Vi behöver en svensk islamisk kultur, som kan medverka till samhällsutvecklingen på ett positivt sätt.
När vi ser tillbaka på islams historia inspireras vi till att känna ett visst framtidshopp. Möjligheterna till samlevnad finns inbyggda i islams traditioner. Islam står för civilisation och kunskap, frid och barmhärtighet, inte för hot och våld.
Det är i de andliga traditionerna som islams styrka och överlevnad i Väst ligger. Det är här tolerans, generositet och upplysning finns. Det är ur dessa traditioner som Islam hämtat näringen till att vara en världsreligion.
Det är inte lätt att vara muslim i Västvärlden. Århundraden av motsättningar och konflikter hotar muslimernas framtid, även i Sverige. Därför känns det sorgligt att åter bli utpekad som terrorist.
Men vi får inte blanda ihop islam och muslimer. Den politiska utvecklingen i världen har vridit fokus från de andliga traditionerna i islam mot det förvrängda synsätt som västvärlden kallar islamism.
Islam står för fred och trygghet. Själva grundordet SLM betyder säkerhet, oskaddhet och fred. Därför känns det inte roligt om folk tar ett steg tillbaka och bleknar när de förstår att man är muslim.
Problem uppstår
Det finns grupper som hämtar sin ideologi ur extrema läsningar av urkunder, det må vara Marx, Bibeln eller t.o.m. Islams heliga skrifter.
Tolkningarna förvrängs för att kunna utnyttjas i politiska syften. De attraherar i sin tur instabila och frustrerade individer som får en möjlighet att hämnas på en omgivning som de upplever som svekfull och hotande.
Därför framstår terroriströrelser som så lika vare sig de uppträder bland marxister, hinduer, kristna eller muslimer. De har ingenting med religion att göra men lånar sina slagord från källor som har en stark dragningskraft på osäkra människor. Karismatiska ledare för extrema grupper har just den här förmågan - att kunna få sina anhängare att mörda eller begå självmord.
Nyckeln till samlevnad
Det finns en nyckel till en fredlig och bra samexistens mellan människor. Det är kunskap. Kunskap är det som alla diktatorer fruktar mest av allt. Människor med kunskap och utbildning är svåra att manipulera. De försöker påverka samhället med pennan i stället för med svärdet. De förstår att våld föder våld. De varnar för korruption och kämpar för rättvisa. De väljer dialog i stället för konfrontation. Men de måste vara modiga. Det är alltid farligt att gå emot vedertagna sanningar. Till och med att yttra sig i Sverige idag är inte ofarligt. Muslimer som uttalar sig betraktas som ett hot mot yttrandefriheten.
Framtiden
Svenska muslimer (alla muslimer som upplever sig som svenskar) som känner ansvaret för framtiden tar helt avstånd från våld i trons namn.
Den svenska islam måste bygga på de andliga traditionerna för att kunna överleva, inte på politisk fundamentalism. Vi behöver en svensk islamisk kultur, som kan medverka till samhällsutvecklingen på ett positivt sätt.
När vi ser tillbaka på islams historia inspireras vi till att känna ett visst framtidshopp. Möjligheterna till samlevnad finns inbyggda i islams traditioner. Islam står för civilisation och kunskap, frid och barmhärtighet, inte för hot och våld.
Det är i de andliga traditionerna som islams styrka och överlevnad i Väst ligger. Det är här tolerans, generositet och upplysning finns. Det är ur dessa traditioner som Islam hämtat näringen till att vara en världsreligion.
måndag 22 september 2008
Dags att damma av Spengler?
Den där fantastiska värdegrundskartan (som kan betraktas några inlägg ner i bloggen) kan ses ur en hel del olika perspektiv. Vad skulle Spengler tycka? Låt oss lägga ett spengler-raster över kartan.
Tips: Vänd på kartan och sätt den traditionella hörnan uppe till höger och den sekulariserade ego-förverkligande nere till vänster. Byt ut plus och minus, alltså.
Spengler filosoferar, i Västerlandets Undergång, kring två begrepp: magisk resp. faustisk livssyn.
I "nedre" vänstra hönet med minustecken på skalan hittar vi de länder som fortfarande har den magiska inställningen till livet, medan "högst upp till höger" evolutionens faustiska kronjuvel Sverige tronar.
(Blott Sverige svenska krusbär har, är ett bevis för det svenskas överlägsenhet över resten av världen som svårligen kan vederläggas.)
Den faustiska mentaliteten är ändamålsstyrd, älskar maskiner och datorer, tillverkar och använder överlägsna vapen: kanoner och atombomber, medan de andra stackarna nertill i vänstra, minus-hörnet, tror på Gud, böner och sådant, som ju är tecken på att man inte riktigt är med i utvecklingen.
Att faustikerna med sina hypermekaniserade krigsmaskinerier åstadkom omkring 100 megaK (* förra seklet hör till. Det är priset man får betala för att kontrollera en planet. Dessa kills var inte religiöst utan helt sekulärt motiverade.
Det är svårt för folk som fortfarande har ett inre liv att integrera sig i den faustiska mekaniken. Och folk uppe i högra plus-hörnet (faustiker, sk humanister) är allergiska mot människor som inte tänker som dom utan ställer sig utanför systemet.
Religion är farlig ur faustisk synvinkel och måste bekämpas, marginaliseras eller åtminstone förlöjligas. Hindrar evolutionen. Huntingtons kamp utspelar sig mellan den faustiska och den magiska världsbilden.
Pol Pot kom upp i lite drygt 2 megaK. Han gjorde väl så gott han kunde, skolad i Europa som han var.
*) MegaKill = 1 miljon kills. Ett kill skiljer sig förstås från en "död" ( t.ex två miljoner döda. Ett kill är ett avsiktligt avlivande av en medmänniska)
"Intressant att läsa om Doris Lessings sufism"
De stora opinionsjättarna, DN och SvD, har en förvånansvärt negativ inställning till Mohamed Omars och Mikael Mogrens dialogbok.
De respektive anmälarna verkar helt okunniga om vad religionsdialog är. De lägger en slags utopisk litteraturmall över en bok som mycket väl kan komma att användas som studieunderlag i dialoggrupper, skolor och studiecirklar.
"Det är intressant att läsa om Doris Lessings sufism" är russinet som DN-redaktören plockar ur kakan.
SvDs recension är så häpnadsväckande oinitierad att den inte ens är värd att citeras.
Jag har varit verksam i dialogarbetet sedan 90-talet och jobbat med såväl kristen - muslimsk dialog som dialog mellan judar, kristna och muslimer.
Dialogarbetet är inte lätt, det tar sig många olika uttryck. Vad som definitivt inte bidrar till ömsesidig förståelse eller breddar för integration och fredligt umgänge mellan olika grupper i samhället är snobbiga och okunniga kommentarer från de litterära elfenbenstornen.
Att företrädare för uppenbarelsereligionerna kan komma till samma bord har ett enormt värde.
De "mindre" tidningarna ute i landet har fattat mycket bättre vad det handlar om. De kanske befinner sig närmare jordytan, i den syrerikare atmosfär där dialogen utspelar sig.
De respektive anmälarna verkar helt okunniga om vad religionsdialog är. De lägger en slags utopisk litteraturmall över en bok som mycket väl kan komma att användas som studieunderlag i dialoggrupper, skolor och studiecirklar.
"Det är intressant att läsa om Doris Lessings sufism" är russinet som DN-redaktören plockar ur kakan.
SvDs recension är så häpnadsväckande oinitierad att den inte ens är värd att citeras.
Jag har varit verksam i dialogarbetet sedan 90-talet och jobbat med såväl kristen - muslimsk dialog som dialog mellan judar, kristna och muslimer.
Dialogarbetet är inte lätt, det tar sig många olika uttryck. Vad som definitivt inte bidrar till ömsesidig förståelse eller breddar för integration och fredligt umgänge mellan olika grupper i samhället är snobbiga och okunniga kommentarer från de litterära elfenbenstornen.
Att företrädare för uppenbarelsereligionerna kan komma till samma bord har ett enormt värde.
De "mindre" tidningarna ute i landet har fattat mycket bättre vad det handlar om. De kanske befinner sig närmare jordytan, i den syrerikare atmosfär där dialogen utspelar sig.
torsdag 11 september 2008
2008: Sensommaren - eller är det förhösten?
Il pleure dans mon coeur
Comme il pleut sur la ville ;
Quelle est cette langueur
Qui pénètre mon coeur ?
frågar Paul Verlaine.
Vad mer kan man tillägga?
Comme il pleut sur la ville ;
Quelle est cette langueur
Qui pénètre mon coeur ?
frågar Paul Verlaine.
Vad mer kan man tillägga?
Att reflektera över
(Klicka på kartan för att få den större)
Man frågar sig varför det är så svårt för många svenskar att acceptera integration av andra kulturer, och vill assimilera upp alla till "övre" högra hörnet på diagrammet.
Professor Thorleif Pettersson i Uppsala har forskat. En artikel av i DN Dagens debatt tisdag 21 mars är mycket läsvärd.
Svenskarnas åsikter ligger längst bort från de genomsnittliga värderingarna i världens länder. Det visar en undersökning som gjorts på uppdrag av Integrationsverket och som presenteras i dag. Undersökningen - som består av material från ett 80-tal länder - visar att religionen inte spelar någon större roll i Sverige. Samma sak gäller familjen i traditionell mening. Åsikter som särskiljer oss från de flesta andra länder. Svensken avvisar också tydligt idén om starka ledare, och tror på öppenhet, frihet och demokrati som inga andra. I ett litet bredare internationellt perspektiv tycks det inte vara invandrarna som är så annorlunda, utan snarare Sverige,
skriver Integrationsverkets generaldirektör Andreas Carlgren.
tisdag 9 september 2008
Finn två fel – liten tävling
Från tidningen 8 Sidor – men ordvalen hittar man ofta i dagens medialandskap.
Det är en fråga om nyspråk i Orwells mening. Man byter ut orden för att framställa en viss (propaganda)bild och styra individens tänkande.
Vad är felen i detta resonemang?
I år har 1200 människor dödats av islamister
som sprängt bomber i landet.
Samma dag som Zardari valdes
dödades minst sexton människor av en bomb
i nordvästra Pakistan.
Facit:
Människor versus islamister.
I nyspråket kallas muslimer som blivit offer för terrorbombare "människor" medan de laglösa förövarna får etiketten "islamister". På så vis framställs islam som militant och allmänfarligt. Till saken hör att den överväldigande majoriteten av muslimer, från regeringschefer, jurister, teologer ända ner till folk på gatan vet att islam förbjuder mord, sjävmord och dödande av civila. Att kalla mördare för islamister ger en skev bild av islam.
I Irak ökade antalet personer som dödats, sårats eller kidnappats i terroristattacker från 20.685 till 38.813 mellan 2005 och 2006. I Afghanistan noterades en ökning från 1.540 till 2.943.
(DN 2007-05-02)
Vanliga muslimer är offren i överväldigande grad. 40.000 personer i bara två muslimska länder under ett år.
Hur skulle det här ha låtit som verklighetsbeskrivning:
I år har 1200 muslimer dödats av mördare
som sprängt bomber i landet.
Samma dag som Zardari valdes
dödades minst sexton muslimer av en bomb
i nordvästra Pakistan.
Det är en fråga om nyspråk i Orwells mening. Man byter ut orden för att framställa en viss (propaganda)bild och styra individens tänkande.
Vad är felen i detta resonemang?
I år har 1200 människor dödats av islamister
som sprängt bomber i landet.
Samma dag som Zardari valdes
dödades minst sexton människor av en bomb
i nordvästra Pakistan.
Facit:
Människor versus islamister.
I nyspråket kallas muslimer som blivit offer för terrorbombare "människor" medan de laglösa förövarna får etiketten "islamister". På så vis framställs islam som militant och allmänfarligt. Till saken hör att den överväldigande majoriteten av muslimer, från regeringschefer, jurister, teologer ända ner till folk på gatan vet att islam förbjuder mord, sjävmord och dödande av civila. Att kalla mördare för islamister ger en skev bild av islam.
I Irak ökade antalet personer som dödats, sårats eller kidnappats i terroristattacker från 20.685 till 38.813 mellan 2005 och 2006. I Afghanistan noterades en ökning från 1.540 till 2.943.
(DN 2007-05-02)
Vanliga muslimer är offren i överväldigande grad. 40.000 personer i bara två muslimska länder under ett år.
Hur skulle det här ha låtit som verklighetsbeskrivning:
I år har 1200 muslimer dödats av mördare
som sprängt bomber i landet.
Samma dag som Zardari valdes
dödades minst sexton muslimer av en bomb
i nordvästra Pakistan.
onsdag 3 september 2008
En svensk religion – Sansade ord börjar höras
En svensk religion
Ramadan har börjat, den muslimska fastemånaden. Det är intressant att nu jämföra svenska mediers sätt att bevaka detta, med hur det var för tio eller femton år sedan. Den muslimska minoriteten i Sverige har visserligen växt sedan dess, men skillnaden i medieintresse är mer än bara en reflektion av ett ökande antal. Den vittnar om något större.
Vid nittiotalets början var islam en perifer religion i Sverige, som få utom trosutövarna kunde något om, eller tyckte något om, på gott och ont. Missförstånd var för all del vanliga, på alla sidor, men kunde enkelt klaras ut med en smula information. Och rapporteringen om ramadan var sparsmakad. Nu är förhållandena nästan omvända. Varje tidning och tevekanal slår stort upp den muslimska fastans början, informerar och utbildar om vad det innebär för de troende. Det är utmärkt samhällsjournalistik, men förståelseivern har samtidigt något krampaktigt över sig. Varför detta plötsliga sug efter kunskap om ramadan?
Läs hela ledaren i Eskilstuna-Kuriren
Ramadan har börjat, den muslimska fastemånaden. Det är intressant att nu jämföra svenska mediers sätt att bevaka detta, med hur det var för tio eller femton år sedan. Den muslimska minoriteten i Sverige har visserligen växt sedan dess, men skillnaden i medieintresse är mer än bara en reflektion av ett ökande antal. Den vittnar om något större.
Vid nittiotalets början var islam en perifer religion i Sverige, som få utom trosutövarna kunde något om, eller tyckte något om, på gott och ont. Missförstånd var för all del vanliga, på alla sidor, men kunde enkelt klaras ut med en smula information. Och rapporteringen om ramadan var sparsmakad. Nu är förhållandena nästan omvända. Varje tidning och tevekanal slår stort upp den muslimska fastans början, informerar och utbildar om vad det innebär för de troende. Det är utmärkt samhällsjournalistik, men förståelseivern har samtidigt något krampaktigt över sig. Varför detta plötsliga sug efter kunskap om ramadan?
Läs hela ledaren i Eskilstuna-Kuriren
tisdag 2 september 2008
Religionsdialog
Mikael Mogren och Mohamed Omar
VEM ÄR DU? – En muslim och en kristen samtalar
Cordia
Religionsdialogen är ett viktigt bidrag till ett samhälle där människor kan leva tillsammans utan rädsla och hat och våld. Utan religion är det svårt att utveckla människan till en etisk varelse. Ett samhälle där religionen kommer på undantag, eller används i manipulativa syften, öppnas för korruption, kriminalitet och våld.
En invändning mot religioner är att de understöder våld. De kritiker som påstår det söker sig gärna tillbaka till Bibelns skildringar av förhistoriska stamkrig i Mellanöstern. De har en poäng.
Religionen har genom historien använts som ett verktyg att manipulera människor med. Det går lätt för skrupelfria ledare att inför en planerad aggression eller i tider av ekonomisk oro skapa motsättningar mot människor och grupper som inte helt eller delvis omfattar de egna politiska målen. Man förvränger den egna religionens ord samtidigt som man skapar en förhatlig vrångbild av den andra sidan. Dessa förvanskningar följer sedan med respektive grupper genom historien som en del av deras världs- och livsåskådning. Detta kan vi se exempel på i Europa under nittiotalet med Balkans etniska rensningar, men även i Sverige i dag, där främlingsfientligheten jäser och ibland tar sig våldsamma uttryck. Men de konflikterna är långt småskaligare än de politiska ideologiernas världskrig.
De stora ateistiska ideologierna slog alla rekord i terror och organiserade massmord på 1900-talet med atombomberna, terrorbalansen och världskrigen. Hela planeten kände en djup rädsla inför dessa hot, där all etik var bortskalad. Människor idag har blivit avtrubbade och många västerlänningar hanterar sin rädsla med antidepressiva medel, alkohol och droger, för att glömma alla enorma depåer av kärnvapen som fortfarande ligger redo för en sista urladdning. Man talar inte högt om tredje världskriget längre.
I religionsdialogen finns en möjlighet att visa fram en riktig bild av de olika deltagarnas trossatser, etiska värderingar och samhällsvisioner och jämföra ståndpunkter på ett sätt som inte leder till konflikter.
En religionsdialog löser inte alla mellankulturella problem, långt därifrån, men är en viktig faktor för att överbrygga fördomar och motsättningar på det ideologiska och medmänskliga planet.
Varje bidrag till förståelse och fredlig kommunikation är till nytta. Det är utvecklande att lära känna varandras religioner på ett djupare plan och på ett positivt sätt känna sin världsbild vidgas. Äkta tolerans och respekt är resultatet av människans andliga utveckling och här ingår dialogen som en viktig del.
VEM ÄR DU? – En muslim och en kristen samtalar
Cordia
Religionsdialogen är ett viktigt bidrag till ett samhälle där människor kan leva tillsammans utan rädsla och hat och våld. Utan religion är det svårt att utveckla människan till en etisk varelse. Ett samhälle där religionen kommer på undantag, eller används i manipulativa syften, öppnas för korruption, kriminalitet och våld.
En invändning mot religioner är att de understöder våld. De kritiker som påstår det söker sig gärna tillbaka till Bibelns skildringar av förhistoriska stamkrig i Mellanöstern. De har en poäng.
Religionen har genom historien använts som ett verktyg att manipulera människor med. Det går lätt för skrupelfria ledare att inför en planerad aggression eller i tider av ekonomisk oro skapa motsättningar mot människor och grupper som inte helt eller delvis omfattar de egna politiska målen. Man förvränger den egna religionens ord samtidigt som man skapar en förhatlig vrångbild av den andra sidan. Dessa förvanskningar följer sedan med respektive grupper genom historien som en del av deras världs- och livsåskådning. Detta kan vi se exempel på i Europa under nittiotalet med Balkans etniska rensningar, men även i Sverige i dag, där främlingsfientligheten jäser och ibland tar sig våldsamma uttryck. Men de konflikterna är långt småskaligare än de politiska ideologiernas världskrig.
De stora ateistiska ideologierna slog alla rekord i terror och organiserade massmord på 1900-talet med atombomberna, terrorbalansen och världskrigen. Hela planeten kände en djup rädsla inför dessa hot, där all etik var bortskalad. Människor idag har blivit avtrubbade och många västerlänningar hanterar sin rädsla med antidepressiva medel, alkohol och droger, för att glömma alla enorma depåer av kärnvapen som fortfarande ligger redo för en sista urladdning. Man talar inte högt om tredje världskriget längre.
I religionsdialogen finns en möjlighet att visa fram en riktig bild av de olika deltagarnas trossatser, etiska värderingar och samhällsvisioner och jämföra ståndpunkter på ett sätt som inte leder till konflikter.
En religionsdialog löser inte alla mellankulturella problem, långt därifrån, men är en viktig faktor för att överbrygga fördomar och motsättningar på det ideologiska och medmänskliga planet.
Varje bidrag till förståelse och fredlig kommunikation är till nytta. Det är utvecklande att lära känna varandras religioner på ett djupare plan och på ett positivt sätt känna sin världsbild vidgas. Äkta tolerans och respekt är resultatet av människans andliga utveckling och här ingår dialogen som en viktig del.
söndag 31 augusti 2008
Vad innebär Ramadan? Bok om fastan
Fastemånaden Ramadan är här, efterlängtad och välkomnad av muslimer världen över.
Varför är det så? Borde det inte vara hemskt att gå utan mat och dryck hela dagarna i en hel månad?
I själva verket är fastan i Ramadan en källa till starka andliga upplevelser och personlig utveckling. Boken om fastan förklarar hur och varför.
Från bokens baksidetext: "Fastan kräver självbehärskning och disciplin, vilket står i skarp kontrast till den moderna människans njutningslystna sätt att leva. Genom att tillfälligt upphäva människans beroende av det jordiska livet, förstärks kontakten mellan människan och hennes Skapare. Fastan i Islam utförs enligt bestämda regler som, till det yttre, begränsar människan, men som samtidigt frigör gränslösa inre möjligheter."
Boken kan läsas av alla som intresserar sig för levande andliga traditioner.
Varför är det så? Borde det inte vara hemskt att gå utan mat och dryck hela dagarna i en hel månad?
I själva verket är fastan i Ramadan en källa till starka andliga upplevelser och personlig utveckling. Boken om fastan förklarar hur och varför.
Från bokens baksidetext: "Fastan kräver självbehärskning och disciplin, vilket står i skarp kontrast till den moderna människans njutningslystna sätt att leva. Genom att tillfälligt upphäva människans beroende av det jordiska livet, förstärks kontakten mellan människan och hennes Skapare. Fastan i Islam utförs enligt bestämda regler som, till det yttre, begränsar människan, men som samtidigt frigör gränslösa inre möjligheter."
Boken kan läsas av alla som intresserar sig för levande andliga traditioner.
lördag 30 augusti 2008
Mohamed Omar recenserar ny bok
den 29 juli 2008 recenserar Mohamed Omar:
Vad muslimer verkligen tänker och tycker
Who Speaks for Islam?
What a billion Muslims really think
John L. Esposito & Dalia Mogahed
Gallup Press
2007
I västerländsk press sägs att muslimer hatar vår ”frihet”, att islam är orsaken till terrorism och att muslimska kvinnor helst skulle vilja vara utan islam. En ny opinionsundersökning visar att inget av dessa påståenden stämmer.
I Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think får den tysta majoriteten komma till tals. I den här boken presenteras resultatet av en enorm och detaljerad Gallupundersökning som utfördes mellan åren 2001 och 2007. Studien är representativ för mer än 90% av världens 1,3 miljarder muslimer, vilket gör den till den största och mest omfattande studien av nutida muslimer som någonsin utförts.
Vad muslimer verkligen tänker och tycker
Who Speaks for Islam?
What a billion Muslims really think
John L. Esposito & Dalia Mogahed
Gallup Press
2007
I västerländsk press sägs att muslimer hatar vår ”frihet”, att islam är orsaken till terrorism och att muslimska kvinnor helst skulle vilja vara utan islam. En ny opinionsundersökning visar att inget av dessa påståenden stämmer.
I Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think får den tysta majoriteten komma till tals. I den här boken presenteras resultatet av en enorm och detaljerad Gallupundersökning som utfördes mellan åren 2001 och 2007. Studien är representativ för mer än 90% av världens 1,3 miljarder muslimer, vilket gör den till den största och mest omfattande studien av nutida muslimer som någonsin utförts.
En muslimsk förebild: Amir Khusro
Amir Khusro öppnade lärjungaskapets portar på vid gavel. Han tog emot folk av alla slag som sina elever, hög som låg, rik som fattig, lärd som olärd, män som kvinnor.
Hans elever avhöll sig allesammans från opassande handlingar, och om någon begick en synd kom han och bekände sin skuld inför Amir Khusro och förnyade sitt lärjungaskap. Män och kvinnor, gamla och unga, köpmän och vanligt folk, till och med barn och ungdomar började göra sina böner regelbundet. Till och med de kungliga prinsarna, höga officerare, ministrar och soldater var noga med att göra inte bara de föreskrivna bönerna utan ytterligare böner också.
Tack vare Khusros barakat (överflödande välsignelse) började de flesta människorna i regionen, oavsett kast och religionstillhörighet, ägna sig åt böner, adlighet (tasawwuf), och självkontroll. Under de sista åren av Sultan Alauddins (d. 1315) styre pratades aldrig om dryckenskap, skörlevnad och oanständigheter. Ingen ägnade sig åt spel, ocker och lurendrejeri.
Tack vare Amir Khusros undervisning blev affärsmoralen bättre. Lärda som besökte Khusro diskuterade viktiga vetenskapliga arbeten, och folk sökte igenom bokhandlarna efter böcker som handlade om den andliga vägen och om självkontroll.
På grund av ökad efterfrågan på vattenkannor och handfat för rituell tvagning inför bönen hade priserna på dessa varor gått upp en smula vilket visade på att de flesta människorna hade blivit mer sinnade för den andliga livsstilen.
Mer om Amir Khusro, ett levande exempel på hur islam kan praktiseras och påverka samhället på ett positivt sätt.
Hans elever avhöll sig allesammans från opassande handlingar, och om någon begick en synd kom han och bekände sin skuld inför Amir Khusro och förnyade sitt lärjungaskap. Män och kvinnor, gamla och unga, köpmän och vanligt folk, till och med barn och ungdomar började göra sina böner regelbundet. Till och med de kungliga prinsarna, höga officerare, ministrar och soldater var noga med att göra inte bara de föreskrivna bönerna utan ytterligare böner också.
Tack vare Khusros barakat (överflödande välsignelse) började de flesta människorna i regionen, oavsett kast och religionstillhörighet, ägna sig åt böner, adlighet (tasawwuf), och självkontroll. Under de sista åren av Sultan Alauddins (d. 1315) styre pratades aldrig om dryckenskap, skörlevnad och oanständigheter. Ingen ägnade sig åt spel, ocker och lurendrejeri.
Tack vare Amir Khusros undervisning blev affärsmoralen bättre. Lärda som besökte Khusro diskuterade viktiga vetenskapliga arbeten, och folk sökte igenom bokhandlarna efter böcker som handlade om den andliga vägen och om självkontroll.
På grund av ökad efterfrågan på vattenkannor och handfat för rituell tvagning inför bönen hade priserna på dessa varor gått upp en smula vilket visade på att de flesta människorna hade blivit mer sinnade för den andliga livsstilen.
Mer om Amir Khusro, ett levande exempel på hur islam kan praktiseras och påverka samhället på ett positivt sätt.
DN om Abd al Haqq Kielan - intervju
Abd al Haqq Kielans liv började som Leif Karlsson i Eskilstuna. Ett besök i Marocko gjorde honom intresserad av islam, men det skulle dröja 20 år innan han tog det avgörande steget. Läs hela intervjun
Hela havet stormar
Integration betyder att göra något helt genom att lägga till eller föra samman delar, som bibehåller sin egenart.
[Integer, latin orörd, hel]
I praktisk mening innebär det att ta bort lagliga och sociala barriärer som framtvingar segregering, så att fri och jämlik samlevnad kan tillåtas.
Ett samhälle kommer att uppvisa stor mångfald, med samexistens mellan olika grupper på lika villkor.
Exempel på barriärer som hindrar islams bekännare att bli en integrerad del av Sverige är halalmatförbud, intrång i muslimska flickors klädval, segregerade skolor och tvång att arbeta på helger.
Assimilering däremot innebär att grupper eller kulturer absoberas, görs lika med en majoritetskultur. Ungefär som när man äter en banan. Den absorberas av kroppen. Vad blir assimileringens slutprodukt?
[ad+similare lat. göra lika]
" Dom som kommer hit måste anpassa sig till det här landet."
Segregering är att på olika sätt hålla isär vissa från andra, från den större flocken, skilja minoriteten från majoritetsbefolkningen.
[Segregare lat. att skilja från flocken].
Nu beskylls nya svenskar med vilja till integration, speciellt muslimer, för att segregera sig om de vill behålla sin kultur.
I det svenska nyspråket har de tre begreppet skyfflats runt så att om en minoritet vill behålla sin särart men ändå vara en del av samhället d.v.s. integrera sig kallas det att gruppen vill segregera sig. Integration har döpts om till segregering. Den som vill integrera sig anklagas för att vilja segregera sig. Segregeringen skylls på offret.
När samhället vill minimera eller utplåna särdragen hos en minoritetskultur och uppsluka och smälta (assimilera) en minoritet kallas det i nyspråket integration. Ordet assimilation byts ut mot rumsrena integration. Invandrare måste "integreras", alltså, i realiteten, assimileras.
Ordet assimilering skrotas alltså enligt modell Hela havet stormar, en trevlig lek där man går runt stolar till ljudet av musik. Det finns alltid en stol för lite så när musiken plötsligt tystnar sätter sig alla, utom en, som blir över och åker ut. I det här fallet fick ordet assimilering ingen sittplats och fick inte längre stå med i det politiska korrekthetslexikonet.
Den gamla "hederliga" assimilationspolitiken har bytt namn till integrationspolitik men innehållet har inte alls förändrats. Därav följer många sociala problem. Vi muslimer drabbas särskilt av ständiga attacker på vår klädstil, matvanor, och religiösa sedvänjor. Man kräver anpassning och underkastelse under majoritetskulturens odefinierade värderingar. Men det går inte att åstadkomma. Människor är mer svårtämjda en vad man skulle kunna tro. I stället får man ett verkligt segregerat samhälle, som ingen vill ha, med segregerat boende, segregerade skolor, diskriminering etc. ad infinitum.
[Integer, latin orörd, hel]
I praktisk mening innebär det att ta bort lagliga och sociala barriärer som framtvingar segregering, så att fri och jämlik samlevnad kan tillåtas.
Ett samhälle kommer att uppvisa stor mångfald, med samexistens mellan olika grupper på lika villkor.
Exempel på barriärer som hindrar islams bekännare att bli en integrerad del av Sverige är halalmatförbud, intrång i muslimska flickors klädval, segregerade skolor och tvång att arbeta på helger.
Assimilering däremot innebär att grupper eller kulturer absoberas, görs lika med en majoritetskultur. Ungefär som när man äter en banan. Den absorberas av kroppen. Vad blir assimileringens slutprodukt?
[ad+similare lat. göra lika]
" Dom som kommer hit måste anpassa sig till det här landet."
Segregering är att på olika sätt hålla isär vissa från andra, från den större flocken, skilja minoriteten från majoritetsbefolkningen.
[Segregare lat. att skilja från flocken].
Nu beskylls nya svenskar med vilja till integration, speciellt muslimer, för att segregera sig om de vill behålla sin kultur.
I det svenska nyspråket har de tre begreppet skyfflats runt så att om en minoritet vill behålla sin särart men ändå vara en del av samhället d.v.s. integrera sig kallas det att gruppen vill segregera sig. Integration har döpts om till segregering. Den som vill integrera sig anklagas för att vilja segregera sig. Segregeringen skylls på offret.
När samhället vill minimera eller utplåna särdragen hos en minoritetskultur och uppsluka och smälta (assimilera) en minoritet kallas det i nyspråket integration. Ordet assimilation byts ut mot rumsrena integration. Invandrare måste "integreras", alltså, i realiteten, assimileras.
Ordet assimilering skrotas alltså enligt modell Hela havet stormar, en trevlig lek där man går runt stolar till ljudet av musik. Det finns alltid en stol för lite så när musiken plötsligt tystnar sätter sig alla, utom en, som blir över och åker ut. I det här fallet fick ordet assimilering ingen sittplats och fick inte längre stå med i det politiska korrekthetslexikonet.
Den gamla "hederliga" assimilationspolitiken har bytt namn till integrationspolitik men innehållet har inte alls förändrats. Därav följer många sociala problem. Vi muslimer drabbas särskilt av ständiga attacker på vår klädstil, matvanor, och religiösa sedvänjor. Man kräver anpassning och underkastelse under majoritetskulturens odefinierade värderingar. Men det går inte att åstadkomma. Människor är mer svårtämjda en vad man skulle kunna tro. I stället får man ett verkligt segregerat samhälle, som ingen vill ha, med segregerat boende, segregerade skolor, diskriminering etc. ad infinitum.
fredag 29 augusti 2008
Avsiktsförklaring
Vill börja en blog, för att nå ut med mina tankar om hur islam kan påverka och lyfta det andliga och etiska klimatet i Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
